[Ber om ursäkt ett lite off topic inlägg. Jag skyller på frustration orsakad av monotona arbetsmoment.]
Om denna ekonomiska försämring hade inträffat 1991 och bara 1991, och läget sedan successivt blivit bättre, så hade jag väl köpt argumentet om att "det måste först bli värre för att det sedan ska kunna bli bättre"... Nu är det dock inte så. Enligt rapporten uppstod kriser även 1998.
legis skrev:
I många västländer ökar klyftan mellan rika och fattiga. Detsamma kommer att hända i Ryssland och det är de fattiga som kommer att drabbas. Det är dock en naturlig följd av förändringen. Jag är medveten om hur hårt och omänskligt det låter, men jag tror inte det finns något annat sätt att göra det på.
Det brukar låta så, att det inte finns något annat sätt... Det finns inte bara många andra sätt, utan även mängder med andra exempel på nyliberalismens brott - som cyniskt stöds av sådana som legis. Röveriet i Irak, där ockupationsregimen (innan den ersattes) i enlighet med de nyliberala principerna privatiserade/sålde/gav bort stora delar av landet, är ett lika skrämmande som, sett till följderna, aktuellt exempel. Faktumet att det redan i dag produceras tillräckligt med mat för att föda hela världens befolkning, men ändå dör över nio miljoner människor per år av svält (och svältrelaterade sjukdomar), är ett annat.
Hur kommer det sig att det Ryssland som ingick i det genomkorrumperade Sovjetunionen hade en högre medellivslängd än dagens nyliberala Ryssland? Bara en sådan sak. Inte för att jag menar att Sovjetunionen var någon förebild, absolut inte, men min poäng är att nyliberalismen i praktiken är jävligt illa för den stora majoritet som inte råkar tillhöra den lilla privilegierade del av mänskligheten som enligt västlig standard är medelklass eller bättre. Någonting som du även erkänner, och som jag ovan citerade.
Ett "annat sätt att göra det på" är att låta en så stor del av befolkningen som möjligt ta kontrollen över i första hand ekonomin (då ekonomin ligger till grund för resten av samhället). I stället för att makten över ekonomin och därmed samhället i övrigt ska tillhöra den fortfarande korrumperade byråkratin samt en handfull ryska mångmiljardärer (inte sällan med starka band till den förstnämnda), så borde t.ex. företagen ägas av sina anställda, och produkter (och tjänster) i högre grad produceras efter vad som faktiskt behövs och inte vad "marknaden" anser sig behöva (för att undvika sådant som svältande barnarbetare som tillverkar leksaker, etc...). Exakt på pricken hur en sådan ekonomi ska fungera är omöjligt att bara tänka ut (det krävs konkreta försök), men en kombination av en underifrån demokratiskt styrd planerad ekonomi med inslag av marknadsekonomi där företagen styrs/ägs av dem som producerar och konsumerar. Varken kontrollanter (staten) eller profitörer (kapitalägarna) ska finnas.
Hur ska då, bara för att räta ut två av betydligt fler frågetecken, t.ex. investeringar ske och hur ska lönerna bestämmas? Arbetarna får väl, om de inte själva kan/hinner ta direkta beslut, rösta fram (och, om de ser det nödvändigt, med omedelbar verkan avsätta) en styrelse som beslutar hur mycket av t.ex. ett företags tillgångar som ska investeras på expansion, underhåll, löner, nyanställningar, sänkt/höjd arbetstid och så vidare. Samhället i övrigt organiseras på liknande sätt, och demokratiska och frivilliga federationer (mellan kommuner, företag o.s.v.) upprättas för att möjliggöra det ofrånkomliga behovet av positiv enhetlighet. Mycket hastigt (och knapphändigt) beskrivet av mig visserligen, men grundtanken är i alla fall att demokratin inte kan fördjupas om inte ekonomin också demokratiseras - och det kräver ett gemensamt ägande. Det system både vi i Sverige och de i Ryssland har går ut på att ekonomin styrs och kontrolleras av privatpersoner. Varje företag i dag fungerar som en liten ineffektiv diktatur i sig. (Staten, fackföreningar med mera har ju naturligtvis inflytande, fast kanske inte lika mycket i Ryssland som i Sverige.)
Det för mig till det jag egentligen skulle skriva... Det finns mängder med förbättringar som kan göras i Ryssland med dess nuvarande samhällssystem. Det kostsamma kriget mot Tjetjenien bör ej längre pågå och kärnvapenupprustningen (ja, den pågår ännu, trots löften om motstatsen) och resten av militären bör ej få så mycket pengar som nu (drygt sex procent av BNP). Privatiseringarna (om fler kan ske, eller har de redan gett bort allt?) måste åtminstone förhindras tills de kan genomföras utan att rövarkapitalisterna skor sig än mer utan tanke på morgondagen. Mer resurser måste satsas på de sociala skyddsnäten, vård, utbildning och att förhindra arbetslösheten. Fackföreningarna måste bli starkare, och inte motarbetas. Vanlig, beprövad socialdemokrati alltså, och inte är det ett fullt lika radikalt alternativ som det jag nämnde först - men som bör fungera hjälpligt och förhoppningsvis motarbeta det lidande som de senaste 14 åren vuxit till sig i Ryssland och de andra forna öststaterna.