Hur kommer det sig att vi i svenskan (och andra nordiska språk?) gör en skillnad mellan mormor/morfar och farfar/farmor? I t.ex. engeskan heter det ju bara grandmother/grandfather.
Har det forskats om det här? Finns det någon orsak? Själv tycker jag det är väldigt bekvämt att ha varsitt ord, men uppenbarligen klarar sig utlänningarna bra. ;)
Orsaken till att vi har åtskilda namn på våra far och morföräldrar har jag ingen aning om men jag misstänker att det hänger kvar ifrån typ vikingatiden ;) :OO.
Själv tycker jag det är idiotiskt att ha det (har kanske bott utomlands för länge? )
Vad jag tänker närmast på är i vårt fall, min pojkvän och jag har båda skillda föräldrar, och dom skilldes så tidigt i våra liv och det innebär ju att vi båda kallar både dom ingifta och dom riktiga för mamma och pappa. Det innebär för vår lille son att han har 2 farmor/ farfar och 2 mormor/morfar och det är inte lätt att skilja dom åt.
Nu har vi iof löst det med att dom ingifta blir ex. farmor- Agneta osv.
Men det hade varit mycket lättare att bara säga, grandma/ grandpa eller som i Holland opa / oma.
Orsaken till att vi har åtskilda namn på våra far och morföräldrar har jag ingen aning om men jag misstänker att det hänger kvar ifrån typ vikingatiden ;) :OO.
Själv tycker jag det är idiotiskt att ha det (har kanske bott utomlands för länge? )
Vad jag tänker närmast på är i vårt fall, min pojkvän och jag har båda skillda föräldrar, och dom skilldes så tidigt i våra liv och det innebär ju att vi båda kallar både dom ingifta och dom riktiga för mamma och pappa. Det innebär för vår lille son att han har 2 farmor/ farfar och 2 mormor/morfar och det är inte lätt att skilja dom åt.
Nu har vi iof löst det med att dom ingifta blir ex. farmor- Agneta osv.
Men det hade varit mycket lättare att bara säga, grandma/ grandpa eller som i Holland opa / oma.
Jag tycker som erre att det passar ganska bra med skilda namn på skilda personer. Annars kan man ju bara springa omkring och kalla alla för 'hörru'. :)
"Kom nu så ska vi åka till farmor."
"Vilken farmor menar du?"
Jag tycker som erre att det passar ganska bra med skilda namn på skilda personer. Annars kan man ju bara springa omkring och kalla alla för 'hörru'. :)
"Kom nu så ska vi åka till farmor."
"Vilken farmor menar du?"
Jag tycker som erre att det passar ganska bra med skilda namn på skilda personer. Annars kan man ju bara springa omkring och kalla alla för 'hörru'. :)
"Kom nu så ska vi åka till farmor."
"Vilken farmor menar du?"
precis ;)
Blir det inte precis samma sak, om inte värre med engelskan då?
"C'mon, let's go to grandma."
"Which one? Your mom, daddys mom or the other daddys mom?"
Men i engelskan säger dom inte alltid grandma eller grandpa. Jag har hört dom säga "we're going to my mums mother" eller "dads father" eller "dads parents" istället för grandparents. Detta gör det ju ytterligare krånlgigt för dom eftersom dom då får 3 ord för varje.. typ.
Svenskan är nog ganska bra som den är. :)
Blir det inte precis samma sak, om inte värre med engelskan då?
"C'mon, let's go to grandma."
"Which one? Your mom, daddys mom or the other daddys mom?"
jo, om man ser det så, :OO :e .
Men cenariot som utspelade sig i helgen var, att båda farmödrarna var här, och jag skulle ropa på "låtsas farmorn" (hrm det lät konstigt :-) ) och sade bara "farmor"
och bägge vände sig om, då fick jag lägga till Agneta, och där stod den riktiga farmorn och kände sig lite vid sidan om, om man nu kan förklara det så?
Blir det inte precis samma sak, om inte värre med engelskan då?
"C'mon, let's go to grandma."
