Efter döden

Reinkarnation låter lockande, tyvärr så tror jag inte på det. Allt skulle ju vara enklare om det vore så, då slapp man grubbla.

Tyvärr så tror jag att allt är slut när man dör, man återföds inte, själen lever inte vidare o.s.v.
Kan inte påstå att det är något jag grubblar över. Men visst kommer tanken då och då.

Att sova förevigt är väl ganska skönt sätt att avsluta livet på, efter alla år som man förmodligen spenderar i livet så är man nog ganska trött.
Det är lätt att känna sig ganska betydelselös när man bara är i livet ett ögonblick i universums existens, därmed gäller det ju att leva på bästa sätt. Alltså som man själv vill.

Man borde dock lägga mer energi på livet i sig och människorna runt sig än vad "Jag" har förmåga att göra idag. När man väl trillar av pinn så är det bara minnen och känslor som kvarstår, gäller då att lämna det bästa av sig själv.
Så man kan väl på sätt och vis säga att man lever vidare genom andra då det är lätt att behålla en personlighet man älskar.

När jag tänker på döden så blir jag deprimerad, men inte för att jag kommer att dö, utan för att jag bränt broar under mina dagar som jag är för svag för att orka återuppbygga (just nu).

För mig är det nog trots allt bara tomt och tyst för den som kastar in handduken. Det finns inget mer. Slut. Jag har också grubblat en hel del kring det här de senaste men försöker sluta. ;)

Lev idag - i morgon kan det vara försent.

Angående döden och religiös/icke religiös...

Dom jag har pratat med som jobbar inom ädreomsorgen så har dom som är religiösa större dödsångest än dom som inte är religösa alls...

Ungefär som jag trodde!
Är man troende så är det i brist på vetande!
Livet är NU. Just NU. Ta vara på det, alla wFáre

Det är kroppens sätt att överleva. Kroppen utnyttjar vårt medvetande för att vi ska hålla den vid liv.

En knepig teori, men vad annars förväntar ni er från mig? :OO

Jag vet inte om det är för att jag är viljesvag eller galen, men jag vill tro att det inte tar slut när kroppen slocknar.
Jag har vett nog att tro på de naturvetenskapliga teorierna på vad som händer vid livets ändpunkt men vill tro att det finns en fallskärm.

När det kommer till kritan kommer jag nog t.o.m att tro mer på religionen än naturvetenskapen.

Angående dödsfrågan så har jag ett citat från Robbie Williams som jag tänker efter;
I'm not scared of dying, I just don't want to.

Jag tror på många teorier...
en del av mig tror på att människan måste ha "säkerheten" att veta att nåt händer efter döden... det får liksom inte ta slut..

Hur många skulle inte bli helt knäckta om de fick reda på att det egentligen inte handla om nåt å att när du dör så är det slut?

Ja är också människa, det är väl därför ja även tror att det bör finnas nåt efter livet... hums... man blir knäpp bara man tänker på det, ingen kan ju ge ett svar, allt är ju bara spekulationer, man vill ju inte direkt testa... hehe.

Re: Efter döden

Jag har inte orkat läsa hela tråden, så jag kan ev. repetera vad andra redan sagt ;)

För det första: Om det finns något efter döden, varför finns inget före födseln? Om allt börjar när kroppen skapas, borde det då inte ta slut när kroppen förstörs?

LeonL skrev:

Frågan 'meningen med livet' är ju väldigt enkelt att besvara! Det finns ingen mening med livet!

Ja, visst är det skönt! Tänk om det faktiskt fanns en mening med livet - tänk vilken ångest du skulle ha om du inte lyckades uppfylla ditt mål. Eller om det fanns en gud, vars spel du måste spela och vars regler du måste följa, skulle inte livet i sanning bli meningslöst då, om du bara vore ett verktyg för nån annans mål?

LeonL skrev:

Tänk om jag dör innan jag har gjort det jag vill göra medan jag fortfarande lever? Kan någon övertala mig till att inte oroa mig för det här?

Tänk om du hinner göra allt du vill medan du fortfarande lever. Då har du inget kvar att leva för. Om du däremot dör innan du gjort allt du vill göra lär du inte sakna det...