PPeWMedlem sedan juni 200010 432 inlägg
Bire skrev:
Jodå, jag förstår att det inte är enkelt..
Men att skicka ett sketet mail till en rektor & tro att det kommer att förändra sin sons skolgång är ju tammefan en anledning till pungspark.
Där i ligger felet, iaf det grundläggande felet, som jag ser det.. Eller ska jag be min mamma skicka ett mail till min chef & kräva att han anställer en till säljare så jag får en mindre stressad tillvaro på jobbet? ;)
Sen att skolan suger i dag jämfört med förr nån gång är väl kanske sant, vad vet jag? Det jag vet är att ALLT går att förändra, såvida man inte är trångsynt & / eller tror att reclaim-the-whatever-militanta-way är rätt väg..
Ungar av i dag vet hur man klagar, men dom har inte en susning om hur man ber om hjälp!
Det enda jag reagerade på var det generella i det du skrev och jag ser nästan detsamma i detta inlägg. Jag har ingen vetskap om hur Magnus farsa pratat med skolan, men jag betvivlar att det endast handlar om att skicka iväg ett mail. De flesta idag som kämpar för sina ungar i skolan får verkligen ta i uti det absurda. Och visst går det att förändra, men när förändringarna träder i kraft har ungen redan gått ut 9:an, så... ?
Exempel:
Du har som förälder ett ansvar att barnet inte ska beblanda sig med droger... men skolan är proppfull med droger och för att se till att din unge inte vistas i en sådan miljö blir det till att endera följa med dagligen och mota bort langarna, eller så tar du helt enkelt bort din unge därifrån. Skolledningen föreslår det första, men hur i helvete ska du kunna göra det och samtidigt behålla jobbet på bildemonteringen?
Det naturliga hade varit om skolledningen tog itu med drogerna på skolan, men då kränker de vissa idioters 'integritet' ... Detta är inget ovanligt scenario och till ganska stor del är skolan ansvarig även den (likväl som föräldrar) till att dagens ungdom är gnälliga och lider av brist på rätts-tänkande.
bluxbluxo: Vet inte om du är på Bires sida, om man kan säga så. Så hur ska jag tolka det där? Ironi?
RufusMedlem sedan mars 2004754 inlägg
annesophie skrev:
Varken DAMP eller AdHd är ju något att skämmas för. Dock så är det valigt att det "hyschas"... Tycker jag är fånigt. Det är ju liksom inte självvalt.
Det är förvisso sant, man borde inte skämmas för det. Hade dock jag haft AdHd, DAMP, CP eller liknande så hade jag inte gått och skyltat med det, jag hade försökt gömma det så gott som möjligt.
Problemet ligger ju i att så många tycker att en sådan här sjukdom gör själva personen dålig, då detta i de flesta fall är fel.
Alltför många människor ser ner på de med AdHd eller DAMP.
Därför hade jag försökt att hålla det undangömt.
RufusMedlem sedan mars 2004754 inlägg
magnusfernstrom skrev:
bluxbluxo: Vet inte om du är på Bires sida, om man kan säga så. Så hur ska jag tolka det där? Ironi?
Du kan väl tolka det som sympati?
Jag tycker ivf synd om dig, på det bra sättet. :)
BireMedlem sedan dec. 199919 074 inläggPeW: Jag tar det kort..
Jag har inte den blekaste aning om hur det är i skolan i dag.. Jag reagerar på att pappan i detta fall enbart skickat ett mail & dessutom tydligen skulle bli irriterad då hans son behöver hans hjälp i den här frågan.
I övrigt respekterar jag dig & din Kadett! :)
PPeWMedlem sedan juni 200010 432 inlägg Okej. Har han enbart skickat ett mail och är irreterad över att den lilla 'åtgärden' inte får gehör är han ett riktigt pucko. Det håller jag med om :)
Jag tror dock inte att det är riktigt så... ;)
Självklart har han ju skickat flera mail, ringt och även träffat olika lärare. Tog bara mail som exempel eftersom det var det senaste. Men inget har hjälpt. Dessutom är han trots allt min pappa, så var vänliga att diskutera honom vi PM eller nåt. Behöver inte era fler åsikter om honom nu.
Rufus: Fast du har nog fått det lite om bakfoten det där. En CP-skadad har ju oftast ett lite speciellt utseende. Du kan inte se att jag har min diagnos, mer än att jag har lite svårigheter att koncentrera mig på saker jag inte är intresserad av.
Rufus skrev:
Det är förvisso sant, man borde inte skämmas för det. Hade dock jag haft AdHd, DAMP, CP eller liknande så hade jag inte gått och skyltat med det, jag hade försökt gömma det så gott som möjligt.
Problemet ligger ju i att så många tycker att en sådan här sjukdom gör själva personen dålig, då detta i de flesta fall är fel.
Som Magnus påpekade så har oftast en CP-skadad annorlunda utseende, och kroppsrörelser. CP-skadade har också oftast normala begåvningar.
