John Frushiante är en märklig person ;) Brukar kolla på John Frusciante Online och för varje besök så framstår han som än märkligare.
Han är gittaristen av gittarister, det vet ju alla och han är en av mina största förebilder. Kan bero på att jag, precis som han än gång också var, är väldigt nedstämd ibland. Undrar över livet osv men vi ligger nog inte riktigt på samma plan iallafall. Läs artiklarna på siten och läs framför allt de berättelser han skrev omkring 1994 och se om ni kan förstå vad killen pratar om :OO
Jag själv har en del i mig som är mycket spirituell, artistisk och jag gillar John's personlighet och han säger väldigt mycket bra saker som jag ser mycket i.
Han är cool men konstig, på ett bra sätt. Han är nog inte så konstig utan snarare mycket vettig, han har definitivt kontakt med sin andliga och spirituella sida.
Jag gillar det mesta med honom. Tycker han ger ett sådant intryck som jag tycker alla människor borde ta till sig. Han är öppen och ärlig mot sig själv och mot andra. Han öppnar sitt inre och skäms inte för att visa vad som finns där. Vet inte vad jag kan säga mer egentligen förutom att jag tycker alla som tycker ärlighet och öppenhet är något bra och som kanske är lite spirituella av sig, att gå till https://www.johnfrusciante.com och läsa vad som finns där. Diskutera gärna vad ni tycker. Är han vettig eller helt bäng i huvudet? Gillar att starta intressanta debatter och jag hoppas den här kan bli det också.
Ja, det kanske han är.. ;) Jag har en av hans skivor och ett antal med rhcp där han spelar. Men gitarristen av gitarrister vet jag inte om jag tycker att han är direkt.. :)
Om han är gitarristen av gitarrister så vill jag gärna höra en låt där han gör någonting exeptionellt bra på gitarren, säg en låt så jag får bilda mig en uppfattning.
Subway To Venus (Mother's Milk) Magic Johnsson (Mother's Milk) för att nämna två, Pretty Little Ditty från samma skiva är också oslagbar.
När jag säger att han är gitarristen av gitarrister så menar jag inte bara svårighetsgraden vad gäller teknik etc utan jag menar främst originaliteten i hans spelande. Jag menar att ingen kan spela som honom för jag tycker att han har en sådan oöverträfflig känsla i sitt spelande som bara han kan genomföra. Hans stil är utan tvekan Frusciante. En duktig gitarrist kan spela samma låtar rakt igenom men det kommer fortfarande inte låta som originalet vad gäller känslan och sättet att spela. Du kan höra på en låt att det är John som spelar, även fast du kanske inte visste att det var just han som spelade från början så vet du när du hör musiken. Tilläggas ska också att ingen annan person någonsin kan komma upp med musik av denna kvalitet och känsla, däremot kanske härma efter men det kommer fortfarande inte kännas som originalet. Finns många helt underbara gitarrister genom tiderna som också är helt oslagbara i sitt sätt att spela, ingen tvekan om saken, men John ligger steget före. Det är en dimension för sig.
Originaliteten gör sig främst påmind i hans solo prestationer.
Har hört ett och annat helt oslagbart stycke av John. Han är en sådan person som bara kan ta upp gitarren och spela något som man aldrig hört någon annanstans förut och som sätter sig och som man definitivt aldrig glömmer. Hans själ och känsla han lägger ner i sin musik är minst sagt äcklig. På det positiva sättet.
Man kan snappa upp lite här och där för allt han gjort och gör är inte utlagt på ett sådant sätt så man bara kan gå till skivaffären och köpa en skiva. Han är bra mycket mer kreativ än så. RHCP i all ära, men om han verkligen ska komma till sin rätt så måste han nog få utlopp för sin egen personliga musik som tillhör den högre dimensionen.
Han kan spela på ett sådant sätt så du får ett helt nytt perspektiv om vad musik verkligen handlar om. Han ÄR gitarristen av gitarrister genom alla tider, det är min personliga uppfattning. Det är främst vad denna debatten är tänkt, vad tycker ni själva?
Det var en svår fråga. Det är så mycket som man inte hört men John's musik får mig att känna det där speciella och jag har svårt att tro att någon skulle kunna matcha det sätt han spelar på.
Hans musik är ett klockrent exempel på att musik inte handlar om att bara spela upp något inövat för att exempelvis imponera på någon med sina färdigheter. Han uttrycker sig mha musiken. Iofs är det många som fattat vad musik handlar om men det är ändå något speciellt över John's musik. Den får folk att öppna sig och den är otroligt vacker många gånger. Man känner mycket när man lyssnar på hans musik. Väldigt rent och klart spel som saknar motstycke.
Gitarrister har kommit och gått i rhcp, men jag blir mer imponerad av Flea, både som basist och person. Min Fruscianteskiva (to record only water for ten days) lyssnar jag inte mycket på eftersom jag helt enkelt inte riktigt gillar den.
