hej. jag har lite problem med gaboPHP. jag har använt den till att kommentera artiklar på min hemsida. nu har en person skrivit en väldigt lång kommentar på en artikel och då har vissa kommentarer försvunnit.
du hittar sidan på http://www.lennon.f2s.com/lennon/010702_sofie/ .
index.php3:
<! Baserad på gaboPHP från [url="http://www.nic-sys.se"]www.nic-sys.se[/url] !>
<?
// ------ Editera dessa! --------------
$persida=10; // Antal inlägg som skall visas per sida.
$noprev="noprev.gif"; // Sökväk till deaktiverad föregångar-knapp.
$nonext="nonext.gif"; // Sökväg till deaktiverad nästa-knapp.
$prev="noprev.gif"; // Sökväg till föregångar-knapp.
$next="nonext.gif"; // Sökväg till nästa-knapp.
// ------------------------------------
$sidor=0;
$storlek=0;
$namn="";
$epost="";
$meddelande="";
$titel="";
$hemsida="";
$sidnr=1;
function initiera(){
// Initiering av de komponenter som behövs. Körs alltid först!
global $sidor, $persida, $namn, $epost, $meddelande, $hemsida, $titel, $storlek, $start, $sidnr;
// Läs i fil antalet inlägg i gästboken
if(!($fpread = fopen("inlagg.txt", 'r'))){
$fpwrite = fopen("inlagg.txt", 'w');
fputs($fpwrite,"0\n");
fclose($fpwrite);
$sidor=1;
$storlek=0;
}else{
$storlek=fgets($fpread,1024);
$sidnr=floor($start/$persida)+1;
// Beräkna hur många sidor dessa inlägg tar
$sidor=ceil($storlek/$persida);
if($sidor==0) $sidor=1;
// Läser igenom dagboksfil en och lagrar inlägg som skall visas på denna sida
$mess=0;
$index=0;
while(!feof($fpread)){
$data1=fgets($fpread,200);
$data2=fgets($fpread,200);
$data3=fgets($fpread,200);
$data4=fgets($fpread,200);
$data5=fgets($fpread,2020);
$tom=fgets($fpread,1024);
$tom=fgets($fpread,1024);
if($mess>=$start && $mess<$start+$persida){
$namn[$index]=$data1;
$epost[$index]=$data2;
$epost[$index]=str_replace("<!epost>","",$epost[$index]);
$epost[$index]=str_replace("<!/epost>","",$epost[$index]);
$hemsida[$index]=$data3;
$hemsida[$index]=str_replace("<!hemsida>","",$hemsida[$index]);
$hemsida[$index]=str_replace("<!/hemsida>","",$hemsida[$index]);
if(!stristr($hemsida[$index],"http://"))
$hemsida[$index]="http://" .$hemsida[$index];
$titel[$index]=$data4;
$meddelande[$index]=$data5;
$index=$index+1;
}
$mess++;
}
}
}
function visa_nav(){
global $start,$persida,$storlek,$sidor,$sidnr;
echo " ";
for($i=1;$i<=$sidor;$i++)
if($i==$sidnr)
echo "<a href=\"$PHP_SELF?start=".($i-1)*$persida."\"><b>$i</b></a> ";
else
echo "<i><a href=\"$PHP_SELF?start=".($i-1)*$persida."\">$i</a></i> ";
}
function visa_nav_framat(){
// Visar navigeringsknapp för "nästa"
global $start, $sidor, $persida, $storlek;
global $next, $nonext;
if($start+$persida<$storlek){
$newpage=$start+$persida;
echo "<a href=\"$PHP_SELF?start=$newpage\"><img src=\"".$next."\" border=\"0\"></a>";
}else{
echo "<img src=\"".$nonext."\">";
}
}
function visa_nav_bakat(){
// Visar navigeringsknapp för "föregående"
global $start, $sidor, $persida, $storlek;
global $prev, $noprev;
if($start>=$persida){
$newpage=$start-$persida;
echo "<a href=\"$PHP_SELF?start=$newpage\"><img src=\"".$prev."\" border=\"0\"></a>";
}else{
