Den svenskägda tidningen Metro i New York har vägrat att publicera två betalda annonser som kritiserar president Bush.
Politiska påtryckningar mot medier har länge varit ett problem i USA, och situationen har skruvats upp sedan den respekterade tidningen The New York Times fått reprimander från själva senaten för att ha publicerat annonser från den Bush-kritiska organisationen MoveOn till ett reducerat pris.
Detta tycker jag är en riktigt skrämmande utveckling. När medier censurerar sig själva för att inte stöta sig med makten och på så sätt i slutänden lida ekonomiskt.
Finns det några exempel på sånt här i Sverige? Eller är vi immuna?
Då det handlar om en annons så måste man ju själv få välja vad man vill ha för reklam in sin tidning, Och om den ansvarige för tidningen inte tycker att det hör hemma i metro måste han eller hon ha möjlighet att stoppa annonsen...
Det e en annan sak ifall man börjar censurera fakta och nyheter, Men detta var tydligen en annons...
Jag håller med Gislaved, även om det är lite rysningar på det ändock.
Det är värre när/om artiklar eller innehåll påverkas på samma sätt.
Så ni drar alltså slutsatsen att man inte vågar ta in annonser (som man får betalt för) som kritiserar Bush. Men man vågar skriva redaktionellt material (som man själva står bakom) som kritiserar Bush?
Jag tvivlar..
Skillnaden är att artikelsorteringen sker internt, så det får vi aldrig reda på. Kommer ihåg ett inslag i dokumentären "Orwell Rolls in His Grave" där man får höra två före detta FOX NEWS anställda som grävde fram ett skandal-scoop om Monsanto. Hela reportaget belv tystat så snart ledningen fick nys om det. Rekommenderar den rullen!
Vad tycker ni om att senaten lägger sig i vilka annonser New York Times publicerar då? Låter som en storskandal.. måste researchas..
Jag tycker en grundregel för publicering ska vara att en tidning ska ha rätt att välja själva vad de vill publicera. Man ska inte tvinga en tidning att publicera något i tryckfrihetens namn, lika lite som man ska hindra en tidning från att göra det. Så om Metro valde att inte publicera annonsen enbart av egen vilja så att säga, så tycker jag att det principiellt ska vara tillåtet. Sen att media i USA är väldigt konservativt färgade är en annan beklaglig sak, men det är en annan fråga.
Vad gäller det andra citatet, det om NYT, så var väl det senaten reagerade mot att de hade sålt annonsplats till reducerat pris. Principiellt kan jag även där ge åtminstone lite medhåll, men jag kan samtidigt ställa mig frågan huruvida senaten skulle agera på samma sätt rabatterad försäljning av anninsplats till en Bush-vänlig organisation.
Den riktiga dubbelmoralen, eller avsaknaden av den, är väl att man kunde tänka sig att ta in den mot fyra gånger annonskostnaden enligt Aftonbladet, och då är det ju sant!
Det är skrämmande.
D
Så länge det rör sig om annonser och inte redaktionellt material känner jag ingen större oro.
Problemet är ju att du inte vet om en tidning eller TV-kanal ägnar sig åt redaktionell censur, så ditt lugn bygger ju något du inte känner till utan bara inbillar dig.
Det är nog snarare så att om man stoppar en annons så har man redan tidigare ägnat sig åt ganska omfattande censur och vinklingar. Media som INTE stoppar annonser gör ju det....
Finns det några exempel på sånt här i Sverige? Eller är vi immuna?
Det finns redan i sverige och bör väl även vara så, den ansvarige utgivaren väljer vad som skall finnas med i tidningen och har full rätt att göra det.
Sydsvenskans ansvarige utgivare ville ju inte publicera bilder på Lars viks rondell hund, med hänvisning att han inte tyckte det passad i tidningen (tror jag argumentet var). Så visst sker det censur i sveriges medier också utifrån ansvarig utgivares ansvar och tycke.
Blir lite paff att de finns folk som faktiskt tror att mediaföretag INTE anpassar sin produkt efter bl.a. ägarnas politiska agenda och/eller andra särintressen. Svenska dagspress är ju t.ex. uppdelade i A-pressen (vänsterorienterad) och FLT (högerinriktad) osv. Alla som jobbar med media vet ju att det är den som bestämmer hur vi ser på världen, och därigenom formar den också våra åsikter. Så den redaktionella vinklingen av ALLT material är både självklar och ofrånkomlig. Sen är det ju bara en fråga om hur hårt dom törs köra sitt race....
Finns det några exempel på sånt här i Sverige? Eller är vi immuna?
Det finns redan i sverige och bör väl även vara så, den ansvarige utgivaren väljer vad som skall finnas med i tidningen och har full rätt att göra det.
Sydsvenskans ansvarige utgivare ville ju inte publicera bilder på Lars viks rondell hund, med hänvisning att han inte tyckte det passad i tidningen (tror jag argumentet var). Så visst sker det censur i sveriges medier också utifrån ansvarig utgivares ansvar och tycke.
