Detta får pågrund av tidsbrist bli mitt sista inlägg på ett tag. Jag har helt enkelt inte tid att följa alla diskussioner helhjärtat. Och därför vill jag inte besvära er med att göra det halvhjärtat.
Jag kommer dock att läsa vad ni har att säga om detta inlägg.
Beatbox:
På så vis skulle ju aldrig några beslut kunna bli fattade.
Varje råd består ju av ett antal direktdemokratiskt valda män och kvinnor. Det är dom som "bestämmer". Alltså kan dom förslag som läggs fram beslutas om snabbt, ungefär som idag. Men skillnaden är att bestämmer dom "fel" så har dom alltid risken att bli avsatta när som helst, därav direktdemokrati. Detta system ska "även" gälla ekonomin.
Hur detta ska lösas rent praktiskt i ett så modernt land som Sverige är enkelt. Våran teknik och infrastruktur tillåter att beslut fattas sekundsnabbt, eller snarare millesekundsnabbt.
I fattiga u-länder är det en annan femma till en början.
Om jag är missnöjd så kan jag vända mig till min chef som i sin tur vänder sig till nästa chef och någon på "lämplig nivå" i organisationen tar ett beslut.
Ja men det är ändå chef på "lämplig nivå" som fattar beslutet, och inte du (vi). Fattar han ett fullkomligt puckat beslut har du inte mycket till val, förutom att fortsätta arbeta missnöjd eller säga upp dej. Vilket kanske inte alltid är ett alterniv...
Jag undrar vad som hänt under den tiden vi växte ifrån ungdommen ?
Det är nog ingen större skillnad tror jag. :)
Har själv en kompis som är moderat, han skröt så sent som igår att han skulle blåsa 3000 kronor på kläder till helgen. *muttrar*
"Ungdomar" idag är inte mer vänster än vad dom var när du var "ung". Det är mer så att media gärna gör en bild av det. Särskilt om 500 stycken ungdomar (många yrkes-hulliganer från Tyskland) slänger lite sten på polisen så målas bilden upp att alla ungdomar som är åt vänster gärna slänger sten, och att det är något dom senare växer ifrån.
Det är snarare så att det ni ser runt er är eran verklighet. Ni umgås med äldre människor, vilka många inte är vänsterfolk (inte vad ni vet i alla fall). Och då drar ni genast slutsatsen om att vänsterungdomar (som enligt populärmedia är till stor del "stenkastar-vänstern") är så extrema när dom är unga så måste dom ju bli mindre extrema och mindre åt vänster när dom växer upp.
Men ska sanningen fram så finns det inte särskilt många "kommunister" i min, eller någon annans, omgivning. Dom flesta ungdomar vet inte särskilt mycket, och bryr sig heller inte så väldigt mycket. Jag har ingen "irl" polare som hyser samma åsikter som mej, merparten av mina kamrater har inte någon åsikt alls (bryr sig inte).
Jag är fullkomligt övertygad om att jag som 25 åring, eller 35 åring osv, fortfarande kommer ha liknande åsikter som jag har nu. Givetvist annorlunda åsikter, men ändå "åt vänster".
När jag för första gången skrev ett inlägg här på wF var mina åsikter helt annorlunda än vad dom är idag, mestadels tack vare (pågrund av) er, och det jag under tiden har lärt mej (ur texter skrivna av just andra).
Hur som helst. Om jag än mer ska snacka om mej...
Det jag skriver om är mina åsikter.
Jag vill ha ett kollektivt samhälle. Jag vill ha ett direktdemokratiskt samhälle, och då även "marknaden" inräknad. Jag vill ha röd-svarta fanor svajande i flaggstångarna. Jag vill att nationsgränser i dess fysiska bemärkelse raderas. Jag vill si och jag vill så. Detta är min åsikt! Och den kommer jag inte att ändra bara för att "du", eller "ni" vill det. Det är detta som är så bra med demokrati. Förstår ni inte? Jag behöver inte vara förnuftig, jag behöver bara ha ett begär, för jag tillhör "massorna". För även hur jag än gör kommer jag aldrig att få sådan makt att mitt begär kan påverka andra, mer än deras begär påverkar mej. Eller hur? Har jag och många andra samma eller liknande begär får vi våran vilja igenom, vi tillsammans kommer att komma fram till det val som bäst främjar oss själva.
