:stefan:Medlem sedan apr. 200015 687 inlägg
Gladh skrev:
s tefan skrev:
Ja, jag går hellre på a-kassa än att jobba som diskare på en pizzeria, eftersom jag fan inte har gått många år på högskola och skaffat mig studieskulder för att stå och torka tallrikar det har legat en Vesuvio på.
Det är just människor som du som gör att man vill slopa hela a-kasse systemet och låta er klara er själva...
- M
Två frågor:
1. Har du pluggat på högskolenivå, lagt ner flera år på det och har därmed studieskulder?
2. Har du efter detta varit arbetslös en längre tid?
Om inte vet du inte vad du snackar om.
Trött och sur
BBendroMedlem sedan jan. 20013 039 inlägg Jag har inget emot att det ställs krav på arbetslösa att man aktivt skall försöka hitta ett jobb. Jag har själv haft sådana krav på mig när jag stämplat vilket var helt ok. Däremot är de ersättningsnivåer som nämnts senaste tiden i första hand från moderat håll skrämmande. Det tankesättet förutsätter att man skall straffa folk till att ta ett jobb. Visst, men om det nu inte finns någon som vill anställa en då? Tänk om den hemska sanningen är att alla långtidsarbetslösa inte är det av fri vilja och i syfte att utnyttja systemet utan helt enkelt inte lyckas få något jobb trots att man hela tiden försöker?
Sedan det där med att söka jobb utanför hemorten, det kravet finns redan idag efter 100 dagar, eller fanns i alla fall för ett par år sedan när jag stämplade. Är väl snarare en fråga om att det inte efterlevs vilket antagligen beror på att det är svårt att administrera med alla arbetslösa som arb.förmedlningen skall ansvara för. Frågan är också hur långt från hemorten skall man tvingas söka jobb? Så långt att man måste flytta? Ok, betyder det då att man ens partner skall säga upp sig från sitt jobb, barnen ryckas upp från skola och kompisar för att flytta till en ny ort där man fått ett jobb...men där ens partner kanske istället är den som blir arbetslös och måste söka på annan ort...o.s.v.
Krav att kontinuerligt söka jobb - självklart.
Krav att söka rimligt långt utanför hemorten (pendlingsavstånd) och utanför ens egentliga kompetensområde efter en längre tids arbetslöshet - självklart.
Sänkt ersättning till löjligt låga nivåer - självklart inte.
Tvinga familjer att splittras eller flytta för att en blivit arbetslös - självklart inte.
Krav på att gå ner kraftigt i lön - Tycker a-kassan är en bra måttstock.
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
Bendro skrev:
Jag har inget emot att det ställs krav på arbetslösa att man aktivt skall försöka hitta ett jobb. Jag har själv haft sådana krav på mig när jag stämplat vilket var helt ok. Däremot är de ersättningsnivåer som nämnts senaste tiden i första hand från moderat håll skrämmande. Det tankesättet förutsätter att man skall straffa folk till att ta ett jobb. Visst, men om det nu inte finns någon som vill anställa en då? Tänk om den hemska sanningen är att alla långtidsarbetslösa inte är det av fri vilja och i syfte att utnyttja systemet utan helt enkelt inte lyckas få något jobb trots att man hela tiden försöker?
Sedan det där med att söka jobb utanför hemorten, det kravet finns redan idag efter 100 dagar, eller fanns i alla fall för ett par år sedan när jag stämplade. Är väl snarare en fråga om att det inte efterlevs vilket antagligen beror på att det är svårt att administrera med alla arbetslösa som arb.förmedlningen skall ansvara för. Frågan är också hur långt från hemorten skall man tvingas söka jobb? Så långt att man måste flytta? Ok, betyder det då att man ens partner skall säga upp sig från sitt jobb, barnen ryckas upp från skola och kompisar för att flytta till en ny ort där man fått ett jobb...men där ens partner kanske istället är den som blir arbetslös och måste söka på annan ort...o.s.v.
Krav att kontinuerligt söka jobb - självklart.
Krav att söka rimligt långt utanför hemorten (pendlingsavstånd) och utanför ens egentliga kompetensområde efter en längre tids arbetslöshet - självklart.
Sänkt ersättning till löjligt låga nivåer - självklart inte.
Tvinga familjer att splittras eller flytta för att en blivit arbetslös - självklart inte.
Krav på att gå ner kraftigt i lön - Tycker a-kassan är en bra måttstock.
Håller med, men jag skulle vilja lägga till att om man blir sjukskriven när man är arbetslös, då ska man få samma summa som man får när man stämpla som max, inte som det är nu.
RReeferMedlem sedan dec. 20003 083 inlägg Det finns en mytbildning från vissa kretsar som går ut på att folk är lata och slöa, ger man dom pengar så vill dom aldrig ta ett jobb, som alla med ett visst mått av verklighetsanknytning kan räkna ut så är det är rent skitsnack, dom allra flesta människor vill "göra rätt för sig" det ligger i människans natur, att det finns en och annan lokal a-lagare som spenderar dagen pimplades öl på den lokala pizzerian för att han är förstörd av sitt alkoholmissbruk sedan sitt sista jobb 1981 räknas inte.
Vi har en stor arbetslöshet därför att 1) företagen flyttar dit där dom kan få produktion av varor och/eller tjänster för så lite pengar som möjligt, företrädelsevis utomlands och därmed lämnar sina tidigare anställda i arbetslöshet och 2) kraftiga nedskärningar i den gemensamma sektorn dom senaste 10-15 åren, bara bolagiseringen och utförsäljningen av dom statliga företagen gjorde att nästan 150000 jobb försvann.
Jag väntar fö bara på att Timbro släpper sina egna "objektiva" undersökningar som visar att det finns ett klart samband mellan att vara arbetslös och logisk IQ, amerikanska högersmedjor är redan där.
För det kan juh inte vara systemet som det är fel på, ett system som tom valutaspekulanten och mångmiljardären George Soros beskrivit ang dess kopplingar till demokratin som "thin at best" :OO
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
Bendro skrev:
Frågan är också hur långt från hemorten skall man tvingas söka jobb? Så långt att man måste flytta?
Ja, självklart. Om du inte kan få jobb inom "ditt" område på hemorten så är väl det rimligt? Eller är det mer rimligt att samhället skall försörja dig med bidrag resten av livet?
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
:stefan: skrev:
1. Har du pluggat på högskolenivå, lagt ner flera år på det och har därmed studieskulder?
Japp.
:stefan: skrev:
2. Har du efter detta varit arbetslös en längre tid?
Näpp. I stället tog jag ett jobb jag var "överkvalificerad" för och som jag tidvis t.o.m. hatade att gå till. I väntan på bättre.
BbewernMedlem sedan juni 20023 097 inlägg
Robban skrev:
Bendro skrev:
Frågan är också hur långt från hemorten skall man tvingas söka jobb? Så långt att man måste flytta?
Ja, självklart. Om du inte kan få jobb inom "ditt" område på hemorten så är väl det rimligt? Eller är det mer rimligt att samhället skall försörja dig med bidrag resten av livet?
Du kan väl ta och läsa meningen efter, den om att man sätter partnern i arbetslöshet. Vad var det man löste då? Det är då fortfarande en arbetslös.
UlfTMedlem sedan maj 20018 027 inlägg
bewern skrev:
Du kan väl ta och läsa meningen efter, den om att man sätter partnern i arbetslöshet. Vad var det man löste då? Det är då fortfarande en arbetslös.
Om båda i förhållandet är arbetslösa, eller om det rör sig om en ensamstående, kan du i dessa fall tänka dig att det är ok att kräva att de flyttar någon annanstans där de kan få jobb?
:stefan:Medlem sedan apr. 200015 687 inlägg
Robban skrev:
Näpp. I stället tog jag ett jobb jag var "överkvalificerad" för och som jag tidvis t.o.m. hatade att gå till. I väntan på bättre.
Hm, inte för att frågan var ställd till dig, men för all del.
Jo, jag har också haft jobb som jag varit överkvalificerad för men när den visstidsanställningen gick ut blev det ingen fortsättning. De kanske inte var vana vid / ville ha folk där som hade huvudet på skaft? Jag vet inte. Hur som helst sörjer jag inte för ett ögonblick att jag kunde börja stämpla efter det.
Visst har jag fått dra ner på dittan och dattan privat, bilen tar jag bara när jag ska storhandla osv, men hellre det än ett jobb där man är som en zombie konstant på grund av aptrista arbetsuppgifter där hjärnan smälter ihop på grund av understimulans tillsammans med arbetstiderna för treskift... :bla
BbewernMedlem sedan juni 20023 097 inlägg
UlfT skrev:
Om båda i förhållandet är arbetslösa, eller om det rör sig om en ensamstående, kan du i dessa fall tänka dig att det är ok att kräva att de flyttar någon annanstans där de kan få jobb?
Under vissa få speciella omständigheter är det tänkbart ja. Men kom ihåg: Vissa få speciella omständigheter.
UlfTMedlem sedan maj 20018 027 inlägg
bewern skrev:
Under vissa få speciella omständigheter är det tänkbart ja. Men kom ihåg: Vissa få speciella omständigheter.
Visst. Det är svårt att komma fram till något generellt som är bra för alla. Den situation du beskrev, där den ena i ett par riskerar att bli arbetslös om man tvingar dem att flytta, är definitivt ett exempel där det är en mindre bra idé att tvinga fram en flytt till en annan stad. Samtidigt anser inte jag att vi har någon anledning att hjälpa folk bo kvar i små avfolkningsbygder till varje pris. Bygderna kanske avfolkas på grund av att samhället förändras till något där små orter kanske inte riktigt passar in. Varför inte acceptera den förändringen? Är det verkligen självklart att man ska bo kvar på samma ort där man föddes? Som sagt, i en del fall finns det goda anledningar att hjälpa folk bo kvar på orten. Men till dessa anledningar hör inte att vi ska låta landsbygden leva. Vill folk leva på en liten ort, kanske de själva ska se till att skapa arbetstillfällen genom att starta nya företag som verkar på orten. Vad samhället kan bidra med till detta, är att underlätta för småföretagare. Gör man så, slår vi två flugor i en smäll; vi får ökat företagande, vilket är bra, och folk får ökade möjligheter att livnära sig i de bygder som idag drabbas av avfolkning, vilket vissa värdesätter.
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
bewern skrev:
Du kan väl ta och läsa meningen efter, den om att man sätter partnern i arbetslöshet. Vad var det man löste då? Det är då fortfarande en arbetslös.
Då får man helt enkelt trixa och fixa tills man får ihop det. Antingen flytta någonstans där bägge får jobb. Eller byta karriär. Det är var och ens ansvar.
Att leva på bidrag skall inte vara ett alternativ annat än mycket kortsiktigt.
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
Robban skrev:
Då får man helt enkelt trixa och fixa tills man får ihop det. Antingen flytta någonstans där bägge får jobb. Eller byta karriär. Det är var och ens ansvar.
Att leva på bidrag skall inte vara ett alternativ annat än mycket kortsiktigt.
Så, att splittra familjen är ett bättre alternativ, bara man inte lever på bidrag...
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
:stefan: skrev:
Hm, inte för att frågan var ställd till dig, men för all del.
Jo, jag har också haft jobb som jag varit överkvalificerad för men när den visstidsanställningen gick ut blev det ingen fortsättning. De kanske inte var vana vid / ville ha folk där som hade huvudet på skaft? Jag vet inte. Hur som helst sörjer jag inte för ett ögonblick att jag kunde börja stämpla efter det.
Visst har jag fått dra ner på dittan och dattan privat, bilen tar jag bara när jag ska storhandla osv, men hellre det än ett jobb där man är som en zombie konstant på grund av aptrista arbetsuppgifter där hjärnan smälter ihop på grund av understimulans tillsammans med arbetstiderna för treskift... :bla
Har full förståelse för att du inte vill ta jobb som, i din ögon, är skitjobb. Skulle inte jag heller vilja.
Men det är som sagt inte frågan om vad du vill, utan vad samhället skall förväntas ställa upp med taget i beaktande de begränsade resurser samhället trots allt har. Sett ur det prespektivet (om du bortser från egenintresset och bara ser till samhällsintresset) -- är det rimligt att samhället skall betala ut bidrag för att du inte kan tänka dig flytta längre bort än pendlingsavstånd?
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
obelix skrev:
Så, att splittra familjen är ett bättre alternativ, bara man inte lever på bidrag...
Ansvaret att se till att inte familjen splittras anser jag i fösta hand ligger på familjen. Man har som medborgare en skyldighet att försörja sig så långt som det är möjligt. Staten kan aldrig ta över det ansvaret utan kan bara vara till hjälp de gånger det blir tillfälliga avbrott i försörjningen. Varaktiga lösningar skall vikas åt dem som faktiskt behöver dem. T.ex. personer som har svårt att försörja sig p.g.a. handikapp.
Om jag utbildar mig till fyrvaktare och jag sedan bestämmer mig för att jag vill bo i inlandet. Skall det innebära att jag kan kräva bidrag resten av livet, utan krav på att antingen välja en annan karriär eller flytta någonstans där det finns fyrar?
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
Robban skrev:
Ansvaret att se till att inte familjen splittras anser jag i fösta hand ligger på familjen. Man har som medborgare en skyldighet att försörja sig så långt som det är möjligt. Staten kan aldrig ta över det ansvaret utan kan bara vara till hjälp de gånger det blir tillfälliga avbrott i försörjningen. Varaktiga lösningar skall vikas åt dem som faktiskt behöver dem. T.ex. personer som har svårt att försörja sig p.g.a. handikapp.
Om jag utbildar mig till fyrvaktare och jag sedan bestämmer mig för att jag vill bo i inlandet. Skall det innebära att jag kan kräva bidrag resten av livet, utan krav på att antingen välja en annan karriär eller flytta någonstans där det finns fyrar?
men hur ska man göra om det innebär att man måste flytta 100 mil från familjen, och att ens partner har ett bra och välbetalt jobb som denne stortrivs med?
Och att denna kanske inte kan hitta ett jobb?
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
obelix skrev:
men hur ska man göra om det innebär att man måste flytta 100 mil från familjen, och att ens partner har ett bra och välbetalt jobb som denne stortrivs med?
Och att denna kanske inte kan hitta ett jobb?
Menar du på fullt allvar att samhället skall försörja den personen resten av livet? En fullt arbetsför människa?
FfridanMedlem sedan sep. 2005406 inlägg Vet inte hur diskussionerna gått innan, men själv kan jag inte förlika mig med tanken på att nån ska försöka tvinga mig att flytta ifrån sambo, lägenhet, hundar, vänner, familj och hemstad om jag inte hittar jobb här i Umeå.
obelixMedlem sedan sep. 20028 900 inlägg
Robban skrev:
Menar du på fullt allvar att samhället skall försörja den personen resten av livet? En fullt arbetsför människa?
Jag menar att detinte finns ett enkelt svar på den frågan.
Menar du på allvar att folk ska skiljas, att familjer ska splittras pga av att den ena inte kan få jobb?
Hur ska man göra om den som har jobb i tex Norrlands inland, medans partnern inte får jobb där, men kan få ett jobb i göteborg.
Och det visar sig att pga av den fuktiga luften i göteborg, så får den som har jobb i norrland astma?
ska man splittra dom, eller tvinga henne att flytta ner och bli sjuk?
detta är fullkomligt möjligt.
RRobbanMedlem sedan dec. 19992 555 inlägg
obelix skrev:
Jag menar att detinte finns ett enkelt svar på den frågan.
Menar du på allvar att folk ska skiljas, att familjer ska splittras pga av att den ena inte kan få jobb?
Menar att det är ett beslut familjen själv får ta. Finns flera alternativ att välja mellan, varav bara ett innebär att familjen splittras.
* Antingen flyttar familjen med. Och ja, det kan innebära att man får säga upp sig från ett jobb man trivs på. Och ja, det kan innebära att skiljas från skolkamrater och vänner. Life sucks.
* Eller så byter den arbetslöse karriär. Från fyrvaktare till tallrikstorkare, om det är det som krävs.
Vad man väljer är upp till familjen.
obelix skrev:
Hur ska man göra om den som har jobb i tex Norrlands inland, medans partnern inte får jobb där, men kan få ett jobb i göteborg.
Och det visar sig att pga av den fuktiga luften i göteborg, så får den som har jobb i norrland astma?
Nu diskuterar vi ju helt plötsligt fysiska handikapp. Läs mitt förra inlägg igen.
"Varaktiga lösningar skall vikas åt dem som faktiskt behöver dem. T.ex. personer som har svårt att försörja sig p.g.a. handikapp."
Man skall naturligtvis göra individuella prövningar. Har aldrig påstått något annat.
