Måste få skriva av mig

Jag har under den närmaste veckan upplevt ett enormt stöd från Svenska medborgare till de drabbade i sydostasien, ett stöd som är till 110% befogat. Men samtidigt dör 40 000 barn i svält varje dag runt om i världen, detta betyder alltså att på ~4 dagar har det dött lika många barn som det har dog människor i tsunamivågen. Var finns alla biståndspengar till barnen? Varför bryr sig inte människor om dessa? Lever de i en annan värld? Är de mindre värda? :q
Jag blir fly förbannad när media endast riktar uppmärksamheten mot situationer som berör "västvärlden", dvs. att många västerlänningar dog i katastrofen.

Inte nog med detta. Här på hemmaplan så skjuts de invandrarbarn som haft extremt hemska traumatiska upplevelser åt sidan när svenska barn måste få den hjälp de behöver. Var finns vårt medlidande där? Hur kommer psykvården att fungera när de människor som jobbar där tvingas lämna sina patienter med förklaringen - Det finns svenska barn som behöver oss bättre nu.

Blir så vred på hur allting fungerar. På hur egocentriska vi är här i "västvärlden".

Vad har du för belägg för att svenska barn skulle gå föra invandrarbarn. I övrigt håller jag med om att folk har fruktansvärd dubbelmoral när det gäller att skänka bistånd.

Re: Måste få skriva av mig

Steady skrev:

Var finns alla biståndspengar till barnen?

Jag tror att det skickas pengar till dom svältande, alla pengar går inte till Asien, det är bara uppmärksamheten som riktas dit nu.

obelix, i asienkampanjerna så ska pengarna gå till just det drabbade området, annars bryter de mot lagen och de vill de inte göra. Bistånds reklam måste specificera vart pengarna skall användas annars är det falsk marknadsföring och sen bryter det även mot en annan lag som jag inte kommer ihåg vad den heter, den har med bistånd att göra iaf :)

Håller med dig steady om din kritik som faktiskt är befogad. Tycker självklart att det är viktigt att man skänker pengar till denna region för det kommer att behövas pengar för att förhindra att sjukdomar sprider sig och för att få igång samhället där nere igen.

Men sidor i sverige verkar ha lagt upp länkar till hur man skänker pengar till detta, men alldrig ser man något liknande när det gäller dom svälltande eller alla som dör av cancer etc, det är ju ganska underligt aller vad tycker ni?

Men det ytersta ansvaret har media för det är dom som påverkar oss medborgare och inte har man 20 extra insatta nyhetssändningar från andra "katastrof" områden.

Det är givetvis en fruktansvärd katastrof och de behöver alla pengar de kan få för att kunna hjälpa. Dubbelmoralen menar jag ligger i att vi västerlänningar ungefär endast skänker pengar när det drabbar något vi känner till, när enligt mig är varje människa i västvärldens skyldighet att kontinuerligt skänka pengar till 3:e världen.

Enligt koranen ska man ge bort en del av sin inkomst till välgörenhet / allmosor varje månad. Det är humant.

Alla svenska medborgare bidrar med pengar även till fattiga länder som har stora problem med svält. Detta görs bl.a. via SIDA och de skatter vi betalar. Tänk på att den hjälp som har getts av frivilliga nu är UTANFÖR de vanliga bidragen som görs. Det är alltså en s.k. "unik" händelse, vilket verkar hända en gång om året. Det var väl inte längesen TV4 hade en insamling FÖR Världens Barn? Har du glömt den?

Det görs saker hela tiden, men vi blir alla "lurade" av media eftersom de lyfter fram en sak i taget.

Tycker du har helt rätt om din siffra på 40 000 stämmer!

Re: Måste få skriva av mig

Steady skrev:

Var finns alla biståndspengar till barnen? Varför bryr sig inte människor om dessa? Lever de i en annan värld? Är de mindre värda? :q
Jag blir fly förbannad när media endast riktar uppmärksamheten mot situationer som berör "västvärlden", dvs. att många västerlänningar dog i katastrofen.

...

Blir så vred på hur allting fungerar. På hur egocentriska vi är här i "västvärlden".

Jag tror att en del av förklaringen ligger i att vi som människor helt enkelt inte klarar av att greppa allt om all världens orättvisor och katastrofer presenterades för oss varje dag.

Jag läste en artikel om en person som ansvarade för en flyktingförläggning i Afrika med c:a 10 000 flyktningar. Han fick beskedet att han den mathjälp som var på väg endast kunde täcka 5 000 människors behov fram till dess att nästa hjälpsändning skulle nå fram. Han hade alltså valet att dela ut denna halva hjälpsändning till alla och på så sätt låta alla svälta ihjäl fast under en längre period, eller att fatta beslutet om vilka 5 000 som skulle få hjälp.
På en direkt fråga efteråt, hur han som människa kunde hantera att fatta ett beslut om medförde att 5000 människors liv skulle släckas svarade han något i stil med:
"Jag har att välja på att tänka såsom du frågar eller tänka 'vad skönt att jag kan rädda 5000 människor'. Om jag börjar tänka på det sätt du beskriver skulle jag inte kunna fortsätta att arbeta som biståndsarbetare."

Den storyn har gjort starkt intryck på mig och jag tror att den även kan ge en förklaring till varför vi bara presenteras för det som står oss närmast. Även om det är orättvist.

legis har nog lite rätt i det han skriver. Är det någon som har en aning om hur mycket pengar svenska folket har dragit in den senaste veckan? Eller, sen katastrofen hände? Finns det några sådanna värden?

