Jag har lyssnat på radioprogrammet Naturbruk under hösten och reagerat på några inslag om jakt.
I det ena visade det sig att jägaren efter avlossat skott mot en fågel, inte hade en aning om huruvida den var tillåtet jaktbyte eller inte. Mycket pinsamt, men en bra väckarklocka som Jägarförbundets representant, på ett förnuftigt sätt tog till sig.
Den berörde jägaren var helt säker på att fågeln var tillåtet byte trots att han inte hade en aning om vilken fågelart han skjutit.
I ett annat inslag var reportern mycket försåtlig och fick den intervjuade jägaren att medge följande beklämmande faktum.
Han njöt av själva dödandet i det ögonblick skottet brann av.
Troligtvis har människan slaktat tamdjur för att kunna äta kött och få hudar till skydd och värme i cirka 6000 år samt jagat vilda djur av samma skäl under en mycket längre tidsperiod.
I modern tid har jakten mera blivit en rekreation och skulle säkert vara olaglig om den inte hade en viktig vilt- och naturvårdande funktion.
Jag har växt upp på en bondgård och deltagit i slakt och styckning av djur under min ungdom.
Mycket sällan upplevde jag dödandet som ett problem eftersom det var ett naturligt inslag i bondens liv och gärning.
Jag tror att den jägare som njuter av själva dödandet är en farlig människa och är nyfiken på hur seriösa jägare upplever problemet med de oseriösa.
Jag är en hängiven fiskare men jag känner olust varje gång jag dödar en fisk. Ändå fortsätter jag.
Fisket innehåller så många lustfyllda faser från förberedelserna med redskapsval och platsval till själva fångandet, men avlivandet av fångsten är ett problem.
Jag antar att de flesta jägare har samma känslor, men jag oroas över att det finns jägare som har själva dödandet som höjdpunkt.
Hmm jag har inga problem med att ha ihjäl fiskar, inte iaf de små. Riktigt stora Gäddor har jag däremot svårt att ha ihjäl för dessa har jag bara ihjäl för att få tillbaka draget och sen lämnar jag dem till Kråkorna. Och jag svär varje gång jag får en Gädda över 50 cm :(
Jag vet däremot inte hur jag skulle reagera vid jakt men som det känns nu så skulle jag väldigt svårt för att döda ett djur, varför vet jag inte.
Vad är egentligen skillnaden att döda en Öring på ett kilo och en Älg på ett par hundra kilo?
Jag förstår inte exakt vari felet ligger om man tycker att dödandet av tex en älg är en höjdpunkt?
Det är trots allt en hel del som står på spel...
Man kan skadeskjuta djuret av misstag, man kan bomma helt och bli jaktlagets "kändis" för dagen.
Det är nog stora känslor som rör sig när man genom kikarsiktet kikar på bytet man ska nedlägga, det är mycket som kan gå fel.
Har flera jägare i släkten, har även jägarexamen själv, men har inte varit på storviltsjakt själv än, eftersom jaktmarkerna ligger i norrland, och jag bor i söder...
Sedan tror jag att det du menar gäller låtsas jägarna, dvs direktörer och sörlänningar som inte har en susning om vad det är dom håller på med, och vet vilken skada dom kan göra.
Så länge det inte "går i brallan" för dom så tror jag att man är hyffsat säker för låtsas jägarna.
Då är det nog värre med hemvärnsmän som har AK4 under sängen hemma ;)
Men vilka upplevelser förutom dödandet är det som är unika för jakten och som du inte kan få på annat sätt?
Det kan jag svara på, åtminstonde vad det gäller mig så är det att höra framförallt sin egna och även andras hundar jaga och då gillar jag drivande hundar som förföljer vilt med skall. Spänningen när man hör att drevet kommer närmare och inte riktigt veta hur länge efter hunden ligger, den kan vara så långt som 10 minuter efter.
I det läget är det inte speciellt viktigt att få skjuta drevdjuret, hunden bryr sig inte så mycket om det. Givetvis så förhöjer det dagen att få med sig ett byte hem, men det blir inte så ofta.
Bra svar JaktJanne. Det kan jag köpa.
Men svar som typ "naturupplevelsen...spänningen att spåra och smyga på bytet" etc köper jag inte. Där kan du få precis samma upplevelse beväpnad med en kamera...förutsatt att själva dödandet inte är viktigt alltså ;)
JaktJannes beskrivning av jakt väcker sympati, men det finns så många tokstollar som har vapenlicens.
För mig är det lite kusligt med lusten (stark betoning på lusten) att släcka ett annat liv och var finns säkra spärrar som gör att verkställandet av lusten begränsas till dödandet av andra djur än människan ?
Jakt för nyttans skull finns det många traditionella skäl att försvara, men jakt för att tillgodose behov av att släcka ett annat liv ger mig starka obehagskänslor.
Jag tror som jag inledde tråden att den människa för vilken det viktigaste i jakten är utsläckandet av ett annat liv, är en farlig människa.
Jag har mött jägare i min hembygd i Hälsingland som får en kick av dödandet och det fyller mig med djup oro. Dessa människor är oftast allmänt våldsbenägna och borde enligt min mening inte få avfyra något skarpare än en knallpulverpistol.
Tänk på alla villaägare och företagare som försvarat sin egendom mot inbrottstjuvar med ett legitimt jaktvapen. De har i bästa fall avhumaniserat brottslingen och i värsta fall utsett honom till lovligt mänskligt byte.
Jag tycker att vapenlicensieringen ska omfatta en attityd- och beteendeanalys.
Den jägare som säjer att han eller hon inte känner något inför att döda ett djur, den personen ljuger. Givetvis får man en viss kick men det är en blandning av så mycket att det inte går att säja att det är av dödandet eller vad det är som styr.
Hoppas att det är fler än jag som känner en viss vördnad inför ett dött djur, men för den skull så tänker inte jag sluta med min hobbie vilket det egentligen är, kött kan jag köpa i kyldisken.
Bara för att klargöra min ståndpunkt.
Jag har respekt för seriösa jägare och fruktar de oseriösa som använder sitt jaktvapen som maktmedel i relationen till andra människor.
Jag tror att vi är helt överens om att många med lossade skruvar, är farliga om de provoceras och får möjlighet att använda farliga redskap.
Vad jag försökt hålla fast vid genom hela tråden är bara att det enligt min mening är olämpligt att ge vapenlicens till en person som får en kick av att släcka ett annat liv.
Jag har inte påstått att jaktvapenmissbrukarna är överrepresenterade i någon annan grupp än den grupp som består av jaktvapenmissbrukare ;)
Jag har inte påstått att jaktvapenmissbrukarna är överrepresenterade i någon annan grupp än den grupp som består av jaktvapenmissbrukare
Det var bra att du klargjorde detta för mig...
Jag trodde nämligen benhårt på att det var jägarna du skrev om, men det visade sig att det inte var dom du menade
I princip alla jägare som intervjuas snackar så mycket skit om att det är viltvård och naturupplevelser och fan och hans moster. Alla de upplevelserna kan man få utan att jaga. Erkänn att det är kul att döda istället för att hyckla! Jag har inget problem med att folk jagar och tycker att det är kul att leka kung över död och liv, men sluta hyckla!
I princip alla jägare som intervjuas snackar så mycket skit om att det är viltvård och naturupplevelser och fan och hans moster
Det ÄR viltvård
Det ÄR naturupplevelse
visst naturupplevelse kan man få utan gevär,
men det är nog mycket mer vissa kanske tycker det är kul med själva dödandet andra kanske tycker det är skönt å vara i naturen, det är nog mera kring jakt som spelar roll,
listan kan göras lång + att vi kanske inte Gillar att döda men det är trots allt instinkt, människan har jagat i alla tider,
274 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
