I början av december -04, (runt 10-15) så kontaktade jag vuxenpsyket för att få en tid relativt snabbt. Det fick jag inte utan min tid blev 1 feb 05.
Först å främst kändes det fel då jag mådde riktigt ruttet o behövde verkligen detta. Men men, jag väntade och under tiden gick jag till en privat, dyrare + inget att lägg till högkostnadsskyddet, men kanske en bättre person att prata med, vad vet jag.
Idag när jag kom hem hade jag fått ett brev där min tid den 1 feb 05 var flyttad. Jaja, nån vecka som jag har fått förut tänkte jag. När jag kollade extra nog fick jag en tid 6 april!!!
Då det datumet är har jag väntat 5 månader :bla
Från att försöka få en tid väldigt fort till att vänta 5 månader ska det vara acceptabelt?
Då min högre chef hade en form av samma probelm jag jag rådde han mig att ta ledigt veckan före och efter julafton, men jag valde bara veckan efter. Han tyckte även att jag skulle ta kontakt med någon vilket jag då gjorde men... ja så här gick det med det.
Snacka om att man blir förbannad och inte får den hjälp man behöver.
Ja, tyvärr så går det alldeles för länge innan man tas på allvar inom psykiatrin.
(Mikael Ljungberg är ett av många tragiska exempel)
De kognitiva privata mottagningarna är oftast bra men kostar.
Vet inte vad de har att erbjuda men annars finns ju akutspykiatri om det är riktigt illa.
Tyvärr så är detta "normalt" idag. Den prio som görs handlar nästan uteslutande om psykotiska människor med fara för sitt eget - eller andras - liv. Prio och prio - jag vet inte om jag heller kan kalla det för prio med tanke på att de också får vänta en sjujäkla tid innan de får besöka en läkare.
Vad du kan göra är att ringa upp och tjata dig till en tidigare tid med risk att det kommer att stå i din journal sen, alternativt åka till psykakuten och lbegära omedelbar hjälp till samtal där och nu.
Nu vet jag inte vilka problem du har - inte heller om du redan varit i kontakt med sjukhus/läkare. Anser du dig inte bli hjälp av den du nu går hos finns det ingen anledning att betala dyra slantar. De brukar ta allt mellan 400 och upp till över tusenlappen i timmen!
Om du är öppen för hjälp har jag ännu ett beprövat alternativ till hjälp. Sök upp en präst. Ja, du läste rätt. Anledningen till att jag tipsar om det är att i princip har alla präster idag en psykoterapeututbildning vid sidan av sitt prästämbete. En präst har dessutom ett holistiskt synsätt när han arbetar och han tar INTE upp Gud och Jesus för att försöka påtvinga någon den kristna tron. Hos en präst behöver du inte betala något alls ( ivarje fall brukar det vara så) likaså sätter han inte upp bara 10 träffar och sedan är det bra, utan han och du tar den tid ni behöver. Ni pratar alltså om HELA din livssituation, ni inriktar er förmodligen inte bara på din "sjuka" del utan även om dina glädjeämnen i livet. Med andra ord sådant som du värdesätter och får dig trots allt att må bra.
Jag vet många som rynkat på näsan till en början men som sedan "klivit" fram som "nya" människor (enligt dem själva). Att människor mår dåligt är tyvärr vardagsmat nuförtiden, skulle det då inte vara skönt att få stanna upp, om så bara för en kort stund, och reflektera över varför man mår som man gör och hur man ska kunna finna en väg tillbaka ur mörkret?
Bara ett tips alltså... :)
hmmm...jag upptäcker att jag kallar prästen för han, det kan ju likväl vara en hon ;)
Usch, det låter för jäkligt att man ska behöva vänta så länge när man mår dåligt! Det färgar ju av sig på allt man gör, kan sabba jobb och relationer och grejer. Här i Uppsala finns det dels en akutmottagning och ett akut-nummer. Jag har som tur är inte behövt testa själv, men har hört av bekanta att de ska vara bra. Kolla om det finns nåt sånt i din närhet, brukar kännas skönt att veta sånt i förebyggande syfte om inte annat.
Ja, tyvärr så går det alldeles för länge innan man tas på allvar inom psykiatrin.
(Mikael Ljungberg är ett av många tragiska exempel)
De kognitiva privata mottagningarna är oftast bra men kostar.
Vet inte vad de har att erbjuda men annars finns ju akutspykiatri om det är riktigt illa.
oftast är det brist på resurser som är orsaken.
man tar det på allvar, men det finns inga möjligheter att ta hand om det, vare sig personalmässigt eller ekonomiskt.
Tack för svaren. Har en bekant som är halvprelle, dock så känner jag att jag inte kan prata med just honom men det skulle nog gå.
Jag har varit till privat och även det var ju bra, dock vet ajg inte vad det kostade då morsan betalade.
Ringde upp och frågade varför jag hade blivit flyttad men blev bara ignorerad. Men försökte hålla mig lugn, brukar hetsa upp o skälla trots att det är fel.
Då frågar hon det dummaste jag hört:
Vill du ha en tidigare tid?
Är hon helt blåst? Man ber om en akuttid, får första tiden efter 2 mån sen blir den flyttat ytterligare 2, då ska man vel inte fråga om man vill ha en tidigtare, varför flyttade de då fram mig då?
Ska man ringa o tjata precis som för en operation? Om man inte ringer så blir man framflyttat eller vad. Riktigt dålig stil.
Får se när jag får min "nya" tid. Kommer nog imorn.
269 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
