Det är inte ett syftningsfel, det är en tvetydighet som öppnas av den svenska grammatiken. Däremot bör man skriva som du föreslår i de fall där vanligt sunt förnuft inte räcker för att lista ut vad som faktiskt menas.
Det är inte ett syftningsfel, det är en tvetydighet som öppnas av den svenska grammatiken. Däremot bör man skriva som du föreslår i de fall där vanligt sunt förnuft inte räcker för att lista ut vad som faktiskt menas.
Se där så fel man kan ha. :) Men det känns ändå som en relativt vag gräns för vad som är en tvetydighet och vad som är ett syftningsfel.
Nej, egentligen inte om man gör syntaktisk analys av meningen, men visst, det finns sådana här grejer överallt :)
Ett ännu värre exempel: "Jag såg mannen i parken med ett teleskop."
"...Charles misstänker att Stephen och hans fru har ett förhållande"
Det där är ingen tvetydighet, det där är syftningsfel.
"hans" syftar till den senaste omnämnda personen i det här fallet - Stephen. För att den meningen ska vara korrekt måste "hans" ersättas med "Charles".
förlåt mig... jag var nog inte så tydlig. Mitt inlägg var uppdelat i två delar. Den första handlade om syftningsfelet, medan den andra var en kommentar på det som sagts innan om tvetydigheter.
260 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849