echo "<img src=\"".$noprev."\">";
}
}
function visa_antal_meddelanden(){
global $storlek;
echo $storlek;
}
function visa_antal_sidor(){
global $sidor;
echo $sidor;
}
function visa_sidnr(){
global $sidnr;
echo $sidnr;
}
function visa_meddelande($index){
global $namn, $epost, $meddelande, $hemsida, $titel, $start, $storlek, $persida, $sidor;
$sidan=floor($start/$persida)+1;
$limit=$persida;
if(($sidan==$sidor) && ($storlek % $persida)>0)
$limit=$storlek%$persida;
if($index<$limit && $storlek>0){
//////////////////////////////////////////////////////////////
echo "
<div align=justify><span class=black>
<b>$titel[$index]</b><br>
$meddelande[$index]<br>
<B><A HREF=\"mailto:$epost[$index]\">$namn[$index]</A> -
<A HREF=\"$hemsida[$index]\" TARGET=\"_blank\">$hemsida[$index]</A></B>
</span></div><br><br>
";
///////////////////////////////////////////////////////////////
}
}
?>
<! ----------------------------------------------- !>
<html>
<head>
<title> [ l e n n o n | magazine ] </title>
<link rel=stylesheet type="text/css" href="../revnost.css">
<meta name="description" content="vissa jävla dar känns kroppen som jag bor i alltför trång. som om om jag var en sandsäck i min egen luftballong.">
<meta name="keywords" content="lennon, Lennon, LENNON, revnost, Revnost, REVNOST, warhol, Warhol, WARHOL">
<meta name="author" content="the man who sold the world">
<meta name="robots" content="index, follow">
<meta name="distribution" content="global">
<! () [url="http://www.nic-sys.se"]www.nic-sys.se[/url] >
</head>
<body bgcolor="#D3F02F" topmargin="0" marginheight="0" leftmargin="0" marginwidth="0">
<?initiera();?>
<!-- #D3F02F -->
<table border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" height="100%"><tr>
<td valign="top">
<!-- LEFT -->
<table border="0" bgcolor="#E9E9E9" width="150" height="100%" cellspacing="10" cellpadding="0"><tr><td valign="top">
<table border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" height="100%"><tr><td valign="top">
<?php include("../meny.html") ?>
</td></tr></table>
</td>
<td><img src="../pixel.gif" width="10" height="1" border="0"></td>
<td valign="top" bgcolor="white">
<!-- MAIN -->
<img src="../logo.gif"><br>
<img src="../pixel.gif" width="1" height="10" border="0"><br>
<table border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" width="590"><tr>
<td valign="top" align="left">
<table border="0" width="590" bgcolor="white" cellspacing="0" cellpadding="10"><tr><td>
<table border="0" width="365" bgcolor="white" cellspacing="0" cellpadding="10"><tr>
<td valign="top" align="left">
<span class="black">
<span class="blackrubrik2">en göteborgshistoria</span>
<div align="justify">
<b>text: </b> sofie nohrstedt | <a href="mailto:perpetua_82@hotmail.com">mail</a><br>
<b>foto:</b> © gisela fleischer | <a href="mailto:gisela@pumpkin.nu">mail</a> | <a href="http://www.pumpkin.nu" target="_blank">url</a><br>
<i>texten kommer ursprungligen från</i> <a href="http://www.biteme.nu" target="_blank">biteme.nu</a>.<br><br>
Vi åker med SAC-Gävle hela kvällen och natten i en mycket varm buss.
