28 svar · 1 702 visningar · startad av OveRRidE
Jag gick idag till en lokal second hand-butik, en av de stora, för att leta efter ett soffbord. Där hittade jag ett jättefint, lågt träbord som för de helt otroliga 115 kronor redan tyvärr var sålt till en annan kund, men denne hade inte hämtat det på torsdagen som var överenskommet. Affärens avtal säger tydligt, och är även verifierat av butikschefen, att om inte varan är avhämtad två dagar och en natt (inte exakt, men det räcker iallafall i detta fallet), så förlorar kunden rätten till varan och får pengarna tillbaka, om någon annan vill köpa bordet. Idag var det måndag (doh) och jag fick således köpa bordet eftersom en första köparen inte hört av sig alls. Jag tog beslutet att hämta bordet senare på dagen, då jag inte hade en bil vid köptillfället. Den första köparen hade redan betalat bordet och det gjorde jag också idag i affären, vi har båda kvitton.
När jag idag vid 16-tiden skulle hämta bordet var den första köparen (och respektive) redan där och skulle hämta bordet (snacka om tajming!) varpå en diskussion om vems bordet egentligen var uppstod. Jag fick genom butikschefen rätt till bordet eftersom de sumpat sin chans och gick ut till bilen för att köra fram. Då passade den första köparen på att med säckakärra rulla ut bordet och mer eller mindre smita iväg utan att varken personalen eller vi såg det. Jag argumenterade med personalen och de höll med om att bordet var mitt, varför vi körde efter dem (de hade ingen bil), stannade dem och sa att bordet tillhörde mig (personalen var inte med här). De vägrade och då ringde jag polisen för att få en patrull som kunde medla i fallet. Men vi stannar här sålänge.
Min fråga är alltså; vem anser ni (eller vet ni) bordet tillfaller? Butiken har ju sitt ansvar också, men de kan knappast få fram ett likadant bord (de är inte vanliga), varför de bara kan kompensera mig eller dem med köpesumman.
Tack!
I detta fall måste det ju vara Butikchefen som betsämmer vem som ska ha bordet...
Då det tydligen finns regler för hur länge bordet för vara kvar i butiken ohämtat och om den första inte hämtar i tid och butikschefen då väljer att tillämpa reglerna och säljer till dig så betyder det ju att du har rätt till bordet, och den första köparen har rätt till pengarna tillbaka...
Men i slutänden så väljer ju butiken (säljaren) vem han/hon vill sälja till...
Svårt att svara på eftersom vi bara har din verision att gå på. Den första köparen kan ju faktiskt ha meddelat någon i butiken att de blir försenade, det framgår inte. Om de har gjort det så kan det handla om brist på kommunikation mellan personalen t ex.
Jag anser nog att säljaren har gjort fel som säljer en vara två gånger utan att kolla upp varför varan inte är hämtad då den har blivit såld och de har fått betalt för den. Står det på kvittot t ex att varan skall avhämtas inom en viss tid? Om inte så gäller knappast ett sånt "avtal" om att det skall hämtas inom två dagar och en natt, eller vad det nu var.
Den förste köparen har ju uppenbarligen brutit mot avtalet, frågan är om avtalsvillkoret, alltså de två dagarna som han hade på sig att hämta varan, är oskäligt enligt 36 § avtalslagen. Hade du fått bordet i din besittning och inte känt till att det redan var sålt, så hade du kunnat åberopa god tro.
Swebhost skrev:
Den förste köparen har ju uppenbarligen brutit mot avtalet, frågan är om avtalsvillkoret, alltså de två dagarna som han hade på sig att hämta varan, är oskäligt enligt 36 § avtalslagen. Hade du fått bordet i din besittning och inte känt till att det redan var sålt, så hade du kunnat åberopa god tro.
Om nu berättelsen stämmer till 100% med verkligheten, så handlar det väl lika mycket om stöld och/eller egenmäktigt förfarande (om det institutet finns kvar än?) eftersom den andra kunden knappast kan hävda godtrosförvärv eftersom han själv varit med och diskuterat saken (hade dom ens betalat för bordet?).
Därmed borde det ju både vara ett ärende för polis/åklagare och eventuellt en civilrättslig fråga.
Dessutom tror jag att konsumentköplagen reglerar sånt här snarare än avtalslagens generalklausul §36 eftersom köparna ju inte hade nåt med varandra att göra - men är inte helt säker.
Mitt tips: Hämtning av varan inom ett par dagar låter ju rimligt, och om den andra köparen inte motsatte sig redan från början (när han betalade och "la undan" bordet) eller meddelade förhinder under "förvaringstiden" så borde han ju ha accepterat detta. Genom att dra över tiden har han ju alltså förverkat rätten till köp och hans överenskommelse med butiken borde ju vara nullifierad.
