Mr. N. skrev:
magnusfeldth skrev:
Bra krigsfilmer: Dr. Strangelove, Rädda menige Willy, Kellys hjältar. Sedan kan man även räkna LOTR-trilogin till krigsfilmer nästan, i alla fall 3:an.
:q
Rädda joppe, död eller levande!
42 svar · 1 469 visningar · startad av xtreme · sida 3 av 3
Har aldrig förstått vad det är som är underhållade med krigsfilmer. Tycker mest dom är hemska och för nära verkligheten. Att se Die hard eller liknande där det är rätt långt från verkligheten kan jag se som underhållande men inte se någon få tarmarna utslängda eller benen avsprängda av en granat och skrika på hjälp under ett krig. Slits tarmarna ut av ex Jason är det en annan sak.
Läs frågan i sin helhet →Mr. N. skrev:
magnusfeldth skrev:
Bra krigsfilmer: Dr. Strangelove, Rädda menige Willy, Kellys hjältar. Sedan kan man även räkna LOTR-trilogin till krigsfilmer nästan, i alla fall 3:an.
:q
Rädda joppe, död eller levande!
Erik Juhlin skrev:
marja: Tror snarare det är Dryden som behöver söka hjälp. Eller du för att du är tillsammans med en som honom. :p
Något av dessa alternativ stämmer. Kan tyvärr inte svara på vilket men det lutar åt det senare. :p :e
magnusfeldth skrev:
Förstår att man kan somna till Black Hawk Down - nån mer oengagerande film får man leta efter på b-filmshyllorna. Lika dålig men på ett annat sätt var Pearl Harbour.
PH var visserligen snyggt genomförd men vad hjälper det när kärlekstramset och andra mindre lyckade scener förstör helhetsintrycket totalt? PH känns mer som en "uppföljare/efterapning" till Titanic och misslyckas i så fall fatalt med det. BHD är visserligen aningen ;) patriotisk emellanåt men om man går på krigscenerna så tycker i alla fall jag att de är riktigt bra.
Dessutom blir jag så trött på allt snack om patroism i amerikanska krigsfilmer. Var bara tvungen att skriva det. ;)
Enligt min mening är det just verklighetsnärheten som gör krigsfilmer medryckande. Dock krävs det att reggisören lyckats fånga det väsentliga. Det galna, det ohumana och det rent groteska som hör krig till måste sättas i centrum. På så sätt kan man skapa en obehaglig känsla hos tittaren och just detta obehag, hur paradoxalt det nu än kåter, är det tilltalande.
Det följer samma princip som skräckfilmer, thrillers och i viss mån dramor; Man "skräms" av det obehagliga och därefter ökar glädjen över sin egen situation.