När vi kommer fram till Göteborg är klockan 3. Hvitfeldska gymnasiet
ruvar som en nazistborg i mörkret. Jag (Sofie är jaget här) blir
imponerad av hur välorganiserat allt verkar därinne. Människor är uppe
och tar emot oss, överallt sitter affischer om kommande händelser. Skolan
är lite läskigt vikingaromantisk. Vi somnar i ett klassrum.<br><br>
Nästa dag efter den trivsamma frukosten chockas vi när kravallpoliser
omringar skolan. Från fönstren kan vi se att de är något hundratal. Ingen
vet varför de är där, men det känns oroande. Eftersom Göteborgsaktionen
kommit överens med polisen om att ha en dialog, samt att polisen inte
ska gå in på skolorna på detta sätt, blir vissa förbannade. Inte heller
polisen jag frågar vet varför han står där, men ingen får passera! Med en
konstig känsla i maggropen går vi tillbaka in. Ligger och läser, går runt
och skrotar. Börjar känna sig som en fånge efter några timmar.<br><br>
Vid lunchen nås en del av budskapet att man kan lämna skolan om man
låter sig visiteras. Fortfarande vet ingen riktigt varför, men ett
rykte går om att de tror att det finns en bomb på skolan. Det känns absurt.
Majoriteten är inte maskerade, bara förvirrade när stormöten hålls om
vad vi ska göra. De flesta misstänker att polisen egentligen är ute
efter att hålla oss borta från demonstrationen mot Bush samt beslagta
Ya Bastas skyddsutrustning så att de inte ska kunna genomföra sin
fredliga inbrytning på mässan dagen därefter. En grupp medelålders
män från Attac medlar med polisen. Våra krav är bland andra att vi
ska få komma ut till demonstrationen och att de får visitera oss,
men bara ta vapen, inte skyddsutrustning. Vi får uppfattningen att
polisen gått med på våra krav, så vi som åkt med SAC samlar oss för
att få gå ut gemensamt. Vi låter Ya Basta gå framför oss, ifall att
polisen skulle få för sig något och använda sina batonger.
De ser ju ganska hotfulla ut.<br><br>
<img src="../nyhetsbilder/gisela_yabasta.jpg"><br>
<span class="verysmall">icke-vålds-organisationen ya basta.</span><br><br>
Passagen ut går genom en smal väg. På ena sidan en hög murvägg,
på andra sidan klippor och lite gräsmatta innan ett järnstaket.
Därframme står poliserna med hästar (de skulle ju inte använda hästar!)
och vi hör stressade hundskall (de skulle väl inte ha några hundar?!).
De har forslat dit containrar som spärrar av området. På dem står
poliser med sköldar, hjälmar, batonger, pistoler. När vi börjar gå
börjar några därbak skandera slagord. Vi i mitten och därframme vill
hellre gå tysta. Det här är inget demonstrationståg, bara en samling
människor som kräver att få släppas fria - för vi har inte begått några
brott. När Ya Basta närmar sig polisen hör man ljuden av batonger som
slår mot sköldar. Jag känner mig som ett får som föses fram mot slakt.
Jag är jätterädd. Vi tror vi ska dö. Vissa av oss vill lämna tåget
när dundret av Ya Basta som slås ned hörs. Efter ett tag kommer
Attac-mannen och säger att polisen "won't negotiate any more, they will
arrest all!". Vi fattar ingenting. Sedan frågar en annan megafonman oss
om vi ska gå tillbaka och barrikadera oss, eller stanna kvar. Det anses
att saken är avgjord; att de flesta vill gå tillbaka till skolan.
Vi vill inte barrikadera oss, vi vill inte gå fram och bli nedslagna heller,
så vi går upp till gräsplätten och sätter oss där för att invänta poliserna.
Resten genomför ännu en omröstning och springer tillbaka mot skolan. Alla
på gräset är nervösa, vi säger till varandra att om vi uppträder lugnt
så kanske polisen lugnar ned sig också. Så släpper det loss. Man hör
skrik och slag och hundskall där nerifrån. Fem eller sex poliser på
hästar rider rakt in i vår grupp. Jag tror att någon ska bli sparkad i
huvudet och dö, men det händer inte. Vår lugna strategi fungerar ganska bra
och vi blir behandlade betydligt bättre än de därnere, vad vi kan höra.<br><br>
De sparkar demonstrativt på våra väskor när de ska genomsöka dem.