Då ska ju Override kunna tinga bordet och köpa det.
Tycker man.... men fan vet. Det kanske finns nån hake nånstans som säger annat...
Det står om egenmäktigt förfarande i 8 kap. 8 § BrB.
Nej, det handlar inte om godtrosförvärv, det skrev jag ju. :)
Det är klart att han inte får ta bordet om det inte är hans längre, men vems är det?
Det står inte så mycket om det här i konsumentköplagen. Därför får vi tillämpa köplagen analogiskt. Enligt 50 § köplagen skall köparen "medverka till köpet på ett sådant sätt som skäligen kan förväntas av honom för att säljaren skall kunna fullgöra köpet, och hämta eller ta emot varan". Enligt 55 § får säljaren häva köpet "om köparen inte medverkar till köpet enligt 50 § 1 och avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för säljaren samt köparen insåg eller borde ha insett detta. Säljaren får under samma förutsättningar häva köpet, om köparen inte i rätt tid hämtar eller tar emot varan i fall då det framgår av avtalet eller omständigheterna att säljaren har ett särskilt intresse av att bli av med det som han har sålt". Köparen har uppenbarligen inte medverkat till köpet, avtalsbrottet verkar vara av väsentlig betydelse för säljaren och köparen borde nog ha insett det med tanke på vad som står i avtalet. Enligt min mening så har den förste köparen tagit ett bord som inte är hans, eftersom säljaren hade rätt att häva köpet och således sälja det till den andre köparen.
Danne V skrev:
Om nu berättelsen stämmer till 100% med verkligheten, så handlar det väl lika mycket om stöld och/eller egenmäktigt förfarande (om det institutet finns kvar än?) eftersom den andra kunden knappast kan hävda godtrosförvärv eftersom han själv varit med och diskuterat saken (hade dom ens betalat för bordet?).
Japp, bägge har betalat - första stycket, sista meningen. ;)
Jag skulle nog påstå att det i det här fallet, näringsidkare vs konsument, borde bordet vara den förste köparens. Avtalsbrottet kan knappast anses vara av väsentlig betydelse för säljaren, det framgår inte av avtalet eller omständigheterna att säljaren har ett särskilt intresse av att bli av med bordet, bevisbördan för att detta skulle vara fallet ligger i så fall på näringsidkaren. (Dessutom är jag tveksam till säljarens "hävning" i det här fallet).
Tittar man på det sakrättsligt, gäller ju numera avtalsprincipen istället för som tidigare traditionsprincipen i konsumentförhållanden, dvs köpare 1 behöver inte ha varan i sin besittning för att vara skyddad mot att den säljs igen till någon annan.
- Men, men, det var ett tag sen jag senast öppnade juridikböckerna.. :h
:stefan: skrev:
Japp, bägge har betalat - första stycket, sista meningen. ;)
Duh.... Missade det...
Nu vill jag veta hur det gick sen. Jag är för övrigt på din sida.
hltm skrev:
Avtalsbrottet kan knappast anses vara av väsentlig betydelse för säljaren, det framgår inte av avtalet eller omständigheterna att säljaren har ett särskilt intresse av att bli av med bordet, bevisbördan för att detta skulle vara fallet ligger i så fall på näringsidkaren.
Jo, man måste nog ändå påstå att en second hand-butik som säljer möbler har stort intresse av att inte ha sålda möbler stå kvar i butiken och ta plats. Särskilt inte när bordet såldes för drygt 100 kronor. Det är väl säkerligen just av den anledningen som butiken har satt en gräns på 2 dagar för lagring av sålda möbler. Känns helt schysst tycker jag.
Hur ska säljaren veta att köparen överhuvudtaget planerar att hämta bordet om han inte kommit efter 2 dagar? Det handlar ju trots allt om en hundralapp, köparen kan mycket väl ha hittat ett bord någon annanstans och bestämt sig för att strunta i det aktuella bordet.
SirPeter skrev:
Jag anser nog att säljaren har gjort fel som säljer en vara två gånger utan att kolla upp varför varan inte är hämtad då den har blivit såld och de har fått betalt för den.
Det förfarandet fungerar knappast i en second hand-butik. Det är extremt låg marginal på prylarna som säljs. Om personalen ska sitta och ringa runt till folk så fort nån inte hämtar ett bord för 100:- så är vinsten förlorad direkt.
