Finns GUD?
Denna fråga är mycket intressant. faktum är att i senaste numret av Illustrerad Vetenskap så finns det en artikel om detta. Man har på vetenskaplig väg gjort en metodologisk undersökning med otalet variablar och utfallet gav svaret att Gud finns till 67%. Nu handlar det inte bara om tron på guden man har med som variabel, utan även den historiska och vetenskaplig biten. Köp gärna numret för det var väldigt intressant.
Om sedan Gud finns eller ej är ju en fråga om vad man vill tro på. Naturvetenskapen håller på att The Big Bang skapade världen - religionsvetenskapen kan inte bemöta denna fråga utifrån annat än ett abstrakt tillstånd genom att då svara utifrån religionernas ideologi; Jo, Gud skapade världen, han har ju alltid funnits och därför är han även upphovet till The Big Bang. Vi har nog alla en tro på en kraft - vad sedan denna kraft är kan relateras till hur man som person väljer att tro.
Men jag ser fortfarande ett problem med religion. Ett vapen väljer jag själv hur jag ska hantera. En ideologi väljer jag själv om jag vill ta ställning för den.
Religion är en ideologi - en idelogisk trossats. Läs mer:
\* Det ska finnas erfarenheter - både individuella som i grupp.
\* Gemenskapsformer som delas med varandra
\* Teorier - dvs, en uppfattning om hur världen ser ut, och förklaringsmodeller, olika förklaringar, till varför saker går bra eller dåligt
\* Begrepp som antingen är gemensamma och/eller samma med de övriga i gruppen
\* En ideologi - det betyder att ha en trosföreställning på något
\* Etiska värderingar som talar om vad man bör/inte bör göra och varför man skall göra på ett visst sätt
\* Religiösa företeelser - hit räknas mirakel och sådant som är av "övernaturlig eller gudomlig" natur
Det man lätt upptäcker är att dessa punkter likaväl skulle kunna beskriva t ex en idrottsförening, eller ett gammeldansgille eller en annan sluten förening. Såvida man bortser från den sista punkten. Och det är därför som alla punkter måste finnas med för att man ska kunna skilja på vad som är religion och inte. Det finns organiserade föreningar där själva upplevelsekänslan kan liknas "helig", man kanske har riter som påminner om religiösa ritualer. Är då inte det en "slags" religion? För att säkert kunna veta måste man därför gå in ännu djupare för att hitta det som särskiljer en religion från andra sällskap.
\* Det finns en tro på något bortom denna världen , eller trancendent väsen, som inte kan förklaras vetenskapligt men som ändå är allmänt accepterat
\* En form av "gudomlig" kraft kan i de flesta fall upplevas av de troende, antingen runtomkring personen eller inom personen
\* Definitionen religion är substantiell, alltså alla dessa punkter talar om vad en religion är.
En annan definition på religion är den funktionella, den talar om vad religionen gör. Det vill säga vilken funktion den har för människan. Och vad gör då religionen?
\* Först och främst så skapar den ett meningssystem och ger svar på de ultimata frågorna om livet.
\* Som funktion kan den också påvisa om vad som är profant (icke heligt) och heligt i ritualer och symboler
Clifford Geertz, en religionssociolog, beskriver det närmast så här:
"den funktionella definitionen beskriver människans tro i ett system av symboler och ritualer som motiverar det genom att i sin genomträngande och ihållande kraft göra upplevelsen så verklig och unik att den upplevs som verklig och äkta."
Vad är då denna kraft vi känner? Eller mer - vad är kraft?
Enligt Aristoteles, som var en skolastisk filosof, innebär kraft förändring av ett tillstånd. Det man som människa kan känna eller se, tänkbara förändringar. Allt som är heligt har en kraft, dvs förmågan att påverka. Då kan man fråga sig; vad är heligt?
Det som kringgår en ritual av vad det än månne vara är heligt. Det kan vara allt från att dricka den första koppen kaffe en morgon i lugn och ro - att återse platsen där man träffade sin första förälskelse eller mötte sin livskamrat - till att ta nattvarden i kyrkan. Där ritualer förekommer - förekommer också heliga akter. "Söndagsmornarna är heliga för mig" finns det en del som säger, fast de tänker inte på vidden av perspektivet när de säger så. Det är inte bara morgonen som är helig på söndagen - själva kaffet eller frukosten därefter blir en symbol på hur heligt det egentligen är. Det smakar säkert annorlunda just de där söndagarna - även om det är samma kaffe de dricker veckans andra sex dagar.
En annan modell är att under den liberalprotestantistiska tiden kallades Kants filosofi för "naivrealism" av andra filosofer, och denna filosofi innebar att "subjektet (alltså du själv) skapade sin värld utifrån tid - rum, kasualitet, kategorier, enskildhet och mångfald". Dess intersubjektivitet (betyder ungefär "din inre känsla") talar om hur man får kunskap av världen och svarar på frågan; varför finns jag till? Implicit - ett introvert tänkande.
Allt det som jag tänker är dessutom avhängt tid - rum - orsak och verkan. Någonting beror också på någonting (en händelsekedja). Den subjektiva idealism menar att världen finns INOM det tänkande subjektet - ex du själv. Kort kan man sammanfatta att det som är heligt är det vi själva skapar vare sig det handlar om Gudar - solens riter - övergångsriterna i de primitiva samhällena eller så enkelt som den traditionella nubben till sillen på midsommaren. Det är känslan i själva handlandets ögonblick som är det viktiga.
Måste man då ha en tro?
De flesta människor har dock en inbyggd "religiös" ådra utan att de tänker på det. Hur många ber inte till Gud om livet tillfälligtvis känns hotande och mörkt? Eller att man tackar "sin Gud" eller skyddsängel, eller som en del benämner "han/det där däruppe", om man exempelvis råkat krocka med bilen och klarat sig utan några skador? Det religiösa tänkandet sitter djupare inom oss än vad vi tror. Bortser man från det så är nog svaret ett ja. Visst måste vi ha en tro på något, om inte annat än så på oss själva. En tro ger styrka och kraft, oavsett om det har sin förankring i religionen eller ej.
