Passar också på att tipsa om boken Första intrycket: hur ditt beteende påverkar andra som jag fann väldigt bra, med exempel genomgående hela boken.
Tack för er övriga tips, förresten. Ska bli intressant att läsa. :)
Rikard skrev:
Spontant Pace,
att du skapar en sån här tråd och dessutom förklarar din syn tyder på en aktiv vilja att förändras/utvecklas. Det tycker jag är en fin egenskap hos en människa! (y)
Tack. :r
Kan ju tillägga att jag trots det är fruktansvärt principfast och obstinat. Men jag har inga problem att ändra mina principer om någon bevisar dem felaktiga. Bättre principer skulle ju trots allt gynna mig, snarare än skada. Det är egenskaper jag värderar högt.
LoLo skrev:
Försöker ofta undvika situationer och personer som jag vet att det kan bli konflikt med, som jag vet inte är mina vänner. För att inte gå under helt när det blir för mycket stress och press i tillvaron (som igår ;) ) använder jag humor, som gör iaf mig glad, även om ingen annan förstår den. Mina närmsta vänner och familj förstår mig och min knäppa tillvaro, så det är ju bra. :D
Jag är tvärtom. Press och stress ökar min förmåga avsevärt och jag blir oerhört produktiv. Dessutom är jag väldigt lugn ("han skulle inte reagera om en atombomb slog ned jämte honom"), så jag trivs med stress. Har dock inte upplevt stress under mer än ett par månader, så jag kan inte uttala mig om varaktig stress.
Humor visste jag knappt att jag hade förrän en lumparkompis påpekade min fullständigt sjuka humor. Att få folk att skratta är det nog det finaste man kan göra, och jag har gjort det omedvetet fram tills då han sa det. Nu har jag vänt humorn till en fördel. Jag har märkt att humor kan trolla bort mycket av konflikter om man använder det rätt. Att skoja om sig själv, inte ta sig själv på för stort allvar, är också viktiga egenskaper. I konflikter är det avväpnande att tala illa om sig själv först av allt. Då är allt redan sagt, liksom. Det får andra att slappna av, släppa garden och må bättre. Självdistans och en förmåga till empati tror jag det är.
Konflikter undviker jag också så gott det går. Min största konflikt just nu är arbetsrelaterad, vilket jag inte kan undvika. Dock har jag valt att ta striden juridiskt eftersom jag behandlats felaktigt och har stöd i lag. Det blir förmodligen ytterligare en lokal förhandling (jag har haft fler tvister med företaget i fråga, och vunnit alla). Det är här principfastheten kommer in. Jag ger mig inte när jag vet att jag har rätt. Aldrig. Och där kom det obstinata in. Den som kränker min integritet ger sig in i en juridisk lek och kommer att lämnas barskrapad, basta.
OveRRidE skrev:
Det är egentligen mitt bästa tips; även hur mycket man vill förbättra sig själv måste man se till att verkligen vara sig själv. Annars vet man inte vart man är påväg. Jag försökte länge förändra mig själv till nåt som jag inte visste riktigt vem eller vad det var.
Problemet för mig har varit när jag inte riktigt vet var jag är på väg, alltså mina mål. Jag tappade dessa för ett tag och det påverkade mig oerhört destruktivt. Nu är jag på fötterna igen och tar det onda med det goda. När jag väl vet målen kan jag vara mig själv och dessutom aktivt förändra mitt beteende till det bättre för att nå målet.
Men jag är inte redo att offra alla egenskaper än. Öl är himlans gott fortfarande, så en riktig renlevnadsmänniska är jag inte. :birp
