Jag spelar MYCKET musik och jag känner igen mig i nästan allt du säger. Jag blir orolig för mig själv ibland men så länge man kan uppskatta energi mer än ljudkvalite så är det lugnt. Jag lyssnar fortfarande hellre på Totalt Jävla Mörker än på Toto liksom. Samtidigt måste man inse att energi är en del av ljudbilden och finns där ingen energi (läs Toto) så blir ljudbilden kass ändå.
Frågan#1
Ju mer man håller på med musik; lyssnar, granskar, studerar, spelar, spelar in... ju större vidd och kunskap får man ju givetvis. Men är detta bara positivt? Jag menar inte att jag själv är duktig eller något liknande, men man känner ju att det går framåt sedan man startade. Nu när jag kikar i min skivsamling hittar jag inspelningar som jag avgudade och jämt lyssnade på förr i tiden. Jag trodde inte att det gick att spela/spela in bättre än så. Nu inser jag att den där skivan där han spelade kanske inte var så bra ljudkvalité som jag tyckte förr. I enskilda fall till och med så att man inte vill lyssna mer efter några minuters lyssning på det. Det känns nästan tragiskt att inse det. Och detta beror inte på att man "spelat sönder" skivorna.
Man lyssnar dag ut och dag in på olika genrer, artister och inspelningstyper och fattar tycke för ett visst sound. Man lär sig hur t ex ett bra gitarrljud är, hur en fiol låter som bäst eller hur olika mickningar, "EQ:ning" och inspelningstekniker kan resultera i.
Jag är säkert inte ensam om det, men när jag lyssnar på musik nu så börjar jag granska den i stället för att lyssna på den nästan. man hör en låt på radio och lyssnar vilka instrument som är med, vilket "beat" låten har och vilken ackordföljd/basgång låten har o s v. man märker att refrängen är uppbygd på samma sätt som en rad andra låtar, att en låt är indelad i vissa delar som bara repeteras med en tonartshöjning i slutet. man hör hur exakt datatempogjort någonting är och att discotrummorna bara är samma takt som loopas om och om igen i exakt 3 minuter.
samma sak med jazz, visor och klassiskt. man lyssnar efter instument, taktart och form. man sitter med noter bredvid och kollar hur han gjorde den där svåra passagen på sidan tre och hur starkt han "satte sitt" mezzoforte och hur han spelade legato just i den takten.
man får ibland en dålig ovana att söka fel. eller kanske inte söka, men om de dyker upp så hoppar man till. numer har jag dock börjat inse att helt felfritt är nästintill omöjligt att spela. även om man spelar alla noterna rätt så kan en tolkning vara helt genomtråkig att lyssna på om man inte spelar det på rätt sätt. om någon spelar fel på en konsert så skrattar jag inte för mig själv. inte heller tycker synd om personen som spelade. det ingår i tolkningen och gör mindre på nåt sätt. man låter det passera förbi helt enkelt och lägger märke till allt bra personen gjort i stället.
få tänker på att en person/artist/ett band lagt ned massvis med tid på att öva in en låt/ett stycke. kanske flera veckor på bara en endaste liten takt. man inser inte vilket jobb det är. det är bara slutresultatet som räknas - inte vägen dit.
inspelningskvalitén är en annan sak. man märker hur bra ett piano låter på en inspelning och hur dåligt det är på en annan. hur samma stycke kan låta så totalt olika beroende på vem som spelat och med vilken utrustning det har spelats in. hur klangen kan skifta och hur eko och effekter utnyttjats.
ytterligare en sak är när man går på en föreställning av nåt slag och märker att det spelas brända cd-skivor som innan haft sunkig mp3-kodning där man hör hur det "ringer" om inspelningen. man ser sig omkring och undrar om man är den enda som märker hur illa det låter.
Ibland känner man att man hellre hade varit Fredda 15 år som pumpar dödsmetall så att folket i tågvagnen framför hör cymbalslagen genom lurarna. Bara lyssna på det man tycker om och skita i hur det är uppbyggt. att det inte spelar någon roll om låten bara innehåller en sönderdistad elgitarr som växlar mellan fyra olika kvinter med sextondelsrytm, en djup dunkande bas och en människa som skriker ord som ingte en kotte hör.
Jag älskar musik och allt vad det innebär kommer nog fortsätta göra det livet ut, men det kommer bli svårt att komma ifrån allt analyserande, tyvärr.
Om du orkat läsa igenom allt det här och har något du känner igen dig i, skriv gärna :)
m v h
Sebastian