Sara och Per hånglar när polisen videofilmar våra ansikten. Lina tar
en cigarett. Allt är onormalt normalt. Maja från Gävle pratar upprört
med Sveriges Radio på mobil. En efter en blir vi visiterade.
Polisen som visiterar mig verkar tycka att mina linnekläder och mitt
blonda hår ser så ofarligt ut att han frågar varför jag inte gick ut
tidigare. Hur skulle de ha behandlat mig om jag inte stoppat ned min
svarta halsduk som jag haft på mig tidigare, eller ännu värre; om
jag haft keps, solglasögon och luvtröja?! Min polisman är lugn och
nästan glad, han kollar knappt igenom min ryggsäck när jag säger
att den bara innehåller sovsäck och liggunderlag.<br><br>
Jag själv är sur. Sur när de för oss till bussarna. Sur när en
polis inte tror flickan i bussen med ett hundbett bredvid ögat när hon
säger att hon tappat sin kompress. Sur när vi får sitta och vänta
väldigt länge i bussen. Sur när de skriver av mitt pass på ett papper
där det redan står VÅLDSAMT UPPLOPP, uppkopierat. Sur när de ställer
mig i en ruta för att bli fotograferad. Sur när de berömmer mina
guldskor. Sur när en polis skriker åt mig och Maja
"Vad skrattar ni för?!", sur när en polis gräver i mina fickor
samtidigt som två andra håller i mina armar med handskar på sig.
Extra sur när en polis vrålar åt Lina som lånat min mobil för att
ringa till sin mamma att sluta prata. Ett samtal som polisen egentligen
är skyldig att ge henne, men som de inte ger någon vad vi vet. Extra
sur när polisen vägrar låta mig ta med mig min linneanorak in i
cellen trots att jag ber särskilt om det eftersom jag är förkyld.
Cellen luktar gammal gympasal, det är egentligen en enmanscell
men snart kommer fem andra flickor och delar på den med mig. Jag
känner mig som nån i en amerikansk serie när jag är där själv först.
Kollar på klottret, provar den lilla dricksfontänen, funderar över
varför både dörren, taket, golvet och väggarna är hysteriskt
gulbruna med stänkprickar. Ändå har jag tur som slapp sitta 11 timmar
i en fyllecell, som Martín. Under förhören frågar de om Lina och
jag är med i Ya Basta (!), vad SUF är och så ber de oss att inte
vara så naiva. Det finns ingen advokat att få och när jag ber
om ett förhörsvittne kollar min förhörsledare med kvinnan i
rummet brevid, när hon inte svarar säger han att vi lika gärna kan
hoppa över det. Rättigheterna i praktiken... När Martín kommer
tillbaka till sin cell efter förhöret luktar det äcklig hund.
Hans cellkamrat har tvingats urinera (kissa, pissa, slå en drill) i
golvbrunnen i cellen eftersom han inte fick gå på toaletten.
