Tiden har då kommit när längtan att flytta hemifrån har blivit så stor att jag seriöst funderar på att ta mina grejer och fixa en egen lya. Problemet är att det finns väldigt mycket saker att ta ställning till, jag vet faktiskt inte hur många gånger jag har försökt att göra listor över för- och nackdelar, men jag kommer alltid fram till att det ändå är bättre att bo kvar hemma ett litet tag till...
Lite bakgrundsfakta då:
Jag är 21 och läser på högskolan i Skövde, vilket innebär att jag pendlar mellan hemmet och skolan med tåg, en enkel resa tar ungefär 30 minuter, vilket jag tycker är helt ok, eftersom man då kan småsova lite eller läsa någon bok. Högskolan ligger dessutom c:a två minuters promenad från tågstationen. Jag är i skolan ungefär tre gånger i veckan (beroende på vilka kurser jag läser givetvis), så själva pendlingen upplever jag inte som direkt störande. Jag har avverkat tre terminer, och jag har tre kvar att läsa. Chansen finns dock att jag läser till ytterligare en termin, eftersom det ändå är rätt trevligt att plugga.
Ja, vad är då nackdelarna med att bo hemma? Först och främst så vill man ju bestämma mer över sig själv och ta sina egna beslut i högre grad än vad man gör nu, för när man bor hemma så överlåter man ju mycket av det till sina föräldrar. Det är väl känslan av frihet som gör att jag är så väldigt sugen på att fixa en lägenhet i Skövde (som dessutom är en väldigt studentvänlig stad, det är relativt lätt att få tag i en bra bostad). Sen så har jag ju en bit till skolan i dagsläget, helt klart. Om jag hade bott i Skövde så hade jag kunnat göra stora förbättrande förändringar i mitt schema, t.ex. sova längre på morgonen och helt sluta oroa mig över tågtider m.m.
Sen så kommer vi till fördelarna med att bo hemma:
1# Först och främst, jag tar inga CSN-lån just nu. Jag har inga skulder överhuvudtaget, och det är det verkligen inte alla som kan glänsa med som läser på högskola/universitet. Om jag skulle flytta så blir jag nog tvungen att ta CSN-lån (om jag inte väljer att jobba ihjäl mig vid sidan om skolan). Det suger så mycket att jag inte finner ord för det.
2# Om jag flyttar till Skövde så flyttar jag även ifrån alla vänner och bekanta. Barndomsvänner och andra polare som man träffar och pratar med regelbundet flera gånger i veckan skulle då nästan helt försvinna ur mitt liv, förutom om man kanske kommer "hem" på helgerna, men risken som jag ser det är att vi helt enkelt bara "växer" ifrån varandra. Klart att jag känner folk i Skövde, men de kan knappast ersätta de "riktiga" vännerna. Jag känner inte heller någon press på mig att flytta, för en stor del av människorna i min kompiskrets bor fortfarande hemma.
3# Det är trots allt extremt bekvämt att bo hemma. Maten finns på bordet, kläderna tvättas och räkningar betalas. Självklart bidrar man till hushållet, men det är ju inte på långa vägar detsamma som att bo ensam. Dessutom har man ju alldeles för snälla föräldrar som gärna ser att deras son bor kvar ett tag till. En annan sak att notera är att man också har tillgång till en riktigt schysst bil nu när man bor hemma, vilket jag aldrig skulle kunna ha råd med om jag flyttade.
4# Nu kommer ni att skratta, men jag hatar städer. Det är hus, människor och bilar överallt. Avgaserna känner man direkt, tempot är stressigare och ljudvolymen är högre. Blä. Jag är van vid en lugn miljö, nära till skog, natur och allt sånt som ni stadsbor avskyr. Jag är van vid att bara kunna trä på mig löparskorna, gå utanför dörren och springa några km i ett skogsområde. De möjligheterna är begränsade i staden, tyvärr.
Så, hur ska man resonera egentligen? Låter det som om min hjärna bara försöker hitta på svepskäl för att bo kvar hemma? Vad har ni för goda råd? Hur gjorde ni när ni flyttade hemifrån?
Alla kommentarer är välkomna. :) Även från :stefan:, trots att den lymmeln retar mig så fort han får tillfälle...
