visst funkar den svenska vården

Man känner väl att den svenska sjukvården funkar den dagen man väl har blivit mottagen.

LeonL skrev:

Man känner väl att den svenska sjukvården funkar den dagen man väl har blivit mottagen.

sant.

Har även märkt att det är lätt att sitta och klaga (vilket jag själv har gjort ibland) när anhöriga inte får hjälp snabbt, för det finns inget värre än att sitta bredvid en när och kär som lider.

Min erfarenhet av sjukvården är blandad. I Kristianstad där jag bodde innan hanterade dem mig som en idiot. I halmstad där jag bor nu är dem bättre på alla sätt och vis...

Kristianstad
Trampade äckligt mycket fel när jag lirade basket med polarna.. vi snackar 90 grader mer eller mindre... Jag blev chockad och satte mig ner och försökte kontrollera smärtan.. Tillslut svartnade det för ögonen eftersom allt blod ville ner i foten.. Efter någon minut kunde jag se igen och det var dags att ta sig till sjukan.

Kommer dit till akuten, polaren fick springa iväg och försöka hämta en rullstoll, men efter 10minuter trättnade jag och började hoppa... När jag var framme mötte jag kompisen... han hade blivit stoppad när han försökte ta en rullstol.. visst, det kan man väl förstå.. kanske ville han stjäla den..

I alla fall. När jag kom in innan för dörrarna möttes jag av en sjuksköterska, som tittade på mig och sa "Vad är det för fel på dig?" Jag sa "Trampade fett fel när jag spelade #!)¤!")!# svärord basket" jaha säger hon och skriver nått på en lapp och säger att jag får gå bort till mottagningen där bort "pekar bort mot ett hus 100 meter bort" och vänta på att läkaren tar emot dig..

Jag gjorde som hon sa och jag fick en rollstol lyckligtvis. Väl där snackade jag med receptionisten som sa till mig att vänta i rummet tills du blir kallad. jag gjorde som hon sa.

Två timmar senare blev jag kallad och läkaren tog emot mig.. Jag tog av mig skon (vågade inte röra foten innan jag kom dit), tog av mig strumpan.. foten var svullen så in i...

han klämde, jag kved. Han skrev enremiss till röntgenkillarna och bad mig gå dit och sen komma tillbaka hit igen.

Jag knallade dit(rullade).. och väntade... även här tog det två timmar.. jag fick lägga mig ner när dem skulle ta bilderna.. de beordrade mig att vrida på min fot till helt hopplösa positioner och muttrade att jag skulle hålla foten stilla.. vilket jag inte kunde eftersom den på egen vilja skakade.

Efter att jag äntligen blev klar där, rullade jag tillbaka igen till läkaren... nu tog det bara en timme innan han tog emot mig. Han sa att inget var brötet och allt var okej... Sen gav han mig en panodil eller nått annat millt kravs och bad mig gå hem.... Men, kan du inte linda den i alla fall eller nått frågade jag... jo det kan jag väl, så gjorde han det. Kryckor frågade jag... det kostar sa han... 900kr om jag inte minns fel. Detta för att det är inte alla som lämnar tillbaka dem. Fuck that, snor farsans gammla hemma tänkte jag.

Foten skulle vara okej igen efter 4veckor sa han också.... Efter 4 veckor kunde jag fortfarande inte stöda mig ordentligt på foten.. Efter 8 veckor hade svullnaden gått ner helt.. 10 veckor kunde jag gå ordentligt.

Ett år senare var jag hos doktorn av en annan anledning.. jag passade på att fråga han om min fot. Jag kunde, och kan fortfarande inte röra den i vissa vinklar, samt att den inte är lika vig som den andra foten.. han tittade, gjorde testar och sa att min fotled plus nått annat som jag inte komemr ihåg fått sig en ordentlig skada som läkt på ett knasigt sätt. jag berättade min historia för han och han säger att jag skulle gått på sjukgymnastik och det skulle min läkare skrivit en remiss för.

Så så är det.. har en fot idag som är stel och klarar inte alla vinklar..

Halmstad
Min positiva erfarenhet kommer från halmstad när jag under en förkylning fick svårt att andas. Gick själv bort till sjukan och förklarade läget.. dem skyndade sig med testar och konstaterade lite fakta hit och dit.. jag fick andas genom en maskin en kvart, sen gjorde dem tester igen... Jag hade förlorat ca 50% av min syreupptagning... Under hela detta besöket behandlade dem mig med respekt, talade ordentligt och var allmänt profesionella.

Även om det skilljer sig i akutgraden på de båda besöken jag gjorde, så känns det ändå som om halmstad ligger närmare hjärtat vad gäller sjukvård. I kristianstad gjorde dem hastiga beslut, var vårdslösa och väldigt otrevliga.

Thats my story :)

EDIT* Kan tillägga det att läkaren jag talade med i Kristianstad när jag skadade foten även berättade för mig att det inte är bra att spela basket emd den övervikt jag hade... sen gick han in på min övervikt helt och hållet... av någon anledning tyckte han det var okej.. Fick påminna han om anledningen jag spelade basket... träning.

Mina erfarenheter av den svenska sjukvården är i det närmaste exemplariska. Psykvården däremot, det är en helt annan femma.

OveRRidE skrev:

Mina erfarenheter av den svenska sjukvården är i det närmaste exemplariska. Psykvården däremot, det är en helt annan femma.

jo, den svenska psykvården har lite konstiga vägar den tar ibland.

Det värsta jag har varit med om där när jag satt med en bekant som var mitt i ett panikångestanfall, och vartvungna att gå ner till den vanliga akuten från psykakuten för att konstatera att det inte var nåt "vanligt fysiskt" fel på henne.

Men å andra sidan så har jag sett en skötare som satt i en taxi i 5 timmar för att prata ur en kille ur taxin, psyk betalade tom räkningen till taxin...

Fick en sån där "skopi" för ett tag sen, dvs dom körde ner en "slang" med kamera och ljus och fläktar och allt möjligt ner i magen och tolvfingertarmen och kollade runt (jag såg framför mig en av de sju små dvärgarna nere i gruvan på jobb).

Tre fantastiskt trevliga, vackra, intelligenta damer skötte proceduren. Den ena stod bara och smekte mig över axlarna och halsen hela tiden. Själva ingreppet var vidrigt obehagligt. Men om jag får samma damer och samma behandling, så gör jag gärna om det varje dag. :)

Ja, syrrorna är oftast bra människor. När jag nästan pajade ena njuren och fick koagulerat blod i urinledaren, vilket för övrigt var det värsta jag varit med om, så pumpade de mig full med smärtstillande, som jag senare spydde konstant av; jag låg på ultraljud och på röntgenbritsen och spydde som en räv, och där satt de och klappade en sakta över huvudet och höll fram behållaren. Jag var så väck av allt morfin att jag knappt kunde stå upp, men det tog så bra hand om mig att jag bara minns allt som ett glänsande skimmer där någon alltid tog hand om en.

Handkirurger, akutpersonal, ambulanspersonal och läkare har jag alltid haft tur med.

Inte mycket att klaga har jag heller, möjligen den gången då en ytterst darrhänt läkare som var en svullokopia skulle till att medelst en lång nål pilla ut en metallflisa ur mitt högra öga. DