rozie skrev:
inflytelserik är för mig inte samma sak som musikalisk. våldsam kan jag hålla med om, men knappast bra.
vad som är bra eller inte är väl upp till var och en, eller har jag missat något? :q
Man blir nästan förstörd!!
26 svar · 2 249 visningar · startad av bassebhu · sida 2 av 2
Frågan, av bassebhu
Ju mer man håller på med musik; lyssnar, granskar, studerar, spelar, spelar in... ju större vidd och kunskap får man ju givetvis. Men är detta bara positivt? Jag menar inte att jag själv är duktig eller något liknande, men man känner ju att det går framåt sedan man startade. Nu när jag kikar i min skivsamling hittar jag inspelningar som jag avgudade och jämt lyssnade på förr i tiden. Jag trodde in
Läs frågan i sin helhet →känns inte som att jag kan rubba din ståndpunkt i frågan och därför är vidare motivering onödig.
Vad som är bra eller inte är inte upp till Individen. Vad man tycker om är däremot en helt personlig sak. Och det är fritt.
Profesionalism måste få finnas hos varje yrkesutövare, och det är dit di är på väg bassebu. Du är proffs och har därmed andra bedömningsgrunder. Var du tacksam för det så skall du se (lyssna) att du kan njuta av det spontana.
Det är ganska vanligt att man analyserar det man själv är duktig på eller intresserad av. Om du jobbar på ett företag som tillverkar mattor kan du förmodligen inte trampa på en matta utan att medvetet eller omedvetet analysera densamma. Om du arbetar som frisör registrerar du antagligen vilka frisyrer personer i din omgivning har.
Se det som ett tecken på att du är duktig på det du gör. Några fördärvade illusioner får du nog leva med om du nödvändigtvis måste lyssna på gamla favoriter.
Jag har själv spelat gitarr i över tolv år. I början var min far en av mina idoler eftersom han var oerhört skicklig på att spela gitarr. Det visade sig senare att han enbart klarade sig igenom ett fåtal låtar, så det fördärvade den illusionen. Nu lyssnar jag alltid efter hur bra gitarristen är i låtarna, och har oftast ingen pejl på vare sig sångaren eller övriga musikers förehavanden efter första genomlyssningen. Först när jag har kontroll över vad som händer i låten kan jag njuta av densamma.
En liten fundering jag har haft ett par år: vi som har vevats igenom kommunala musikskolan, ser/hör vi på musik på ett annat sätt än medelsvensson som inte suttit och tragglat B-durskalor på en lånetrumpet? :q
Jag brukar också, efter idogt musikteoripluggande i några år, tänka på former och spelstilar och leta fel i mångt och mycket. Det stora problemet tycker inte jag är att man gör det, utan att man gärna vill berätta för nån hur man tänker (vilket går rätt bra när man går på musikutbildning och snackar med kompisarna där, men inte med andra kompisar). Nån gång snackade jag med en kompis till exempel, och hörde ett snyggt oväntat ackord i en låt som gick på radio. Jag missade vad kompisen sa och ursäktade mig med ovannämnda orsak, vilket inte mötte så stor förståelse. Men man blir väl, som David säger, insnöad på det man gör..
Dessutom kan jag, helt utan proffesionella kunskaper, börja tänka på ljud- och ljusteknik på olika konserter och andra sammanhang. Sånt är kul.. :)
Stefan: Det borde vi göra. Vilka köper annars massproducerad topplistemusik? :q :)