Är det bara jag eller? Alltså... nu blir jag snart galen, liksom. Jag menar, överallt, vart jag än vänder mig så ser jag barn... :q Azzå, inte för att det är negativt, men jag börjar ju nästan längta själv... :) Jag menar, så fort jag ser en söt liten unge, kan vara på TV, i tidningar, ute på stan - var som helst och när som helst, jag blir som fast! :e Vill inte ha barn än, med tanke på skola o
Fixa utbildnig, res och förverkliga drömmar innan du ens funderar på att skaffa barn.
Allt det kan du göra MED dina barn, så mycket bättre att ha någon du älskar att dela allt med, eller? :)
Jo, visst kan man det, men det är inget som underlättar.
Självklart har du andra förutsättningar att "förverkliga drömmar" när du har barn. Men det beror ju lite på vad du har för drömmar också? Barnet i sig är ju att förverkliga en dröm. Hur många av er barnlösa är ute och förverkligar era drömmar då? Va? :) Livet slutar inte när man får barn, livet BÖRJAR när man får barn. :) Lite sunt förnuft och massor med kärlek räcker långt om du vill bli en bra förälder!
Missförstå mig rätt nu, föräldrar som väntar och verkligen planerar för barnens bästa med allt vad det innebär innan de skaffar barn har all min respekt. Det är jättebra! Jag försvarar inte föräldrar som sätter barn till världen utan en tanke på de konsekvenser det innebär. Men jag tycker samtidigt att det har går lite inflation i att familjen måste vara så perfekt och färdig för att ett barn ska trivas och utvecklas. Jag föds nog hellre i en familj som växer och utvecklas tillsammans än i en familj där bordet är dukat och det bara är att ta för sig.
Min flickvän (även om det varit lite trassligt) är också sådär sjukligt barnsugen, fast vi skojar mest om det. Hennes syster föder en liten Noa om ca två veckor och det märks direkt på henne när de träffas att hon 'synkar' med hormoner, instinkter och så vidare. Hon bli barnsugen helt enkelt. Jag vill inget hellre än att skaffa barn, men inte än. Det dröjer nog några år.
Att skaffa barn är nog ett enormt ansvar som jag tror att man verkligen måste vara mogen för att kunna axla. Jag brukar tänka att man verkligen skall vänta tills man vet att man har bra förutsättningar att ta hand om och spendera tid med sitt barn, innan man skaffar ett. Då blir det en no-loose-situation, så att säga. :)
Det roligaste min flickvän gjort i detta sammanhang var en gång för typ ett halvår sen, när jag låg och läste på mage i sängen. Hon bokstavligt hoppade på mig, lade sig på min rygg och morrade några gånger. Jag frågade givetvis vad i hela världen som tagit åt henne (lite på skämt) och fick som svar att 'hon ju faktiskt bara vaktade spermabanken'. :e ;)
"Det är lätt att bli pappa, men svårt att vara en far" eller något liknande :) vet inte vart jag sett/hört det. Men det känns som att det finns någon poäng i det :)
Jag har så länge jag kan minnas längtat tills jag ska få barn. Och längtan blir ju bara större och större! Ibland känns det som jag verkligen inte kan klara en sekund till utan att vara mamma. Önskar att jag kände någon som hade en liten knodd som man kunde få låna någon gång då och då. :)
Precis som Kitti säger så är det barn överallt! Och det gör det ju inte lättare att man sitter i kassan på den affär där typ 90% av alla Östersunds barnfamiljer handlar, ibland kommer dom direkt från BB.
I alla fall så har jag kommit in på en utbildning som jag ska gå, men efter det så blir det hus och bebis(ar)!!
Hennes syster föder en liten Noa om ca två veckor och det märks direkt på henne när de träffas att hon 'synkar' med hormoner, instinkter och så vidare.
Och jag som trodde att jag var en CS-nörd. Döpa sitt barn efter en CS-klan... :o :OO
265 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.868a69e5