Jag är INTE någon tyrann som måste försöka fungera som en sorts aldrig felande supermänniska bara för att "fel" beslut från min sida kan påverka andra negativt. Jag ska och kan inte ensam kunna fatta beslut, endast yttra min åsikt och stärka detta med slagkraftiga argument och tillsammans med alla andra fatta beslutet.
Så tycker tillräckligt många som "jag" så kommer röd-svarta fanor att fladdra i vinden. :-)
Men chanserna att så många ska hålla med "mej" är idag väldigt små. Men om 50 år? Eller om 100 år? Hur som helst ska jag göra mitt bästa för att det en dag ska "fladdra röd-svarta fanor"...
Och jag är inte ensam om att överhuvudtaget tycka något. Det betyder många olika åsikter om allting. Och även om man inte hyser någon åsikt så har man ändå en åsikt, att inte ha någon åsikt är ens åsikt då. Och oftast blir den utan åsikt lite irriterad och ointresserad då en person med en åsikt försöker övertyga den utan åsikt. Alltså har man alltid en åsikt.
Angående revolution.
I Sverige idag är inte en militant revolution "nödvändig". Men en revolution är ändå ur min synvinkel ett måste. Vad som innebär med det är att fler och fler måste fatta vad allt detta handlar om, förstå vad vi åt vänster menar, och slutligen till stor del tycka som "oss" (hamna under kategorin vänster, eller "kommunist-jävel" om man hellre vill kalla det så). Detta innebär inte att allas åsikter försvinner och blir en enda. Bara att man förenar sin åsikt med många andras, för det är det enda sättet att på ett demokratiskt vis förändra ett samhälle. Men samhället förändras hela tiden, för alla tycker olika om någonting, och på så vis sker förändringar. Genom opposition, någon sätter sig emot, dessa blir fler och fler och till slut förändras samhället. Förhoppningsvis utan våld. Detta kallas revolution, och det sker hela tiden. Dock ska förändringen i och med revolutionen ske först när en majoritet stödjer den. Om det kräver vapenmakt eller inte är irrelevant.
Militant revolution och våld i större skala ser jag bara nödvändigt i länder där en "äkta" diktatur finns.
Det behöver inte heller vara ett land, det kan vara en region, en stad eller en arbetsplats. Det viktiga är dock att när våld är nödvändigt så ska det ochså användas för att kväsa förtryckarnas våld. Förberedelserna för en förändring sker då underifrån.
Fast det är samma princip i till exempel Irak som det är i Sverige. En revolution (militant eller ej) måste stödjas av folket, och det är som sagt en del av revolutionen att få folk att stödja den; dvs den radikala förändringen.
Om vi tar Irak igen. Folket är förtryckt, det svälter och en ny generation växer upp utan tillgång till utbildning. Det då en revolution kan innebära är att diverse organisationer ger folket utbildning och mat. För då växer dom sig starka och kloka nog att kasta av sig förtryckarna, om det är nödvändigt så sker det med vapen i hand.
Det viktiga är som sagt ändå att en majoritet måste stödja revolutionen. Annars är den inte demokratiskt, och hur det ska leda till ett demokratiskt samhälle har jag svårt att se.
Hur får man då en majoritet att stödja revolutionen? Jo, genom att ge dom utbildning och en möjlighet att fatta sin egen uppfattning. Efter det är gjort försöker diverse organisationer övertyga folket om att just deras åsikt är den som är "bäst". Det innebär mångfald. Och får jag som jag vill så "vajar det röd-svarta fanor"...
Hur vill du att det ska bli? Just precis, även du hyser en åsikt. Troligtvis olik min, men det är upp till dig att försöka övertyga mej om att din åsikt är den som gäller, samma sak gäller mej. För i en demokrati förändrar inte den enskilde, utan alla dom enskilda tillsammans!
------------------
Utveckling genom opposition!