Vi tjejer har tur, en vänlig poliskvinna ger oss choklad och frukt
eftersom en tjej i cellen har problem med blodsockerhalten. Egentligen
har vi inte rätt till någon mat. Vi får ingen information om hur länge de
egentligen kommer att hålla oss, vi vet inte vad vi ska ställa in oss på.<br><br>
De släpper oss plötsligt, en och en, rakt ut i natten. Sara tror att
hon också ska få gå, men placeras med Gävle-Maja i en piket och körs ut
till Mölndal. De gråter i baksätet och polisen säger hårt att de kan komma
att få sitta där i många timmar. Sen släpps de ändå efter en kvart. De får leta
reda på en taxi för att ta sig in till stan igen. Vi med mer tur möts av
"solidaritetsgruppen" utanför grindarna: en grupp folk från SAC som
har en buss med radion på, full med blåbärssoppa, veganbullar, kaffe,
frukt, Lucky Strikes... Vi kan knappt tro det; Jonas ser rörd ut när han
tänder cigaretten han får.<br><br>
<img src="../nyhetsbilder/gisela_polisbrutalitet.jpg"><br>
<span class="verysmall">fyra poliser och en polishund mot en blödande man.</span><br><br>
Vi väntar på de som inte blivit släppta än. Vi fattar inte vart Sara har
tagit vägen. Jag väntar på Martín, men det är iskallt och det går inte
särskilt bra att rulla in sig i sin sovsäck på asfalten. Vi bestämmer oss
för att åka ut till en annan skola och sova där. En halvtimme efter att vi
gått släpps Martín fri och får själv leta sig ut till Järnbrottsskolan.<br><br>
När Det Stora Upploppet sker på Avenyn sover vi utmattade.<br>
På fredagskvällen släpps äntligen den sista i vårt gäng: stackars Per,
som suttit sammanlagt 26 timmar, även om det står 23:45 på papperet. Han har
inte gjort en fluga förnär, än mindre en polis.<br><br>
Resten av helgen är snedvriden. På fredagen skjuts, som ni vet, människor
vid Reclaim The Streets fest. Vi är bara några kvarter därifrån. Falu-Maja
börjar storgråta i matbutiken när vi nås av det falska dödsbeskedet. Det här
otroliga faktumet - att de skjutit flera skott rakt in i en folkmassa - får en
att bli riktigt aggressiv, även om man inte var det innan, och även om man
inte gör någonting. Men aggressiviteten är ju egentligen, som alltid,
ett uttryck för vanmakt. Vad är det som händer egentligen? Varför
känns allting sorgligt när det har kommit över 20 000 människor för
att visa sin åsikt? Varför tog polisen Ya Bastas utrustning i alla fall,
varför bryter de mot sina löften?<br><br>
Framförallt är det media som stör oss. Det är som ett skämt att läsa
vad de skriver. Rad efter rad om våldet och sedan, på slutet, ett "djupt"
beklagande av sorgen att de nu inte kan skriva om annat än våldet,
inte kan ge en annan bild. Bara att beskriva sönderslagna skyltfönster
som någonting "våldtaget" är kränkande. Göteborg 2001 kommer debatteras,
det är säkert. Förhoppningsvis kommer en mer nyanserad bild att framträda.
Vi tror inte alls, som statsministern, att de som kastade sten är väl
organiserade, har stora ekonomiska tillgångar och är fascister. Det är
ett uttryck för orättvisa och vanmakt och den orättvisan och den
vanmakten är problemen, inte stenarna.
<form method="post" action="lagra.php3">
<b>kommentera:</b>
<table border="0">
<tr><td><span class="black">namn:</span><br></td>
<td><input type="text" class="black" name="namn"></input><br></td></tr>
<tr><td><span class="black">mejl:</span><br></td>
<td><input type="Text" class="black" name="epost"></input><br></td></tr>
<tr><td><span class="black">hemsida:</span><br></td>
<td><input type="Text" class="black" name="hemsida"></input><br></td></tr>
<tr><td><span class="black">inlägg:</span><br></td>
<td><TextArea class="black" name="meddel" rows=5 cols=20></TextArea><br></td></tr>
<tr><td><span class="black">titel:</span><br></td>
<td><input type="Text" class="black" name="titel"></input><br></td></tr>
<tr><td></td><td><input type="Submit" name="submit" value="posta" class="black"></input></td>
</tr></table>
</form>
<! Visa alla inläggen på sidan !>
<?
for($i=0;$i<=$persida;$i++)
visa_meddelande($i);
?>
<center><span class="normal"><?visa_nav();?></span></center>
</span></div>
</td></tr></table>
</td>
</tr></table>
<img src="../pixel.gif" width="1" height="10" border="0"><br>
<?php include("../bannerslump.php") ?>
</td>
</tr></table>
</body>
</html>
inlagg.txt hittar du på http://www.lennon.f2s.com/lennon/010702_sofie
någon som vet vad som är felet?
------------------
/max ordkonsult
lennon magazine - ett socialistiskt e-zine