4# Nu kommer ni att skratta, men jag hatar städer. Det är hus, människor och bilar överallt. Avgaserna känner man direkt, tempot är stressigare och ljudvolymen är högre. Blä. Jag är van vid en lugn miljö, nära till skog, natur och allt sånt som ni stadsbor avskyr. Jag är van vid att bara kunna trä på mig löparskorna, gå utanför dörren och springa några km i ett skogsområde. De möjligheterna är begränsade i staden, tyvärr.
Du lär nog knappast få några problem med att hitta en lya i utkanten av stan. Då har du faktiskt tillgång till natur. Eftersom alla vill bo centralt, är det lättare att hitta något i utkanten. Skövde är nog så pass litet att du har nära till allt i alla fall.
Du lär nog knappast få några problem med att hitta en lya i utkanten av stan. Då har du faktiskt tillgång till natur. Eftersom alla vill bo centralt, är det lättare att hitta något i utkanten. Skövde är nog så pass litet att du har nära till allt i alla fall.
Det beror ju på hur man definierar nära. Man vill ju inte bo _för_ långt bort från högskolan, och den ligger ju mitt inne i smeten. Men visst, du har en solklar poäng där. :)
Om jag flyttar till Skövde så flyttar jag även ifrån alla vänner och bekanta. Barndomsvänner och andra polare som man träffar och pratar med regelbundet flera gånger i veckan skulle då nästan helt försvinna ur mitt liv, förutom om man kanske kommer "hem" på helgerna, men risken som jag ser det är att vi helt enkelt bara "växer" ifrån varandra. Klart att jag känner folk i Skövde, men de kan knappast ersätta de "riktiga" vännerna.
Om du flyttar till Skövde så kommer de som är dina riktiga vänner och de som du har något riktigt gemensamt med, att fortsätta hålla kontakten med dig - och du med dem.
Sedan får man alltid räkna med att man kommer att byta bekanta och vänner periodvis under livet, beroende på ens livssituation oavsett om man väljer att flytta till en annan stad eller ej. Om du väljer att bo kvar på din hemort livet ut, kan jag ändå garantera dig att dina vän- och bekantskapskrets kommer att se väldigt mycket annorlunda ut om tio år än vad den gör idag.
För min del har jag ett par stycken "kärnvänner" från skol- och ungdomstiden som jag har kontakt med regelbundet, även om vi på grund av att vi på senare år hamnat i olika delar av landet, inte träffas allt som oftast. I övrigt har många vänner och bekanta skiftat genom livet, beroende på livssituationen. Arbetar man på en arbetsplats lär man känna nya vänner där, och de blir ofta att man umgås med dem på fritiden. Byter man arbete eller vidareutbildar sig på annan ort, lär man känna nya människor och får nya vänner.
Man har några kärnvänner som hänger med i vått och torrt, men den stora massan av bekanta och vänner skiftar som sagt genom livet.
Så känner du för att flytta så ska inte band till vänner och bekanta hindra dig. De starka banden håller, och de band som går av kan man knyta ihop med nya vänner och bekanta. Att bo kvar enbart för vänner och bekantas skull är inget jag rekommenderar, då de riktiga vännerna ändå kommer att hålla kontakt, om än att ni inte träffas lika ofta.
Kanske lite flummigt, men hoppas du förstår tankegången. :OO
Jag har flyttat mellan olika städer och delar av landet de fem-sex senaste åren och kan faktiskt bara hålla med Blårand i i stort sett allt han skriver, bortsett att jag knappt något umgås med kollegor på fritiden. ;)
När jag, efter ett år på drift och boende i korridor, återigen bosatte mig i samma stad/grannstaden som mina föräldrar så valde jag att bo själv i en billig etta. Så här i efterhand ångarar jag - ingenting! Då hade jag som sagt bott själv året innan med allt vad det innebär (rutiner, vanor, dygnsrytmer osv) så att flytta hem till päronen var i det läget aldrig aktuellt. Det hade inte fungerat vare sig för mig eller dem.
