Skål - nu får vi adoptera!

Jag besitter den åsikten att homosexuella par mycket väl kan vara bra föräldrar - allt annat vore befängt. Däremot har jag förstått av vuxna som adopterades som små att de redan genom en adoption är en utsatt grupp, vad det gäller att komma till rätta med sig själv och andra extensiella frågor. Att i det läget utsätta dessa barn för ytterligare påfrestningar genom omgivningens homofobier bara för att forcera fram en acceptans mot homosexuella är för mig mycket olyckligt. På nåt sätt verkar det som att vuxnas egon går före barnens välbefinnande och det kan ivf jag inte se något positivt i.

Jag har redan skrivit en hel del inlägg om detta i tidigare trådar och jag vill även nu förtydliga att det för mig inte handlar om homofobi bara för att man är emot att i dagens läge forcera fram detta.

Vi har ingen aning om huruvida barnen kommer fara illa av detta och det är idiotiskt att förutsätta att det blir så via automatik, men vi kan faktiskt lyssna på den grupp som varit adopterade som barn och se till anledningen för att homosexuella hävdar sin 'rätt' att adoptera. Jag har dessvärre inga länkar som stödjer det jag skrivit, men ni får väl ta mina ord som de är ändå. När debatten var som värst för några år sedan i media, sändes det på tv ett antal dokumentärer där man intervjuvade en hel del adopterade vuxna och det var fan i mig skrämmande att ta del av deras situation som adopterade i ett heterosexuellt förhållande och jag förstod mycket väl varför de var kritiska till adoptioner som i första hand handlar om vuxnas egon och sen lite längre ned i skalan handlar om barnens välbefinnande. För mig handlar det alltså inte om de homosexuella i detta, utan om de adopterade. Det går inte att bara mena att barn som barn, för det är en skillnad mellan adopterade barn och egenavlade barn - det bör man inte sticka under en stol med.

Men men, nu är det som det är och det är bara att önska lycka till.

Vi ska kanske hindra färgade från att adoptera. De barnen kan ju bli mobbade och nervärderade och kallad för svartskalle osv bara för att ens förälder är mörkhyade?

HakanS skrev:

Vi ska kanske hindra färgade från att adoptera. De barnen kan ju bli mobbade och nervärderade och kallad för svartskalle osv bara för att ens förälder är mörkhyade?

Ifall det innebär lidande för de adopterade så.. ja.
Men jag avstår att spekulera om det eftersom jag själv inte är adopterad och jag baserar min ståndpunkt helt på vad de adopterade själva hävdat samt att de inte såvitt jag hört, ansett ras eller hudfärg som ett problem.

Och nej, jag är ingen rasist, men nu lär det väl antagligen låta så av diverse mindre öppna indivier ;)

skalet skrev:

- "Varför är du så prickig?"
- "Jag har kramat pappa."
- "Vilken pappa?"
- (Barnet tystnar och säger inget mer."

En lämplig fortsättning på detta är väl förälderns namn, så där ser jag inget problem. Att gräva ner sig i verbala kommunikationssvårigheter verkar konstigt.

Att automatiskt sätta ett barn som offer enbart pga. att denne har homosexuella föräldrar verkar även här lite konstigt. Självklart kan jag inte förneka att ett barn kan bli mobbat pga. sina föräldrar. Samtidigt tycker jag att många andra saker glöms bort när det talas om just homsexuella. Skall vi ta ifrån alkoholister deras barn också? Färgade föräldrar? Handikappade föräldrar?

När beslutet har fått mogna och när svenska folket (läs homofoblobbyn) har fattat att homosexuella inte är sjuka människor, utan precis som vem som helst, då kommer det att fungera alldeles utmärkt.

Men sålänge de förskräckta människorna, som utger sig för att försvara våra barn och enbart dem, inte kan tolerera homosexualitet, kommer debatten att kvarstå.

Jag tycker att det är högst orättvist att inte låta homosexuella adoptera (antingen nu eller i framtiden, när allt fuzz har lagt sig) då homosexualitet inte är varken en sjukdom eller ett val. Det är kärlek till samma kön. Kan vi inte lära våra barn detta, lära våra kära kärnfamiljsälskare att förstå detta faktum; ja då betyder det tyvärr att tragiken är ett faktum. För större inskränkthet hos en folkgruppering får man fan leta efter.

RED. Fel. :)

skalet skrev:

För övrigt lever idag över 30 000 barn med en eller två homosexuella föräldrar, dock finns där oftast en annan förebild för barnet som är av motsatt kön. Men där finns även motsättningar i barnets tillvaro, man blir utstött av vissa i form av mobbing eller nervärderad och kallad för bögjävel osv bara för att ens förälder är av den läggningen. Men detta kanske inte är ett problem?

