Leva i en evighet?

Nja, när solen så småningom goes boom så har man plötsligt ingen planet att löpa amok på (är man även odödlig och immun mot naturkatastrofer?) så då vet jag inte om jag längre vill vara med.

Sedan beror det ju också på om dina nöra och kära får leva i evighet med dig.

Kan tänka mig att efter att ha förlorat ca 42000 kära vänner så börjar man lacka.

Människan är anpassningsbar, så jag tror man skulle fixa det psykologiskt så länge som mänskligheten runtomkring en fanns kvar. Men om man skulle leva i evighet skulle man så småningom antingen uppleva universums slut vilket skulle bli väldigt, väldigt långtråkigt, och sannolikt väldigt, väldigt smärtsamt. Varken en evighet i ~0°K (om universum expanderar förevigt) eller att genomleva en omvänd Big Bang lockar.

Om man då lever i en oändlighet, hur länge tar det tills man blir en tonåring eller vuxen? När börjar man visa symptom på att man blir gammal och senil? Blir man nånsin gammal och senil?

Vet inte om jag skulle vilja vara en unge i ca 4000+ år eller så. Stackars föläldrarna som isf måste tåla tonårsstadiet i en jävla massa år (huga!).

Dock så kan det vara värre att bli ålderstigen vid 70 och sedan bli mer och mer som ett krympt russin.

Detta blir ganska vridet när man tänker efter. :birp

Buddhister säger att man kommer att återfödas gång på gång i all evighet och att man alltid har funnits.
Det finns ingen början och inget slut.
Att big bang troligen faktiskt har inträffat för x antal år sedan och att solen garanterat kommer att slockna så småningom saknar betydelse i det fallet.

Buddhister begränsar sig nämligen inte liv i endast detta juniversum.
När solen slocknar förflyttar sig livet bara till ett annat universum.

Annars hade Buddha rätt sunda ideer om det mesta..... :)

Eftersom himlen påstås bestå av kristna så skulle det vara ett straff att leva i en evighet tillsammans med dem.