Kort svar:
1. Lagren är i verkligheten en blandning av bergarter, som delas in i de tre grupperna magmatiska, sedimentära och metamorfa. Det finns tusentals bergarter och wikipedia listar ca 70 st. En bergart är i sin tur uppbyggd av antal mineral. På vissa platser kan det finnas extra mycket av ett mineral i en bergart, t ex järn, och där bryter man ofta malm.
Bergartslagren ligger inte heller alltid horisontellt på varann, utan kan ligga veckade, förvridna, saknas, etc. Olika bergarter på olika ställen = olika potentiella malmfyndigheter på olika ställen beroende på om det finns mycket eller lite av det eftertraktade mineralet i bergarten
2. Nej, alla lager finns inte överallt. Men boken visar heller inte hela jorden, utan ger en förenklad bild.
Långt svar
Jordskorpan, det allra yttersta skalet på jorden, är olika tjock på olika ställen. Den kontinentala skorpans tjocklek är 25-90 km tjock, medan den oceaniska är 6-11 km tjock. Det beror på att kontinenterna har lägre densitet och "flyter ovanpå" hela tiden, medan den oceaniska skorpan lite förenklat uttryckt nybildas i sprickor i haven (vid Island t ex) och sen glider ner i jordens inre under kontinenter och plattor på andra ställen(t ex längs Sydamerikas kust). Därför kan bergarterna i kontinenterna vara mycket gamla (upp till 4 miljarder år), men bergarterna i oceanerna ständigt "unga" (blir aldrig mer än 200 miljoner år).
Bergarterna bildas och ombildas i en slags cykel. Magma (bergartssmälta) som kommer upp till jordytan och stelnar bildar magmatiska bergarter, som t ex granit. Dessa bryts sen sakta ner (vittrar) och bildar sediment, som packas under miljoner år och på så sätt bildar sedimentära bergarter. Sandsten är en ett exempel, där söndervittrat berg blivit till sand och packats så länge att det blivit till sten. Kalksten är också en sedimentär bergart, men består av söndervittrade djur med kalkskelett (trilobiter och annat).
Både magmatiska och sedimentära bergarter kan genom värme, tryck och veckning omvandlas till metamorfa bergarter, en slags "salig röra", t ex gnejs. Den kan sedan i sin tur smälta på nytt vid stark upphettning och bli magma. Och så börjar bergartscykeln om.
Det här betyder att det finns en massa lager, men att lagren ofta har veckats så de ligger på högkant, vittrat och skrapats bort, överlagrats med andra lager etc. Inlandsisen har t ex skrapat bort det mesta av de fossilförande ytbergarterna (yngre sedimentära bergarterna, som kalksten) i Sverige, medan den till största delen finns kvar i resten av Europa. Det mesta av vår lilla kalksten som finns kvar finns på Öland och Gotland.
Bergarter består i sin tur av en kombination av olika mineraler. Det finns tusentals olika mineraler, dvs massa olika kombinationer. En bergart kan dessutom ha anrikningar av vissa för människan användbara mineraler på en del ställen, t ex extra mycket koppar, som vid Falu koppargruva. Då kallas det malm.
Kol (brunkol, stenkol) är en sedimentär bergart har bildats av dött organiskt material, som bevarats under vatten och sen pressats ihop till sten. I Sverige har vi inte speciellt mycket kol. Torvmossar är t ex första stadiet i en sån sedimenteringsprocess, där växter bevaras från oxidation genom att hamnar under vatten.
Källor: Berg och jord (Sveriges Nationalatlas) samt Wikipedia
Hoppas att du fick svar på dina frågor. Vilket land kommer boken ifrån?