I ditt läge vete fasen men i slutändan så får jag ändå hänvisa till Blårand. De riktiga vännerna består oavsett avstånd. Dock har du ju det där med studielånen också och det är ju en klar nackdel. Tja, jag vet inte riktigt. Fungerar det som du bor nu så kanske det är enklast att bara bo kvar, men som sagt, gör det inte för dina närmaste vänners skull.
1# Först och främst, jag tar inga CSN-lån just nu. Jag har inga skulder överhuvudtaget, och det är det verkligen inte alla som kan glänsa med som läser på högskola/universitet. Om jag skulle flytta så blir jag nog tvungen att ta CSN-lån (om jag inte väljer att jobba ihjäl mig vid sidan om skolan). Det suger så mycket att jag inte finner ord för det.
När jag pluggade så jobbade jag ca halvtid samtidigt och det funkade hyfsat trots att jag var ensamstående med två barn. Eftersom jag jobbade så pass mycket blev studielånet reducerat, men det märks inte nu när jag håller på att betala av det. Jag betalar inte ens av räntorna.
Skulle jag kunna undvika studielånet hade jag gjort det, så jag förstår precis vad du menar. Det är inte kul att betala ca 1000 kr i månaden till CSN.
Om jag fick råda skulle jag säga åt dig att antingen bita ihop och stå ut med päronen den tid du har kvar att plugga eller att ta ett jobb för att försörja dig beroende på hur mycket du värderar friheten. Det är ju egentligen knäckfrågan. Är du beredd att leva lite knapert under några år utan bil och lyxliv för att slippa studielån, då skulle jag råda dig att ta ett jobb. Är å andra sidan det livet viktigt, ja då får du väl stå ut med dina föräldrar. :)
Alla kommentarer är välkomna. :) Även från :stefan:, trots att den lymmeln retar mig så fort han får tillfälle...
Tack för den passningen. :e
Här får man för att man pikar dig lite på #wf och får dig att få tummen ur... ;)
Hur som helst, jag håller med ovanstående skribenter, men tillägger att även om man flyttar från polarna hemmavid finns det andra kontaktvägar än öga mot öga numera - telefoner, internet osv. Att flytta innebär inte att kapa alla band. :)
Pluggandet kommer bli oerhört mycket lättare på plats i Skövde är jag rätt övertygad om. Som du säger, inga tankar på tågtider, du kan kvista över till biblioteket/datasalar/grupprum när du känner för det, enklare med grupparbeten (hur mycket ni nu har nåt), lättare att ta hjälp av andra när tentan närmar sig och så vidare.
..och så får du närmare till Boulogner. :birp
Studieskulder ska du inte bekymra dig gråhårig över! Jag har strax över 100k att beta av, men det tar jag gladeligen - tack vare lånet kunde jag plugga där jag ville och på det sätt jag ville, istället för att bo hemma och mögla på fristående kurser... Det underlättar som sagt oerhört att bo på studieorten och ha den närheten till lärosätet som man får, vare sig man bor på campus eller en bit bort.
Att markservicen funkar hemma? Klart den gör det, men i sinom tid kommer du flytta i alla fall och då kommer du sitta med skägget i brevlådan hur du än gör - såvida du inte kommer flytta 200m bort och kånka hem tvätten till morsan (vilket det är en enorm hillbillyvarning på)... ;)
Nä, att lära sig tvätta (hur svårt det nu är egentligen :OO), veva runt med dammsugarn, mixtra vid spisen (och käka den vidbrända skiten efteråt :e) och diska är ett ont, men ett nödvändigt ont.
Vad gäller bil finns det i de flesta fall i kompiskretsen - behöver man storhandla eller köra tidningar till återvinningen slänger man ut en fråga på Dormnet och vips är det kirrat.
Förresten säger du att du är halvvägs genom pluggandet - då kommer du i så fall bara ha hälften av skulder jämfört med de andra som lånat hela tiden. ;)
Jag har själv pluggat i Skövde och mitt förslag är att du skaffar en studentbostad och bor i korridor. Man får nya kompisar otroligt fort och det finns i stort sett något att göra varje kväll.