Han ÄR gitarristen av gitarrister genom alla tider, det är min personliga uppfattning. Det är främst vad denna debatten är tänkt, vad tycker ni själva?
Inte för att racka ned på din fina lilla värld av gitarrister, men du kan inte ha lyssnat på många gitarrister av klass. John är en bland många som kan(?) spela gitarr och har orginaliteten att folk känner igen gitarrspelet/låtarna direkt.
Visst, han har ett orginellt sound och spelar hyfsat bra, men så jäkla duktig är han inte så att han kan få titeln "gitarristen av gitarrister".
AndreasC skrev:
Han kan spela på ett sådant sätt så du får ett helt nytt perspektiv om vad musik verkligen handlar om.
Ja, vad handlar musik om? Det är väl ganska individuellt. För det mesta är det att förmedla ett känslointryck.
Om jag säger "Scott Henderson", känner du igen det namnet. Där har vi en av de mest tekniska gitarrister i världen och han spelar fruktansvärt orginellt. Jämför dom två så ligger det ljusår mellan dom.
Däremed intet sagt om musiksmak eller genre, men det gör du heller inte i det du skrivit ovan. Att Scott spelar fusion och John rock/pop/funk verkar inte spela någon roll, och utan genreindelning hamnar faktiskt både Scott och John långt ned på listan.
På top tio skulle jag tippa att Alan Holdsworth ligger. Faktum är ju att han inte alls ville börja spela gitarr, han ville spela sax(?), och sålunda försöker han efterlikna en saxofon i sitt gitarrspel. Orginellt? Ja. ;)
Visst är det så. Har inte direkt påstått något annat vad jag vet. Alla har vi våran egen musiksmak och uppfattning av vad som är bra och originellt. Jag menade bara att min personliga uppfattning är att John är gitarristen av alla gitarrister och den åsikten kommer jag nog ha resten av livet. Men ni har visat klart och tydligt att ni inte delar den åsikten utan helt enkelt tycker att John inte är så speciellt talangfull, det var ju iofs också vitsen med hela diskussionen.
Har inte hört talas om Scott Henderson men jag får väl ta en lyssning på honom och se om min nuvarande uppfattning håller.
Allan Holdsworth har jag hört förut och jag kan inte direkt säga att jag tycker han är speciellt orginell eller ens bra heller för den delen. Men det är ju din uppfattning att han är så pass bra som han är och det tänker jag inte säga något om.
Jag tycker visst att man kan utse världens bästa gitarrist utan att för den skull dela in det hela i olika genrer. Det är ganska enkelt. Kolla på de olika genrer som finns. Lyssna på dem och bestäm vad som låter bra, originellt osv i just dina öron. Dansband tycker jag är skit så det stryker jag med en gång, Sven Ingvars är väl okej men resten suger nåt förjävligt.
Sedan är det bara att gå igenom de olika genrer som finns och lyssna på så mycket som det överhuvudtaget går, utse den bästa i vardera genre och gämför dem sedan med varandra, i slutänden så kommer iallafall jag fram till att John är den gitarrist som ger mig den största musikupplevelsen och som också är den av mig ansedda bästa och mest originella gitarristen i ALLA genrer genom ALLA tider.
Sedan får ni hålla med eller strunta i det. Återigen så vill jag poängtera att det är detta jag menade med hela diskussionen. Vad är bra och inte bra för er? Hur bra är John egentligen? Jag vet ju hur bra han är för mig och vad hans musik betyder för mig men för er behöver det nödvändigtvis inte se likadant ut.
Ok, Scott är en bättre gitarrist än John, mer teknisk helt klart och John kanske har lite att jobba på för att komma upp på Scotss nivå men jag gillar Johns musik bättre. Detta innebär kanske att vi kommer från ämnet lite för vi pratade ju om världens bästa gitarrist och då vinner ju Scott över John men inte heller Scotts musik säger mig speciellt mycket. Han är väldigt skicklig och teknisk och den musik han spelar är väldigt bra med rytm och känsla men den säger mig fortfarande inget, John vinner över Scott när det gäller originalitet och själ i spelandet. Det är något i Johns musik som jag inte riktigt kan sätta fingret på men det är något där som ingen annan kan tävla med. Det är så. Sedan att Scott är en bättre gitarrist vad gäller hanteringen av själva instrumentet och är mer teknisk i sitt spel säger egentligen inte så mycket om själva musiken han skapar med den skicklighet i sitt spelande som han har, om någon förstår vad jag menar.
Men det var som sagt en helt ny vändning i diskussionen för det handlar alltså om två olika saker helt plötsligt. Ena grenen av diskussionen handlar om vem som är skickligast på att hantera instrumentet och där kanske inte John ens kommer bland de 30-40 främsta gittaristerna i världen genom alla tider, men sedan har vi den andra grenen där det istället handlar om vem som är mest originell, vad nu det ordet egentligen innebär i sammanhanget, och vem som har mest själ i sin musik, den musik som säger en människa mest.