"Which one? Your mom, daddys mom or the other daddys mom?"
jo, om man ser det så, :OO :e .
Men cenariot som utspelade sig i helgen var, att båda farmödrarna var här, och jag skulle ropa på "låtsas farmorn" (hrm det lät konstigt :-) ) och sade bara "farmor"
och bägge vände sig om, då fick jag lägga till Agneta, och där stod den riktiga farmorn och kände sig lite vid sidan om, om man nu kan förklara det så?
Det är ju förstås en pinsam situation. :)
Skulle det hjälpt om det bara hade hetat grandma då?
Håller helt med, det är lättare att specifiera vilken grandpa/-ma man är ute efter, som vi gör här. Men att det skulle finnas någon orsak tror jag inte, utan snarare att det "bara blivit så".
Hur kommer det sig att vi i svenskan (och andra nordiska språk?) gör en skillnad mellan mormor/morfar och farfar/farmor? I t.ex. engeskan heter det ju bara grandmother/grandfather.
Har det forskats om det här? Finns det någon orsak? Själv tycker jag det är väldigt bekvämt att ha varsitt ord, men uppenbarligen klarar sig utlänningarna bra. ;)
Vad skulle du vilja kalla det?
tycker det låter utmärkt med farmor/mormor farfar/morfar eller längre uttryckt farsmor/morsmor farsfar/morsfar
engelskans grand blir väl stor, stor mamma, stor pappa :) Näe inte vet jag varför de kallas så.. kan juh vara intressant att forska i! :D
Snarare är det väl regel än undantag att mormor i engelskan kallas "nan" eller "nanna" medans farmor kallas "grandmother", "grandma" eller "gran".
Så viss åtskiljning finns det.
Sedan, vad jag kan minnas av mina bekanta i London så refererade man oftare till morfor som "grandpa" medans farfar var lite mer officiell som grandfather.
Har bara träffat på positiva reaktioner på svenskans sätt att åtskilja mor- och farföräldrar åt. Supersmidigt tycker de flesta som jag träffat på utomlands så det är nog ett problem i många språk.
Vet inte om det är vanligt men min man har alltid kallat sina morföräldrar för Oma och Opa (officiellt på holländska) och farföräldrar för Omi och Opi. Också ett sätt att lösa det liksom. :)
tycker det låter utmärkt med farmor/mormor farfar/morfar eller längre uttryckt farsmor/morsmor farsfar/morsfar
Tycker jag också, och där jag vill inget ändra.
Däremot undrar jag *varför* vi i svenskan har varsitt ord. Vi har knappast varit ett isolerat språk, och många andra nyanser har genom historien försvunnit.
Har det någon gång funnits i andra språk har det antagligen försvunnit för att åtskillnaden var onödig. Varför tyckte inte vi svenskar det?
tycker det låter utmärkt med farmor/mormor farfar/morfar eller längre uttryckt farsmor/morsmor farsfar/morsfar
Tycker jag också, och där jag vill inget ändra.
Däremot undrar jag *varför* vi i svenskan har varsitt ord. Vi har knappast varit ett isolerat språk, och många andra nyanser har genom historien försvunnit.
Har det någon gång funnits i andra språk har det antagligen försvunnit för att åtskillnaden var onödig. Varför tyckte inte vi svenskar det?
Det beror väl bara på smak?
Vi svenskar tyckte väl att det lät bättre att säga mors far istället för gammelfar, som de säger i exempelvis England och Holland. ;)
Jag kan inte svara på varför svenskan och engelskan utvecklats olika, men jag kan delge en tanke som jag får i huvudet. (Och som bekräftas av Google)
Man kan på engelska säga Paternal/Maternal grand-father/mother beroende på vilken sida hen kommer ifrån.
Anledningen till att mor-/far-|-mor/-far har överlevt i svenskan men inte konstruktionen med paternal/maternal i engelskan [i dagligt språkbruk] beror nog dels på att det i engleskan består av två ord, och dels för att uttrycket blir längre och svårare i engelskan. (sex stavelser mot svenskans två)