Men det du sa om att gömma undan det. Det går inte!
Det finns där i bakgrunden vad som än händer det är som att säga till någon med stukad fot att inte halta. Det kan vara svårt att förstå för någon som inte vet. Jag får nästan säga fy skäms Rufus. :bla
RufusMedlem sedan mars 2004754 inlägg
magnusfernstrom skrev:
En CP skadad har ju oftast ett lite speciellt utseende. Men man kan inte se att någon har diagnosen DAMP/ADHD.
Jo, jag vet.
Jag skrev inlägget i all hast. Du får ursäkta.
EerkaMedlem sedan dec. 19996 522 inlägg magnusfernstrom, min bror var emot det till en början. Men han insåg att en special inriktad skola i privat regi var det enda som skulle kunna få honom på rätt köl igen. Det är som en vanlig skola bara att på varje elev går det 0.5 lärare
erka: Som jag sa, jag har fått nog av allt sånt där. Jag har bara fått mer problem.
Gillar inte såna där klasser som man bara får en massa stämplar på grund av.
Det är absolut inget fel att gå sådan klass.
Dessa såkallade "obsklasser" som du väljer att kalla det är anpassade så de som behöver hjälp får den hjälp de behöver.
Att stämpla folk som går i sådan klass är likamed mobbning.
Vilket inte skall tolereras i något som hellst sammanhang!
Det är inte du som är svag genom att du går i en sådan klass, du är tillochmed stark som går sådan klass. Tillskillnad från de som mobbar som är svaga och har dåligt självförtroende!
Om jag hade problem i skolan och fick chansen att gå en klass där jag kan få den hjälp jag behöver, hade jag inte tvekat en sekund på att gå den klassen.
Jag gick i såkallad "obs mattegrupp" där vi satt 5 personer och jobbade med 7:ans mattebok i snigeltakt när jag gick i 9:an inget fel med det, fick aldrig kritik från kompisar eller annat folk för att jag behövde mer hjälp än andra.
Man känner av kemin från folk som har tycker och tänker om folk i allmänhet. Kanske bara en idé?
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
M.Cheraghi skrev:
Det är absolut inget fel att gå sådan klass.
Dessa såkallade "obsklasser" som du väljer att kalla det är anpassade så de som behöver hjälp får den hjälp de behöver.
Att stämpla folk som går i sådan klass är likamed mobbning.
Vilket inte skall tolereras i något som hellst sammanhang!
Det är inte du som är svag genom att du går i en sådan klass, du är tillochmed stark som går sådan klass. Tillskillnad från de som mobbar som är svaga och har dåligt självförtroende!
Om jag hade problem i skolan och fick chansen att gå en klass där jag kan få den hjälp jag behöver, hade jag inte tvekat en sekund på att gå den klassen.
Jag gick i såkallad "obs mattegrupp" där vi satt 5 personer och jobbade med 7:ans mattebok i snigeltakt när jag gick i 9:an inget fel med det, fick aldrig kritik från kompisar eller annat folk för att jag behövde mer hjälp än andra.
Håller med...
Om dom fungerar så är det bara bra att gå i en sådan klass...
Och om du blir retad eller mobbad så är det bara ett bevis på hur omogna och korkade dina sk klasskamrater är...
Gick själv i en sådan klass pga av skolkning och allmän skoltrötthet...
Resultatet blev att jag lyckades gå ut nian utan slutbetyg :OO
Mao, det funkade inte pga ointresse av skolan, dom ville helst göra sig av med mig innan jag gick ut nian, men dom blev påminda om att det fanns nåt som hette skolplikt...
Så om du har tillgång till detta, och det funkar, gå då där.
Det är bättre än alternativet....
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
magnusfernstrom skrev:
Men dom säger inget till mig, men jag vet ju vad dom tänker, jag känner ju blickarna eller vad man nu ska säga...
Det är inte som så vad du tänker och känner färgar av sig på vad du tror dom tänker och känner?
Lång tråd att följa, och svårt att hålla reda på alla vindlingar o så. :) Men jag tycker att du ska stå på dig, inte ta ett nej för ett nej utan kämpa för att få rättvist bedömd - din beskrivning av situationen, med deras vetskap om din diagnos osv och att inte låta dig göra provet under f dig rätta förutsättningar.
Ditt resultat på det nationella provet må suga, men försök få lärarna att se bortom det - traska upp till lärarrummet, förklara situationen som var, be[på dina bara knän] dem göra ett "liknande" prov där du får sitta i ett eget rum och göra provet i egen takt. Kan låta utopiskt men om du och dina föräldrar tjatar lite så kan det gå vägen.
Jag har själv hjälpt folk/klasskompisar på det sättet och fått skolledningen att ompröva sitt beslut. :)
*håller tummar*
Jag och min lärare talade idag om detta och jag får chansen till ett muntligt omprov.
Tack för hjälpen åsikter och hjälp dock.
