mozilla skrev:
Hela diskussionen håller ju på att spåra ur (eller har redan?) kan ni inte starta en ny tråd? För även jag tycker originalfrågan är intressant.
Håller med, som jag skrev tidigare.
mozilla skrev:
Jag har svårt att förstå hur "på köpet" kan vara missvisande? Om någon säger att jag får en "banan på köpet när jag köper en aftonbladet", vad är det som är missvisande med det? Jag förstår att jag måste betala för en tidning men får även en banan? Något som kan upplysa mig, eller visa något fall där en säljare har blivit fälld för användandet av "på köpet"?
Nu vet jag ju inte om just begreppet "på köpet" är icke önskvärt. Är det?
Strunt samma; jag håller i princip med dig här också. Personligen tycker inte jag heller att "på köpet" eller "Köp en cykel så får du ett äpple gratis" är särskilt svårt att fatta. Det gör nog inte 90% av den vuxna befolkningen i Sverige heller.
Men nu är ju lagen inte gjord som ett skydd för dig eller mig personligen, utan för alla konsumenter. Och eftersom du och jag kanske inte behöver skyddas så mycket när det gäller just detta, så är det ju sympatiskt att lagstiftaren också tänkt på de 10% (eller vad det kan vara) som faktiskt kan missförstå och bli lurade. Alltså: är säker på att ingen i kvarteret jag bor missförstår "på köpet" - utom kanske gubben Jansson nere på hörnet och tant Blomgren i lägenheten ovanför oss. Och det är ju dom båda som lagen ska skydda.
Sen kan man ju diskutera vilka fraser som ska accepteras och vilka som inte ska få användas. Då kan jag tänka mig att lagstiftaren resonerat som så att dom hellre sätter gränsen så långt från fraser som kan missförstås, än att ta risken att inkludera dom och därigenom göra reglerna meningslösa.
Ordet "gratis" betyder faktiskt att man får något utan att behöva prestera något i gengäld. Står det "köp ett äpple så får du en banan gratis" så är det ju en motsägelse eftersom du måste prestera (betala äpplet) för att få bananen. Så det ordet förstår jag, och håller med om, att det är tabu.
I andra fall, som t.ex. "på köpet" så kanske dom resonerat som att det ligger i farozonen, kan missförstås i extrema fall, och därför inte bör användas. OBS: Jag har ingen aning om just denna fras är "förbjuden" utan litar på att det du skriver är rätt - för det är det väl?
Men som marknadsförare med snart 30 år i branschen, som konsument och som gammal juridikstudent, så måste jag säga att det inte spelar någon roll vilka ord/fraser som är OK och vilka som inte är OK egentligen.
Som marknadsförare: Om en fras som min kund och jag vill använda tyvärr visar sig vara förbjuden, så får vi väl hitta på nåt annat bara. Svårare är det inte. Och om man inte kan hitta bättre argument för att få folk att köpa en produkt än att dom får nåt annat "gratis" samtidigt (eller nån annan fras) så är nog den där produkten något som vi kan leva utan allesammans. Jag har aldrig någonsin haft problem med att formulera mig vettigt när det gäller sånt här.
Som konsument: Bara faktumet att företag försöker tänja på reglerna och halvmörkar/småljuger med viktiga fakta för att få mina pengar gör att jag omedelbart backar och undviker sedan företaget för all framtid - om möjligt. Omvänt: Företag som är kristallklara och tydliga och som direkt pekar på eventuella nackdelar (för mig) med ett köp, eller som på annat sätt visar respekt för mig och vanligt hyfs, dom handlar jag gärna av - t.o.m. om dom skulle visa sig dyrare än konkurrenterna.
Som gammal jur.stud: Vi måste ju ha nåt slags regelverk för sånt här. Jag tycker t.o.m. att många företag tillåts tänja på reglerna alldeles för mycket, och att mängder med övertramp aldrig blir bestraffade. Särskilt tydligt verkar detta vara bland telekom- och internetföretag. Tyvärr kommer dom undan, troligen eftersom KO och konsumentverket inte längre har samma resurser som dom hade för 15-20 år sen.