"Jag bor inte hemma längre"

Det där är en väldigt djup psykologisk grej. Under hela ens uppväxt står föräldrarna för ens trygghet. Hemma är ens "bo". Sedan när man, precis som fåglarna lämnar boet, flyttar så flyttar man hemifrån.

Sedan med tiden blir ens nya hem sitt hem.

Japp, men ändå när man har varit utflyttat i sex år, så säger man att man ska åka "hem" när man ska hem till päronen...

I mina studentkretsar heter det att man är "hemhemma" om man är på platsen där man växte upp. ;)

Det förklarar inte uttryckets uppkomst, men åtminstone för mig har "bo hemma" lexikaliserats till "bo hos föräldrarna". Att man bor hemma (hos sig själv) är ju definitionsmässigt ganska självklart (med vissa undantag vid renovering, semester et.c.), så när man säger något sådant söker man som lyssnare efter en anledning till att det togs med :)

Sedan, när man flyttar från föräldrarna flyttar man ju från sitt hem, alltså hemifrån. Man flyttar hemifrån, hem. :stud

Helt rätt. :)

:stefan: > Jupp, "hemhemma" används i min krets också. I alla fall när någonting ska förtydligas.

erre: Öh, vem är :spango:..? :OO :e

:r
Se så fel det kan bli. :stefan: ska det ju vara, jag ber om ursäkt.