Vad går livet ut på?

Haha, jag har suttit här och skrivit och suddat i flera minuter nu. Får se om detta duger.

Det går ut på att man själv är/blir nöjd med det! Inte hur något påhittat andligt väsen tycker att det ska vara.

Det blir på så sätt vad man gör det till. Man sätter kanske upp mål, som man själv vill uppnå. Eller så sätter man inte upp några mål alls, och bara tar det som det kommer. Bara man är nöjd.

Det går ut på att man själv ska bli lycklig tycker jag. Och hur man blir lycklig är olika för olika människor...

Jag har inte bestämt mig för vad det går ut på. Just nu känns det som att man jobbar ihop en lön man har kvar i en månad, för att sedan gå in i samma hjul nästa månad utan att på något sätt utvecklas.

Om jag nu ska gå till mig själv så har jag efter några år insett vilka "fel" jag gjort. Istället för att ta ett skitjobb för pengarnas skull för att sedan uppfylla någon het dröm så har jag jagat trygghet i ett bra jobb och boende, vilket slutat med att jag "låst" upp mig till ett ställe och nästan rotat mig. Nej nej, inget fel i det kanske men nu när man börjar närma sig de trettio så undrar man om man kanske inte skulle prioriterat annorlunda om man fick göra om de sex-åtta senaste åren. Med facit i hand alltså. Men som bekant så är ju alla svar så jävla lätta då. ;)

Till sist. Jag ångrar faktiskt ingenting, även om det inte låter så i det jag skriver ovan.

Att vara nöjd (kanske lycklig) med sin egen tillvaro borde vara ett bra mål.
Jag snackar nog om vår lyckliga situation flera gånger i veckan!
Annars har du fått svaret från "Djupa Tanken"
For two
Dvs. släktets fortlevnad säger Lasp

LeonL skrev:

Det går ut på att man själv är/blir nöjd med det! Inte hur något påhittat andligt väsen tycker att det ska vara.

(y)

Själv är jag väl inte så nöjd just nu, men vem vet - rätt vad det är händer det nåt och allt bara faller på plats...

Att göra vad man vill.

Svårare än så är det inte, och det behövs inga religioner, andlighet eller andra vanföreställningar för att uppfylla det kravet.

Att vara lycklig. Och i slutet så är man endast lycklig genom att man har nära och kära som bryr sig, och att man själv bryr sig om dem. Ändå lägger man oftast mer krut på att bli lycklig genom andra sätt, och när det kommer till kritan så inser man verkligen hur det ligger till.

Så tror jag det är för riktigt många.
Man måste må riktigt dåligt för att inse vad som egentligen spelar roll i livet.

"Happiness is only when shared"

LeonL skrev:

Det går ut på att man själv är/blir nöjd med det! Inte hur något påhittat andligt väsen tycker att det ska vara.

(y)

För mig går livet ut på att må bra och få andra att må bra.

Sen är det upp till var och en att må så bra man bara kan och göra det bästa av situationen man befinner sig i.

Zaiman säger det jag tänker. Jag vill må bra och det gör jag genom att få andra att må bra. (y)

Jag tror inte att det finns någon mening. Vi lever, vi dör och på vägen uträttar de flesta av oss en jäkla massa saker inom alla möjliga områden som oftast inte spelar någon roll i det långa loppet. Vi kan förstås skapa oss en egen mening och intala oss att det är svaret på frågan, och det är det ju på sätt och vis. Det är kanske lite trevligare att ha det så men det är inte ett svar på den stora frågan "vad är meningen med livet?". Det är vad du tycker eller tror är meningen med ditt liv, enligt dig själv.

Vore svaret så enkelt som att "leva lyckligt" osv - vilket f.ö. är jättefina tankar - varför har vi då begåvats med alla andra känslor som gärna hamnar i konflikt med lyckan?

Som så många andra redan har skrivit så är det slutgiltiga målet att leva lycklig. Sedan kan man hitta på underkategorier (som t.ex. att utvecklas, att uppleva et.c.) men i slutändan så handlar det fortfarande om att vara lycklig (jag blir lycklig av att utvecklas eller att uppleva).

dAEk, kan inte folk bli lyckliga av olika saker? Någon kanske blir lycklig av att göra andra olyckliga... Däremot tror jag att de flesta vill vara lyckliga och försöker så gott det går, dock så försöker nog många med genvägar till lyckan som kanske gör att de hamnar fel.

dAEk skrev:

Jag tror inte att det finns någon mening. Vi lever, vi dör och på vägen uträttar de flesta av oss en jäkla massa saker inom alla möjliga områden som oftast inte spelar någon roll i det långa loppet.

Precis, så då är det väl bra om man försöker göra det meningsfullt för den tid det varar?

Jag vet inte riktigt vad bassebhu är ute efter, men jag tror inte han är ute efter något universalt svar som gäller alla.

dAEk skrev:

Vore svaret så enkelt som att "leva lyckligt" osv - vilket f.ö. är jättefina tankar - varför har vi då begåvats med alla andra känslor som gärna hamnar i konflikt med lyckan?

För att lyckan måste ha en kontrast för att märkas. Vi måste kunna vara olyckliga också, annars märker vi aldrig när vi är lyckliga. Ungefär som att det måste finnas mörker för att vi ska inse vad ljus är.

Kn*lla och äta!?

Livet.

Flest prylar när han dör vinner?

Döden.

Jag håller med aleborg, lustigt att han är den första som med lite vulgärare ord nämner föröka sig (för du menar väl det? :) ). Vi är djur precis som en massa andra varelser på jorden och tror ni dom bryr sig så mycket i lycka, nä dom vill pippa och äta ifred.
Fast vi människor ska ju alltid vara lite märkvärdigare. ;)

Livet är meningslöst och man får inga fler så gör vad du vill så länge du kan leva med konsekvenserna av dina handlingar!