SimOnline skrev:
Jag tycker att ni drar allting till sådana absurt yttersta spetsar.
Både ja och nej. Visst blir mitt exempel absurt - som vi ser på yttrandefrihet och rätten att kunna prata fritt idag! Jag ställer ju frågan för att visa just detta.
Problemet är ju att om man skulle börja praktisera era önskemål/krav på allvar, så skulle det inte längre vara en absurd ytterlighet, utan vardagsmat. När som helst skulle vem som helst hävda "kränkhet" och då skulle kritikern eller åsiktsmotståndaren känna sig moraliskt tvingad att lägga ner sina argument och erkänna sig "besegrad".
SimOnline skrev:
Jag är inte riktigt förtjust i dina jämförelser här.
Nej, det förstår jag. Även här är ju syftet att påvisa hur groteskt det skulle bli eftersom vi nu - i efterhand - tycker att det dom sa/gjorde faktiskt var ganska bra TROTS att dom då förargade och väckte avsky hos stora delar av sin samtid.
SimOnline skrev:
Jag tycker inte att man ska förhindra nytänk och sätta munkavel på alla som tänker och tycker annorlunda än mig, det har jag aldrig sagt, däremot tycker jag att det finns tillfällen då man kan tänka två gånger innan man säger något som direkt kan uppfattas som kränkande, om det nu inte är så att man tycker sig ha något viktigt att säga, som absolut måste medföra att någon känner sig kränkt.
Det sker ju säkert miljoner gånger varje minut bara i lilla Sverige. T.o.m. jag som är stämplad som Forumhuliganen tänker ju faktiskt efter (oftast). Av olika skäl undviker jag självklart att skriva elakheter trots att jag ibland skulle vilja, oftare än vad folk kanske tror.
Men nån gång känner jag att att jag vill vara elak, och då är jag det. T.o.m. PeW, som ju agiterat för att vi inte ska kränka eller uppröra har ju fullt medvetet och uppsåtligt kallat mig för "idiot" när han till slut tyckte att det var lämpligt. (Vilket förresten nästan var lite kul). Även han anser alltså att det finns undantag och tillfällen när det är på sin plats att använda grövre artilleri och att strunta i om målet för kritiken blir upprörd.
Det är alltså inte upp till HiDensity eller PeW eller mig att avgöra när du ska öppna munnen. Det är du själv som avgör det.
Sen har vi ytterligare några aspekter som visar att er idé inte fungerar i praktiken:
Ni förutsätter att den som vill kommunicera en idé på förhand borde veta att folk ska bli förbannade. Så är det ju definitivt inte alltid. Vad händer då? Om jag helt utan uppsåt att reta eller kränka säger något som kränker någon i alla fall, skulle jag ha förstått det i förväg ändå? I så fall: vem avgör det? Och hur skulle det avgöras?
Eller: Hur många kränkta och ilskna krävs det för att en åsikt inte borde ha yttrats? Ska det vara miljoner eller 12 eller bara en?
Och vad händer med den (sedan tusentals år) etablerade form av kritik som kallas "satir"? Ska vi sparka alla karikatyr-tecknare, alla stå-upp-komiker, alla författare, journalister, politiker, konstnärer, kåsörer och samhällskritiker generellt som använder satir? Har det varit OK under alla år, men plötsligt inte längre p.g.a. Vilks rondellhund och kränkta muslimer?
Alltså: precis som med (nästan) allt annat som är bra och vettigt, så måste vi acceptera att det finns en nackdel också. "There is no such thing as a free lunch" som dom säger i Amörrka. Fördelen med att låta folk komma till tals är att det garanterar demokratin. Nackdelen är att folk ibland kanske säger saker som gör oss förbannade. Det är priset vi måste vara beredda att betala.
Förresten, är det inte jäkligt ohyfsat och extremt självupptaget att vilja att folk håller käften för att man tror att allmänheten inte vill höra det dom har att säga?