Det står väl två dagar i avtalet av en anledning, kanske för att det handlar om just second hand och säljaren måste bli av med sakerna så fort som möjligt för att kunna använda utrymmet till andra varor som kommer in. Avtalet tyder ju ändå på att han har ett särskilt intresse att bli av med bordet, annars hade det ju kunnat stå 30 dagar.
Det stämmer, sakrättsligt så gäller 49 § konsumentköplagen, avtal ersätter besittning. Men det är väl inte särskilt relevant här. Frågan är ju om säljaren har rätt av häva köpet och sälja bordet till en annan person. Har han det så är ju inte sakrätten intressant, den förste köparen har inga anspråk på bordet längre. Dessutom måste varan avskiljas och märkas för att paragrafen skall vara tillämplig.
HiDensity skrev:
Hur ska säljaren veta att köparen överhuvudtaget planerar att hämta bordet om han inte kommit efter 2 dagar?
- T ex genom att kontakta köparen och säga till denne att hörru, pallra dig hit inom X tidsenheter, annars säljer jag bordet vidare (jag förutsätter att det finns åtminstone ett mobilnummer/att detta inte skett - men det vet vi ju inget om än).
Butikschefens passiva agerande tyder på att köparen inte måste ha insett att det var av väsentlig betydelse att bordet hämtades inom stipulerad tidsrymd - Override säger ju själv att butikschefen bestämde sig på plats, efter en stunds diskussion, att bordet inte var den förste köparens - knappast en hävning i enlighet med lagens syfte.
Vänd på det:
- Om Override/någon annan spekulant inte hade kommit, hade säljaren hävt ändå när slöfocken köpare 1 väl kom till butiken? :)
hltm skrev:
- T ex genom att kontakta köparen och säga till denne att hörru, pallra dig hit inom X tidsenheter, annars säljer jag bordet vidare (jag förutsätter att det finns åtminstone ett mobilnummer/att detta inte skett - men det vet vi ju inget om än).
Butikschefens passiva agerande tyder på att köparen inte måste ha insett att det var av väsentlig betydelse att bordet hämtades inom stipulerad tidsrymd - Override säger ju själv att butikschefen bestämde sig på plats, efter en stunds diskussion, att bordet inte var den förste köparens - knappast en hävning i enlighet med lagens syfte.
Vänd på det:
- Om Override/någon annan spekulant inte hade kommit, hade säljaren hävt ändå när slöfocken köpare 1 väl kom till butiken? :)
Butiken och förste köparen hade ju redan en överenskommelse. Köparen skulle hämta "på torsdagen" och dom hade tydligen en regel om två dagars liggetid.
Override skrev:
...men denne hade inte hämtat det på torsdagen som var överenskommet. Affärens avtal säger tydligt, och är även verifierat av butikschefen, att om inte varan är avhämtad två dagar och en natt (inte exakt, men det räcker iallafall i detta fallet), så förlorar kunden rätten till varan och får pengarna tillbaka, om någon annan vill köpa bordet.
Om Override inte kommit hade dom ju bara ingått ett nytt köpavtal (eller förlängt det gamla, hur man nu ser det).
Jag förstår vad du är ute efter, och du kanske har en poäng. Men i så fall tror jag att det måste komma till omständigheter som inte framgått här. För på grundval om det som Override skrivit och inget annat, så är det ju första kunden som klantat till det genom att missa överenskommelsen. Om snubben i butiken verkar villrådig ändrar ju inte saken. Och att kunden (den första) drog iväg med bordet innan saken var utredd och när ingen såg ger ju en hint om att han i vart fall inte var helt omedveten om att förvärvet inte var glasklart.
Ska bli intressant att höra hur det gick. Men jag misstänker faktiskt att Override blev blåst på ett eller annat sätt. Man skapar ju kanske hellre än sån här tråd om man är förbannad än om saker o ting gått som smort.....
SirPeter skrev:
Svårt att svara på eftersom vi bara har din verision att gå på.
Min version är den som stämmer, jag har ingen anledning att förvanska den här historien, jag har talat med både polis, butikschef och den andra köparen. Det här är så som det hänt.
SirPeter skrev:
Den första köparen kan ju faktiskt ha meddelat någon i butiken att de blir försenade, det framgår inte. Om de har gjort det så kan det handla om brist på kommunikation mellan personalen t ex.
Den första köparen hade inte meddelat någon av personalen, vad de visste, och jag pratade med fyra av dem OCH butikschefen. Inget samtal vart gjort.
Köparen hävdade ett oplanerat sjukhusbesök, men det lät hyfsat improviserat. Detta är min åsikt, men de där två hade många undanflykter och förmildrande omständigheter som de gärna ville åberopa; såsom att de båda gick på socialbidrag. Det har enligt mig inte med saken att göra, oavsett vad.
