Jag tvingas hålla laborationer med studenter i datorsalar där prestanda, åtkomst, rumstemperatur med mera gör att det är asjobbigt att få något gjort och alla blir väldigt frustrerade.
Hur bemöter man studenternas frustration? (Förutsatt att man inte kan göra något för att åtgärda problemen där och då.) Bör man bekräfta deras rättfärdigade "gnäll" och hålla med om att allt är blaj? Ska man hålla uppe en positiv attityd själv och försöka skoja bort det? ("Ni får väl spela luffarschack medan programmet kalkylerar klart.") Ska man dra upp att det faktiskt är värre på stället X och Y, eller gången Z då allt gick åt helvete? (Jag har testat alla.) Finns det någon annan lösning?
Syftet är alltså att få dem att orka klara av labbuppgifter etc och hålla humöret uppe trots de usla förutsättningarna, så att de inte ger upp och går hem. Jobbigaste är när någon ventilerar högt gång på gång på gång hur illa allt är, och liksom smittar av sig så att alla andra blir på dåligt humör också. Vet inte riktigt hur jag ska tackla det på bästa sätt.
Det är allas skyldighet att klara av det man ändå inte kan göra något åt! Eller hur.
Ta upp det en gång för alla. Låt dem skrika ut sig "skit värme, skit jobb osv. But someone has too do it with a smile.
Jag har varit i liknande situationer många gånger, både som lärare och när jag jobbade på internetsupport. Det som funkar bäst, eller vad det egentligen handlar om är ju att de måste ha förtroende för dig. De måste lita på att du står på deras sida och hjälper dem. Annars kommer de inte att bry sig om vad du säger eller lyssna på dig.
När de har fog för sin kritik, så bekräfta det. I början, innan man känner att man har full kontroll över situationen, så är det viktigt att man inte säger ifrån och inte säger att något inte stämmer. Låt överdrifter passera, bekräfta bara det som är sant. Annars är det lätt att de snabbt drar slutsatsen att du inte är med dem. Men det är som sagt bara i början. När du väl börjar få förtroende och känner att de verkligen lyssnar, då kan man börja prata om saker lite mer sansat och berätta vad som stämmer och vad som inte gör det, och ta en debatt om vilka problem som finns och hur man kan lösa dem.
Det som är viktigt är att du styr diskussionerna mot att "ja, vi har problem, men vi kan lösa dem, kanske inte idag, men vi kommer att lösa dem".
Känner skolledningen till problemen? I så fall, vad gör de åt problemen? Gör de något åt problemen så har du ju något att berätta för studenterna. Tycker inte ledningen att problemen är allvarliga, bjud in dem till en laboration och låt studenterna berätta vad de tycker. Skolan är ju till för studenterna.
Om skolledningen inte känner till problemen, så sätt av en del av tiden för laborationen, kanske 15 minuter, till att tillsammans med studenterna skriva upp på tavlan vilka problemen är och därefter förslag på lösningarna. Berätta att du kommer att lämna det till skolledningen och gör det.
Efter den övningen så har ju ni gjort något åt problemet och kan därefter fokusera på laborationen.
Det som är viktigt är att du styr diskussionerna mot att "ja, vi har problem, men vi kan lösa dem, kanske inte idag, men vi kommer att lösa dem".
Det håller jag med om!
Något som hade fungerat på mig är: "Ja det är dåligt, men det ska vi också klara av. En duktig person i arbetslivet måste klara av att utföra sin uppgift även i dåliga förhållanden, det är en övning i sig." Detta kombinerat med ovanstående, så att det inte blir en bortförklaring till problemen, utan snarare "det är problem men nu gör vi det bästa av det".
Tack Tydal för riktigt bra tips!! (y) Jag har gjort mitt bästa för att lösa massor av problem redan, så jag känner som tur är att studenterna har förtroende för mig. :)
Däremot har jag inte speciellt mycket förtroende för "IT-stöd", vår interna helpdesk. Flera av jätteproblemen beror på deras slarv. (Inte kunna spara data, inte kunna maila, fel rättigheter...) Men till deras försvar är ju att det är semestertider och vikarier...
Säg att det är frivilligt att vara där. Den som inte vill kan öppna dörren och gå...
Det är redan frivilligt, men poängen är ju att få folk att stanna kvar/inte ge upp. Laborationen tar dessutom dubbelt så lång tid att göra utan coachning från läraren.
Kan man inte be folk att hålla käft om de bara ska gnälla? Inget blir ju bättre av det.
Den person som varit mest högljudd har vid ett tillfälle utbrustit efter labben, med stor förvåning, "hur kunde alla andra klara av labben??!". Jag ville säga något om tålamod eller negativ inställning, men bet mig i tungan. Med lite tur väckte frågan och min tystnad till svar de tankegångarna ändå. Att få studenten att känna sig dum hade inte hjälpt.
Sen tycker jag mig märka, generellt sett, att många gånger är de personer som klagar mest också såna som redan tycker att ämnet/kursen är svår i sig och då behövs det ganska lite motstånd med krånglande datorer eller annat för att de blir "anti allt". Är det fler som har märkt av det?
Har haft ett antal datalabbar numera, men eftersom jag är datorvan och har lite kunskaper sen innan har det inte varit några problem för mig. Däremot har jag märkt att de som inte har sådana förutsättningar oftast upplever labbarna som stressiga. Det är mycket som man ska hinna göra på relativt kort tid, och när stressen kommer så ser man allting som svårt. Ser man något som svårt, ja, så är det väl oftast så att man uppvisar en viss reluktans till uppgiften.
Jag tror det är viktigt att på något sätt förmedla "det här går att lösa, det krävs bara lite vilja".
Den person som varit mest högljudd har vid ett tillfälle utbrustit efter labben, med stor förvåning, "hur kunde alla andra klara av labben??!". Jag ville säga något om tålamod eller negativ inställning, men bet mig i tungan. Med lite tur väckte frågan och min tystnad till svar de tankegångarna ändå. Att få studenten att känna sig dum hade inte hjälpt.
Sen tycker jag mig märka, generellt sett, att många gånger är de personer som klagar mest också såna som redan tycker att ämnet/kursen är svår i sig och då behövs det ganska lite motstånd med krånglande datorer eller annat för att de blir "anti allt". Är det fler som har märkt av det?
Detta är ju ganska logiskt och självklart, eller hur? Givetvis är det den/de som redan ligger nära max av sin kapacitet/kompetens som påverkas av olika yttre omständigheter och följaktligen också klagar mest. Den som klarar uppgifterna utan större problem har ju en avsevärt större "mental reserv" att kunna tackla och hantera yttre påverkan.
Så jag tror du kanske kastat om "orsak" och "verkan"?
För din egen del, är det inte så att det är skillnad på olika problem? Jag har ibland arbetat som taxichaufför och där är ett ställe där många klagar på allt möjligt. Det fungerar ofta rätt bra att hålla med, rent generellt.
Nu är det lite skillnad, absolut.
Men till exempel det varma vädret, det är ju lite svårt för dig att göra nåt åt det! Samma sak med dålig ventilation. Det är ju inte du som har bestämt att det ska vara dålig ventilation...
Samma med it-avdelningen. Det är inte heller du som har bestämt att saker inte ska fungera där.
***
Precis som sagts ovan, arbetslivet kan fungera på precis samma vis! Ingenting fungerar och du ska under dessa förutsättningar prestera resultat!
"Det är skillnad på olika problem. Vissa saker kan man göra nåt åt, andra inte." Att resonera kring olika problem i den andan har jag märkt fungerar rätt bra i olika sammanhang.
278 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