Förresten; är detta siffror som går att lita på eller är det ytterligare en kommentar i stil med 'vad våra barn vill ha och inte ha'?

Jag har nämligen väldigt lite koll på hur det ser ut för våra tusentals barn som antagligen allihopa går i självmordstankar och inte vill leva för att de har två homosexuella föräldrar.

Är det tillåtet för ensamstående att adoptera barn i Sverige?

Web-Tor skrev:

Är det tillåtet för ensamstående att adoptera barn i Sverige?

Ja
Däremot blev ett par nekade att adoptera eftersom de aldrig grälade.

skalet skrev:

Oavsett om föräldrarna har skilt sig eller ej så finns en man och en kvinna som barnet kan vända sig till och få kunskap och omtanke ifrån

Jaså, det gör det? Det var mer än jag visste.

skalet skrev:

Ett barn behöver både en manlig och en kvinnlig förebild

Och vad är det som säger att ett barn inte kan ha en manlig och en kvinnlig förebild även om vederbörande adopterats av ett homopar?

skalet skrev:

men det kvarstår dock att dessa skulle vara en grov minoritet och man nekar barnen att få leva i samma form av förhållande som de andra barnen.

Vadå "samma förhållande"?

skalet skrev:

Ett barn skall ha rätt till att han föräldrar av olika kön

Så, om farsan sticker, morsan dör eller något liknande ska man tvinga den kvarvarande förälderna att gifta om sig, eller vad?

HakanS skrev:

Web-Tor skrev:

Är det tillåtet för ensamstående att adoptera barn i Sverige?

Ja
Däremot blev ett par nekade att adoptera eftersom de aldrig grälade.

Tack! Får man gå ihop 4-5 stycken och adoptera ett barn?

Forskning på tusentals/hundratusentals barn har visat att det viktigaste för ett barn iform av personlighet är miljön runt omkring dem, ej föräldrar, förebilder etc, utan under vilken miljö de växer upp i, växer man upp i en alkoholiserad miljö (Inte bara alkoholiserade föräldrar) så är chansen större att barnet själv blir alkoholiserad.

Så #1 när det kommer till hur ett barn format personligheten är miljön det som spelar störst poäng.

Med tanke på att 10% av sveriges befolkning har stora problem med alkohol, så instämmer jag att adoption för homosexuella är inga problem.

(Källor: Eldvatten och The Tipping Point)

Med tanke på att 10% av sveriges befolkning har stora problem med alkohol

Nyfiken - var läste du detta?

Web-Tor skrev:

Får man gå ihop 4-5 stycken och adoptera ett barn?

Jag tror inte det finns så många experter på adoption här på wF, så kolla här istället.

Web-Tor, kolla botten av mitt post (Eldvatten)
(De 10% är givetvis över 18 år)

OveRRidE skrev:

Skall vi ta ifrån alkoholister deras barn också? Färgade föräldrar? Handikappade föräldrar?

Enligt mig så skall en förståndshandikappad människa inte inneha rätten att ha vårdsinnehav av ett barn om dennes handikapp kan påverka barnet på ett negativt sätt. Detta gäller även barn till alkolister om den alkoliserade föräldern inte vill söka vård för sin missbrukning av alkohol. Allt detta kan då även hänvisas till barnets bästa. Om det dock finns en förälder som är kapabel att sköta barnet så skall givetvis denne få vårdnaden om barnet istället för en så kallad fosterfamilj.

I frågan om färgade föräldrar, givetvis skall man inte fråntas rätten till barn på grund av hudfärg.

OveRRidE skrev:

Jag tycker att det är högst orättvist att inte låta homosexuella adoptera (antingen nu eller i framtiden, när allt fuzz har lagt sig) då homosexualitet inte är varken en sjukdom eller ett val. Det är kärlek till samma kön. Kan vi inte lära våra barn detta, lära våra kära kärnfamiljsälskare att förstå detta faktum; ja då betyder det tyvärr att tragiken är ett faktum. För större inskränkthet hos en folkgruppering får man fan leta efter.

Ingen påstår att homosexualitet är en sjukdom, men jag anser att det är ett val. Hur förklarar man annars de som trott sig vara homosexuella, gått över till heterosexuell och tillbaka?

skalet skrev:

Ingen påstår att homosexualitet är en sjukdom, men jag anser att det är ett val. Hur förklarar man annars de som trott sig vara homosexuella, gått över till heterosexuell och tillbaka?

Eftersom du antagligen har spikat in i huvudet att du aldrig kommer att kunna dras till en person av samma kön på detta sätt, så kommer du troligtvis heller aldrig att förstå vad det handlar om.