SirPeter skrev:
Jag anser nog att säljaren har gjort fel som säljer en vara två gånger utan att kolla upp varför varan inte är hämtad då den har blivit såld och de har fått betalt för den. Står det på kvittot t ex att varan skall avhämtas inom en viss tid? Om inte så gäller knappast ett sånt "avtal" om att det skall hämtas inom två dagar och en natt, eller vad det nu var.
Som sagts, det är butikens policy att varor skall hämtas och de var väl medvetna om det (det sa de själva) eftersom överrenskommelsen om torsdagen hade gjorts.
Butikschefen som jag diskuterade mycket ingående med ville dock reservera sig för att de som säljare kunde ha varit tvungna att enligt konsumentköpslagen hålla bordet i 3 månader (!), men jag tror inte det håller. Hon var för övrigt på min sida i ärendet och sa klart och tydligt till både personal och mig, och indirekt till den första köparen, att bordet tillföll mig. Alla parter hörde det.
Nu fortlöpte det iallafall som följande, att jag och min bekanta helt sonika satte oss i bilen och körde runt tills vi hittade dem. Vilket vi gjorde, eftersom vi förutsatte att de bodde på Möllan (busted by style, så att säga). Där hoppade jag ur, förklarade att de antagligen begått ett brott genom egenmäktigt förfarande och att jag hade som avsikt att polisanmäla dem om de inte överlämnade bordet omedelbart. Jag erbjöd även dem att få tala med butiken igen om ärendet och beslutet. De vägrade, så jag tog ett fint porträttfoto på var och en av dem och ringde sen helt sonika polisen och begärde en patrull för att medla i frågan och som eventuellt kunde ta det vidare. Sen satt vi allihopa kvar där på trottoaren medans den första köparen satte igång ett försök att provocera genom att mer eller mindre spy galla över mig och mina vänner (vi ringde in en förstärkning, för säkerhets skull). De ringde även advokater, men gjorde inga vidare försök att bevisa rätten i deras beslut att ta bordet från butiken utan tillstånd. De ljög tillochmed om att personalen sagt att det var okej (vilket det inte var, för personalen letade efter dem också).
Efter många försök till uppgörelse från vår sida (de totalvägrade allt), samtal till polisens ledningscentral (som upplyste oss om att ingen bil antagligen skulle komma, eftersom det inträffat ett par bilolyckor samtidigt) och erbjudande om att köpa bordet av dem för den femdubbla summan orkade jag inte bry mig om varken deras snyfthistorier eller att slösa bort resten av eftermiddagen med att sitta på en trottoar och bli dissad av, som de kallade sig själva, två socialbidragstagare, som stulit ett bord. Nu var visserligen respektive av dem två mycket vettig som person, så den hade jag verkligen inget emot. Jag var istället storsint nog att låta dem ta bordet och i utbyte så bytte jag nummer med första köparens respektive och bad att de skulle höra av sig ifall de hittade ett liknande bord i samma stil, då de tydligen var ganska inne på denna form av design. Vi skiljdes som vänner (bekanta?) och jag släppte hela affären och åkte hem.
Butikschefen lovade mig pengar tillbaka och ersättning för besvär och deras fel i hela soppan, och skulle göra vad hon kunde för att "hitta ett liknande bord".
Jag anser att jag valde rätt och handlade som jag borde, med försvaret att rätt skall vara rätt och under principen att man inte tar något som inte tillhör en själv, även i sådana fall. Jag kan köpa ett annat bord, säkerligen för den tjugodubbla summan, men det kan inte de. De har antagligen inga jobb och har hur mycket tid som helst att sitta på en trottoar och vänta på en polispatrull som aldrig skulle dyka upp; det har inte jag, då jag bara väntade på att få ta med mig en söt tös ner till stranden för ett härligt kvällsdopp och romantisk picknic.
Vad tycker ni?
PS. Picknic'en var fantastisk förresten; fyra vackra timmar i underbart sällskap i en filt på en brygga mot Öresund i solnedgången och med åskan blixtrandes över Danmark; det är svårslaget. :) DS.
poor endning. :bla
jag har förväntat mig lite sirener och skottlossning, MINST!
Men vi fick i alla fall en "biljakt" efter en släpkärra. :e
Tsss.... sicken antiklimax!!!!! :birp
Avsluta kvällen med en söt tös är ju aldrig en "poor ending"! win win!
Du kan väl åtminstone be butiken att porta dem efter det där. Det var ju inte schysst mot någon...