Vet inte vart denna diskussion ska leda vidare, kanske mer om John? Ni har ju redan sagt vad ni tycker. Men om vi för en stund koncentrerar oss på den andra grenen, alltså inte så mycket på hanteringen av själva instrumentet eller vem som spelar mest tekniskt, utan mera på vad musiken i fråga säger er eller ger er. Vad säger ni? Något mer?
Visst har John själ i sitt spel, men jag tycker att det låter som om du tycker om musiken mer, och blir blindad av just detta. Att säga att John har mer själ för sin musik än t.ex Scott är som att säga att rosa doftar bättre än grönt. Detta eftersom det handlar om tycke för musikstil.
Vad jag vill komma åt som jag sagt så många gånger förut är att man inte kan sätta stämpeln "x är bäst" inom musik (visst, tekniskt sett), det handlar som inom dom flesta konstgrenar om publikens perception, och vad som tilltalar den enskilde individen.
Du får gärna komma med uttalandet att "jag tycker att han är bra", men fraser som "han är gitarristen av gitarrister" borde ge fängelse och får mig hånle. ;)
Jo jag håller med dig, jag har vänt ut och in på denna diskussion ett antal gånger redan och har egentligen glömt bort vad den var tänkt för redan från början. Jag tror att när jag startade den så ville jag ha sagt att John var den bästa gitarristen genom tiderna men vad jag menade med det är jag inte riktigt säker på. Om det var tekniskt eller för att hans musik tilltalar mig mest är ju skitsamma egentligen. Men vad jag egentligen menar är nog att hans musik tilltalar just mig mest och det är hans musik som ger mig mest. Men det är ju individuellt det håller jag definitivt med om. Men det känns som att denna diskussion blev heltfel redan från början så vi kan ju kanske nollställa hela skiten och kanske fortsätta som jag egentligen hade tänkt, fast som det inte riktigt blev iallafall. Nämligen det faktum att John för mig skapar den bästa musiken, glöm detta med bästa gitarrist för det är nog ett rätt luddigt begrepp, så vad tycker ni, vem ger er den bästa musikupplevelsen? Vart skulle ni placera John i sammanhanget etc? Kom igen och diskutera.....
Varför är allt så koncetrerat på vem som är bäst och vem som inte är bäst i alla sådana här diskussioner?
Det är helt omöjligt att säga att "han är bäst i världen därför..."
Det går inte heller att jämföra över genre/stil-gränser enligt mig.
Jag som pianist har själv spelat i en mängd sammanhang, för olika sorters publiker och i olika lokaler och på olika instrument. Man måste hela tiden anpassa sig. Det är inte bara det att instrumentet kan vara ovant, eller lokalen ha en annan klang än den man är van vid, man kan även få ändra sitt spelprogram beroende på var/vilka man spelar för. Nu är det inte riktigt så i pop/rockvärlden kanske men något liknande; för en del gäller: snabbast och hårdast är bäst!
När jag t ex hade en konsert i vintras för en blandad publik som jag inte visste var så kinkig med vad som spelades och hur det lät egentligen (tyvärr), bestämde jag mig för att spela ett medley på tre virtuosa klassiska stycken som var just snabba och hårda. Den publiken skulle ha dött om det var något lugnt romantiskt klassiskt stycke som jag hellre hade spelat. Eftersom jag är nu är klassisk pianist och inte ville spela den där biten av metallica som alla känner igen, men somen del inte fattar skulle låta apa på piano (om man inte verkligen arbetade ut en egen bra tolkning av den, men som man inte har tid/lust att göra), så valde jag sådana stycken som en "poppublik" skulle tänkas gilla. Konceptet gick hem. För publiken spelade det ingen roll hur det lät, det var ju snabbt och hårt.
Liknande sätt har jag märkt t ex Robert Wells använder sig av. När han har med klassiska stycken i sitt program är det nästintill alltid något som är virtuost.
Jag önskar att alla verkligen lyssnade på hur musiken verkligen framförs och inte bara räkna hur många fel han gör och hur tekniskt snabb musikern är.
Detta är inte riktat till någon speciell, utan är vad jag märkt att många tänker.
Det är det jag menar. Jag menar absolut inte att snabbast eler hårdast är bäst. Musiken är viktigast för mig och vad den säger mig. Inte själva tekniken eller speeden. Det är själen i musiken som är det allra viktigaste. Det är det som jag menat från första början att John är så bra på, han får fram sin musik på något sätt. Det är det jag menar med att han är bäst. Men jag håller med att det är en väldigt luddig typ av diskussion det här. Alla har ju sin syn på musik.
Jag såg också att du skrev att du hade märkt att det är just detta många tänker och jag vet vad du menar. Du har helt rätt och känner mig inte träffad av det du sa, precis som du skrev att det inte var riktat till någon speciell person.
256 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849