Ja att det dog 700 000 irakiska barn indirekt av sanktionerna mot landet uppmärksammades i tidningar, dock ej i tv med biståndsgalor etc. Men det var inte mycket hjälp de fick. Det är ju bra att vi skänker så mycket vi kan, tycker bara det är typiskt att vi slår biståndsrekord i insammlade pengar när det drabbar något land vi gillar att besöka. Jag tror svältkatastroferna i Etiopien, översvämmningar i Bangladesh också hade förtjänat att engagera oss svenskar likt tragedin i Thailand.

Man kan tex. ha autogiro på amnesty eller rädda barnen, det är något alla som kan borde ha. Avara några hundra kronor per månad.

Rikard, den kan jag hålla med om delvis. Men jag har haft diskussion med mina vänner när vi druckit öl, frågat om de kan strunta i 4 öl på krogen per månad och istället sätta autogiro på 200 kr till röda korset, vissa har faktiskt börjat göra det. Det är inte vidare jobbigt och det borde alla med lite världssamvete klara av :)

erka skrev:

Rikard, den kan jag hålla med om delvis. Men jag har haft diskussion med mina vänner när vi druckit öl, frågat om de kan strunta i 4 öl på krogen per månad och istället sätta autogiro på 200 kr till röda korset, vissa har faktiskt börjat göra det. Det är inte vidare jobbigt och det borde alla med lite världssamvete klara av :)

Absolut, eller att själv lägga ner tid och energi för någon behjärtansvärd insats. Det finns, som det har skrivits förr, så många olika sätt att ge. Pengar är bara ett sätt.

1. Nära är närmst.
När man blir drabbad på nära håll lyfts behov fram på ett helt annat sätt.

2. Mängden orättvisor
Det finns så mycket orättvisor och olycka i världen att jag tror att många faktiskt på något sätt väljer att försöka hålla ett avstånd. Det är så svårt att greppa, att börja tänka på alla drabbade i världen skulle vara så överväldigande att jag tror man skulle få svårt att leva ett för oss vanligt liv.

3. Det är lätt att glömma.
Får man det inte upptryckt i ansiktet varje dag så får man andra saker att tänka på. Jag kollar till exempel i stort sett aldrig på Nyheterna på TV. Det är så deprimerande och jag ser ingen direkt mening med att jag ska gräva ner mig i olycka oavsett hur hemska nyheter det är. Jag orkar inte helt enkelt, det finns nog med problem ändå.

4. "Egoism"
Ska man se på den egoistiska sidan så är det lätt att se till hur stor del av lönechecken som redan försvinner på andra saker som man måste betala. Skatt, boende, mat, nöje, aktivitetsutgifter, transport, kläder etc. Det är inte alltid lätt att motivera sig att ge bort ytterligare pengar när man tycker att man redan ligger dåligt till.

5. Beslutsångest.
Vem ska jag ge pengar till? Jag kan inte hjälpa alla, vem ska jag prioritera?

6. Referensramar
Jag tror säkert att många tror att deras lilla bidrag inte gör någon som helst skillnad. "Skänk 180 kronor och du ger ett barn i Afrika en utbildning". Hur ska man kunna greppa detta? Hur ska man kunna följa upp det? Vi har helt andra referensramar så oavsett hur lite pengar det handlar om så har vi svårt att få en överblick och skapa oss en uppfattning om det verkligen kommer att göra skillnad.

Finns säkert massa andra orsaker, dessa var de jag kom på just nu.

Oftast är orsaken slapphet och avtrubbning. Det är vad jag tror

erka skrev:

Vad har du för belägg för att svenska barn skulle gå föra invandrarbarn.

Min bästa väns far jobbar med dessa barn, och han upplever precis det jag skrev.

Det är som vanligt, den Svenska dubbelmoralen vet inga gränser, och man blir ju inte direkt förvånad. Det dör miljoner i svält, i t.ex. Afrika, men det uppmärksammas inte ens i närheten lika mycket som när det stryker med Svenskar på något soligt semesterparadis i Thailand. Det är förjävligt.

Om ingen Svensk hade drabbats av Tsunamin i Asien, då hade vi knappast skänkt så mycket pengar som vi har gjort.

Är det finare att hjälpa någon i Afrika än i Asien?
Är det finare att hjälpa någon i Asien än i Sverige?

Hur akn du kalla detta dubbelmoral? Du menar att det hade varit humanare och mer moraliskt att inte skänka några pengar alls till de drabbade av katastrofen i Asien?

Det är som en annan person jag diskuetarde med sade. Han tyckte att det var hyckleri att folk skänkte massa pengar nu men nästan ingenting annars. Sjuk inställning. För mig är varenda person som har skänkt pengar, eller hjälpt till på annat sätt, sanna hjältar. De är inga hycklare och de gör absolut INTE något moraliskt fel!

Steadym icg det glr det till en sanning, utveckla mer gärna. Det är när de inte skänker pengar det är moraliskt fel ju, det är nog de flesta överens om ;)

Min kommentar vara givetvis provocerande. Uttalandet som oelbal gör är att det är dubbelmoral. D.v.s. folk tycker och gör något motsägande. Innan skänkte inte folk pengar (enligt oelbal) men nu gör de det. Det måste innebära att iom att de nu skänker pengar så är det just den handligen som gör att de nu har en dubbelmoral, vilket de till skillnad mot när de inte skänkte pengar inte kunde ha. Liksom, det finns ju ingen logik alls i påståendet :)