För det första; homosexualitet är inte ett val, tro mig. Att komma på att man är homo- eller bisexuell är inte direkt något som man väljer, man kan helt enkelt inte rå för det. Jag skulle aldrig anklaga en homosexuell för 'fejkande' eller att denna gjort ett val, enbart på grund av att han/hon kanske har haft problem att komma underfund med sin sexuella läggning. Att 'komma ut' i dagens samhälle är inte lätt, speciellt inte med alla de fördomar som finns. En del av dem är helt enormt fåniga och kan givetvis skrämma även den som tror sig är homosexuell men inte har kommit ut.

Jag är bekant med en tjej som är bisexuell. Hon tänder på tjejer likaväl som killar, har haft sex med tjejer, men är för tillfället tillsammans med en helt vanlig heterosexuell kille, som accepterar hennes läggning. Givetvis har hon varit heterosexuell en gång i tiden också, men eftersom normerna talar om för oss att man + kvinna är ett faktum, kan det vara svårt att acceptera vad man känner. Trots detta, konflikter med föräldrar, kanske förlust av vänner, oförstående far- och morföräldrar som säger 'Du växer nog ur det, skall du se' och den heterosexuella massan som inte riktigt kan förstå, så går personen i fråga igenom ett helvete, bokstavligt talat.

Det är knappast ett val, det är helt enkelt att följa vad man känner och vad man inte kan rå för. Jag känner många som gått både fram och tillbaks mellan de olika och ingen av dem anser jag har gjort några val, mer än möjligtvis ett. Att acceptera vad man känner.

Med andra ord; exakt samma val som du gjorde när du blev heterosexuell. Men vänta lite nu.. du valde inte det, va? Hoppsan, så dumt det blev helt plötsligt.

Ganska offtopic, sorry.

Web-Tor skrev:

HakanS skrev:

Web-Tor skrev:

Är det tillåtet för ensamstående att adoptera barn i Sverige?

Ja
Däremot blev ett par nekade att adoptera eftersom de aldrig grälade.

Tack! Får man gå ihop 4-5 stycken och adoptera ett barn?

Kanske en fråga för Tors frågelåda? ;) adoption@adoptionscentrum.se

Kan bara beklaga att folk tydligen fortfarande skiter fullkomligt i den traumatiska situation som adopterade ungar ofta upplever och istället fokuserar på några vuxnas jäkla 'rättigheter'. Självklart är homosexuella, alkolister, färgade, avvikande m.m personer lika mycket värda som alla andra människor - men det är väl för fasen den/de adopterade det handlar om och inte de vuxna? Det är fan så att man mår illa av att läsa/höra hur vuxna sätter sina egon före barnen.

Okej, det kanske är bra att det blev lagligt för sådana adoptioner för att tysta den gnälliga och självupptagna massan, men man får verkligen önska att de skärper kriterierna tusenfallt mer än hur det fungerar idag för de som ska adoptera (oavsett läggning m.m) för de barnen är betydligt mer utsatta från början än andra barn.

PeW, jag hade inte haft de åsikter jag har i frågan om jag inte varit säker på att det inte skulle skada våra barn så pass i den mån som vissa andra tror att det kommer göra.

RED. Jag kan däremot hålla med dig om att även om beslutet fattades nu, så kan det vara för tidigt ännu. Skynda långsamt är ett bra ledord och det skall nog appliceras på både de som vill adoptera och de som vill se att dessa inte får göra detsamma.

Det kanske är bäst att låta hetero-Sverige mogna lite innan det sätts i verket. Eller är vissa i diskussionen kanske inne på att aldrig låta homosexuella adoptera, oavsett om barnen, så att säga, tas bort ur ekvationen?

Problematiken är att det redan är klubbat och klart, så nu får vi göra det bästa av det.

Lessen om jag förolämpade nån men jag har tagit ganska starkt intyck av dels adopterade jag känner och dels det som framkom i tidigare debatter i den statliga televisionen. Jag tror helt enkelt inte att vi (alla andra) är rätt personer att avgöra vad som är bra för adopterade i denna fråga. Däremot ser jag inga somhelst hinder i om egenproducerade ungar ingick i en homosexuell familj (vilket faktiskt länge har existerat i flera fall och ingen har väl kunnat hitta "fel" med det förutom de vanliga homofobklyschorna).

Pew skrev:

Däremot ser jag inga somhelst hinder i om egenproducerade ungar ingick i en homosexuell familj (vilket faktiskt länge har existerat i flera fall och ingen har väl kunnat hitta "fel" med det förutom de vanliga homofobklyschorna).

Men hur skiljer sig ett egenproducerat barn från ett adopterat? Det spelar ju egentligen inte någon roll ifall barnet är beställt från Clas Ohlsson via postorder eller framställt med insemination från en 'värdkvinna', alltså surrogatmamma.

Alltså, jag undrar bara vad du menar, för jag kanske missuppfattar. :)