- M
En ansvarig utgivare är dock inte rättsligt ansvarig för reklam i tidningen. Det är den som driver verksamheten som är. Motsvarigheten i USA är jag dock inte beläst på.
Jag tycker det blir problematiskt när betalande kunder får svårt att nå ut till allmänheten för att pressen är stenhårt styrd (direkt eller indirekt) av politiska särintressen. Det är ju en sak om den aktuella annonsen är direkt olaglig, innehåller extrema åsikter (nazism) eller är direkt opassande för tidningen (sex). Men här handlar det ju om "vanlig" politik, och man får nobben trots att man betalar som alla andra.
Hur tänker Metro när man vägrar, är det rent ekonomiska skäl och en rädsla för att bli motarbetade senare eller är det en egen politisk agenda som står bakom (a la fox)?
Jag tycker det blir problematiskt när betalande kunder får svårt att nå ut till allmänheten för att pressen är stenhårt styrd (direkt eller indirekt) av politiska särintressen. Det är ju en sak om den aktuella annonsen är direkt olaglig, innehåller extrema åsikter (nazism) eller är direkt opassande för tidningen (sex). Men här handlar det ju om "vanlig" politik, och man får nobben trots att man betalar som alla andra.
Hur tänker Metro när man vägrar, är det rent ekonomiska skäl och en rädsla för att bli motarbetade senare eller är det en egen politisk agenda som står bakom (a la fox)?
Det är inget konstigt. De flesta tidningar har någon form av politiska intressen och åsikter som spretar åt andra hållet är helt okej att neka. Gillar man inte det går man till en konkurrerande tidning. Eller så startar man en egen tidning med oppositionella åsikter. Tryckfrihet.
Däremot, om publicisterna inte vill publicera annonsen i rädslan för reprimander från senaten är det ju ett helt annat, betydligt större, problem.
(Jag har dock inte hunnit sätta mig in i sakfallet riktigt än, så jag kan svamla i onödan.)
Däremot, om publicisterna inte vill publicera annonsen i rädslan för reprimander från senaten är det ju ett helt annat, betydligt större, problem.
Vad är egentligen skillnaden om man inte vågar publicera annonsen pga ekonomiska problem senare? Effekten blir ju densamma, man kan inte publicera något man egentligen hade velat.
Det är inget konstigt. De flesta tidningar har någon form av politiska intressen och åsikter som spretar åt andra hållet är helt okej att neka. Gillar man inte det går man till en konkurrerande tidning. Eller så startar man en egen tidning med oppositionella åsikter. Tryckfrihet.
Däremot, om publicisterna inte vill publicera annonsen i rädslan för reprimander från senaten är det ju ett helt annat, betydligt större, problem.
(Jag har dock inte hunnit sätta mig in i sakfallet riktigt än, så jag kan svamla i onödan.)
Jag har heller inte satt mig in i just det här fallet men svamlar vidare ändå....
Att vägra publicera annonser är ju iofs BÅDE värre eller bättre än när redaktionellt material vinklas, lite beroende på hur man ser det.
Det är ju naturligtvis värre eftersom organisationer som inte kan driva en egen tidning får svårare att få ut sitt budskap.
Men det är ju bättre eftersom det ju är så konkret och lätt att göra en nyhet av det, dvs att göra folk medvetna om händelsen. På så vis är ju censureringen tydligare jämfört med redaktionellt material som tas in, eller INTE tas in, eller some specialgörs, eller som vinklas, men med sån finess att vinklingen inte märks.
(Det är förresten just av det här skälet som SVT spelar en enormt viktig roll i Sverige)
Vad är egentligen skillnaden om man inte vågar publicera annonsen pga ekonomiska problem senare? Effekten blir ju densamma, man kan inte publicera något man egentligen hade velat.
Vilka ekonomiska problem skulle uppstå, menar du?
Att säga nej till en annons innebär uteblivna intäkter. Då värderas den politiska åsikten och/eller principen högre än likviditeten.
Att säga nej till en annons innebär uteblivna intäkter. Då värderas den politiska åsikten och/eller principen högre än likviditeten.
Kan även vara så att man inte vill stöta sig med andra, viktigare och större, annonsörer.
Att en tidning säger nej till en annons eller att nyheter vinklas politiskt tycker jag inte är så konsigt och oroväckande. Så har det alltid varit. Det som däremot är ett problem är ägarkoncentration. Ett fåtal stora ägare som kontrollerar en stor del av massmedia kan anses vara ett problem ur demokratiskt perspektiv.
Det som däremot är ett problem är ägarkoncentration. Ett fåtal stora ägare som kontrollerar en stor del av massmedia kan anses vara ett problem ur demokratiskt perspektiv.
Absolut. Av landets 165 tidningar är det tyvärr bara ett fåtal som huvudsakligen exponeras. Mer kritik och källgranskning från medborgarnas sida är samtidigt viktigt. Helst borde källkritik läras ut redan i grundskolan.
