Min första bil var inte mindre än en Ford Escort -83. En bil min storebror köpt för att renovera och låta sin dåvarande sambo bruka, dock blev det ingen renovering och bilen fick stå på hans tomt på samma ställe i två-tre år tills han var tvungen att gräva runt huset för fuktsanering och bilen helt plötsligt stod ivägen, kraftigt inväxt i ett snår. Smart som min bror var slog han två flugor i en smäll: Jag fick en bra 18 års present och han fick minst ett problem mindre.
Så där stod jag, överlycklig över min alldeles egna tysktilverkade Escort av utförande Gia, ett märke som enbart fick pryda Fords bilar med all extrautrustning. Min modell hade centrallås, glaslucka i tak, digital klocka i taket, och, håll i hatten: en tre växlad automat. Det var grejer i början på 80!
Efter att tvättat bort all algbildning på tak och motorhuv, rensat bort all mossa från dropplisterna (!) och dammsugit ur sätena, golvmattor samt instrumentpanel på alla mögelfläckar såg bilen riktigt skaplig ut! Efter att satt in ett friskt batteri gick bilen igång direkt! Inte illa för en bil som stått 2-3 år.
Däremot var inte bilprovningen lika entusiastiska, fjäderben höger-fram var spräck på tre ställen, trasigt avgassystem, rost i hjulhus samt ett tomt upprostat hål där vi tror en antenn suttit en gång i tiden. Efter mycket om och men gick den igenom och tids nog fick jag mitt körkort och vipps var man populärast i klassen. :)
Efter att sparat ihop barnbidraget kunde jag köpa ett par begagnade 6*9 till hatthyllan, en 12" baslåda i bagaget och en Mp3-CD spelare. Kombinationen fick bakre vindrutetorkaren att hoppa och nummerplåten att skallra, till ett pris som garanterat översteg biles värde.
Som bilägare tillhör det att sköta om sin ägosten. Jag tvättade och vaxade ofta, men råkade vid ett batteribyte tippa batteriet så pass mycket att batterisyra läckte ut, vilket brände bort både vax och lack. Jag bytte tändstift till en model från Biltema, men konstaterade att bilen gick fan så mycket bättre på de gamla stiften som suttit där i alla fall de senaste 5 åren. Gissa vilka som slutligen hamnade i sopptunnan? Då den drog nästan lika mycket växellådsolja som bensin var det i rutinen att alltid fylla på båda samtidigt.
Nästa pryl till renovering var förgasaren. Min far instruerade mig hur jag skulle gå till väga. Ta isär bit för bit och lägg dom på rad efter varandra, allt eftersom du plockar ner den för att veta i vilken ordning du sen ska plocka ihop dom. Lätt tänkte jag, plockade ner, gjorde rent och monterade ihop, färdig! Men, där låg en detalj kvar. Till formen av en splint, 5mm i diameter, 15 mm lång och mässingsfärgad. Den var så liten så jag tyckte att det skulle gå minst lika bra utan den. Jo tjena! Bilen var tvärdöd, och efter att monterat ner förgasaren ytterligare både en och två gånger utan att förstå vart den där förbenade splinten skulle sitta fick jag inhandla en bättre begagnad. Den lät jag vara orenoverad...
Men tillslut gav den upp, efter ett halvår gick kamremmen av följt av en lång renovering. Toppen togs ut och byttes emot en annan, dock var jag väldigt dålig på att notera alla dessa vakuumslangar som tyskarna hade utsmyckat motorrummet med. Vilket ledde till en mer eller mindre gissningslek, en lek som tog 2-3 veckor innan jag slutligen fick det så pass rätt att bilen startade. Men med vissa defekter. Fast tomgångsskruven var i botten så hade jag en tomgång på runt 4.000 varv. Helt plötsligt kunde jag med enbart tomgångens hjälp ligga runt 70 km/timmen! Skulle jag åka saktare fick jag bromsa konstant, men det var perfekt på 70 vägar då automaten gjorde sitt, resultatet blev min helt egen helautomatiska-farthållare!
Tyvärr fick jag inte ordning på problemet och efter att pendlat ett antal gånger till jobbet på 3 mil enkel resa med en hel del trafikljus, där bilen stod och tokvarvade med ett härligt blå-grått moln i backspegeln och ett stadigt tag om bromsen, gav bilen återigen upp. Den gick att starta, men gick väldigt väldigt dåligt. Min vilja att återigen riva i motorn var lika med noll och jag lyckades köpa loss min Fars gamla Volvo 340 mot skrotningspengarna för Escorten. Men nycklarna har jag kvar än idag. ;)