Jag bodde till en början i egen lägenhet på Norrmalm, men märkte att jag kom en bit ifrån kompisarna. Efter ett tag skaffade jag mig därför en studentlägenhet på Plutonen, de var helt nybyggda då, och det gjorde otroligt stor skillnad på mitt sociala liv.
Enligt mig är det personer som vågar ta det där steget och lämna tryggheten som faktiskt kommer att växa som människor och mest troligt även vågar ta risker senare i livet. Det är svårt, jag lämnade själv en massa vänner när jag flyttade 40 mil för att plugga i Skövde men jag ångrar absolut ingenting. Det var helt klart en otrolig upplevelse.
MItt intryck är att du besvarade frågan själv ;) Fördelarna med att bo hemma väger klart över!
Precis, men skulle det inte vara härligare med att vara fri som en fågel ta ansvar för sig själv. Ta ett halvstort csn lån och jobba hälften så löser det sig säkert.
MItt intryck är att du besvarade frågan själv ;) Fördelarna med att bo hemma väger klart över!
Precis, men skulle det inte vara härligare med att vara fri som en fågel ta ansvar för sig själv. Ta ett halvstort csn lån och jobba hälften så löser det sig säkert.
Ansvar är överskattat :p Och hur fri är man om man måste jobba, tänka på pengar och kanske inte får så mycket tid till studierna pga det? Allt beror på hur mycket man vill gå in för studierna. Ju mindre annat som kan distrahera en ju bättre. Det var min erfarenhet i alla fall. Jag bodde hemma under en termin när jag pluggade. Senare hade jag egen lägenhet, jobbade extra, hade fullt studielån och pluggade heltid på SU/KTH. Det första var mycket bättre. Mindre stress, mindre ansvar, färre räkningar, bättre ekonomi och bättre resultat i skolan.
Drar man jämnt med sina föräldrar tycker jag att man ska försöka bo hemma så länge som möjligt (dock inte in absurdum). Såvida du inte känner ett starkt behov av att enklare kunna delta i kvällstidsförlagda grupparbeten eller umgås med studiekamrater på fritiden tycker jag att det verkar vettigt att bo kvar hemma tills du är färdig med studierna.
Nä, att lära sig tvätta (hur svårt det nu är egentligen :OO), veva runt med dammsugarn, mixtra vid spisen (och käka den vidbrända skiten efteråt :e) och diska är ett ont, men ett nödvändigt ont.
Fast sånt där går faktiskt alldeles utmärkt att lära sig, trots att man bor hemma. Nästan bättre, eftersom man får större kvantiteter att arbeta med, och vad gäller matlagning har man väl ändå inte råd med nåt annat än nudlar om man kör på studielån? ;) Dessutom, tar man sitt ansvar kan man skita i de RIKTIGT otrevliga delarna, t.ex. att faktiskt umgås med sin familj.
Jag kommer att köra på som vanligt den här vårterminen, och sen, inför det sista året, så kommer jag att se mig om efter en lägenhet om allting känns bra. Jag har ett jobb som jag kan gå till vid sidan om skolan om jag bara vill, och därigenom slippa sälja min själ till CSN, men frågan är hur jobbigt det blir att arbeta vid sidan om pluggandet. Vi får se.
Att överleva i staden blir nog inget problem det heller, jag tänker inte bo kvar där efter det att jag är klar med skolan iallafall (fast det vore väl fan om man bosatte sig 200 meter från morsan, som :stefan: så snällt påpekade). Skövde är fint, speciellt på sommaren, och efter mitt år i lumpen i Skövde så känner jag mig relativt hemma där, men det är ingen stad som jag vill tillbringa mitt fortsatta vuxna liv i.
Jag återupplivar nog den här tråden när tiden för att flytta närmar sig. :h
Jag flyttade hemifrån när jag var 15. Mitt tips är: bo kvar hemma så länge du kan ;) Först när man står utan servicen och egna ansvaret som man inser hur bra man har haft det. Nu i efterhand ångrar jag att jag klagade på skolmaten under högstadiet/gymnasiet.
Värderar du "friheten" högre än den ekonomiska lättnaden det innebär att bo hemma i nåt år till? Ja, du gör ju som du vill. Men jag tycker det verkar galet, du hinner nog få din beskärda del av "frihet" senare. ;)
283 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
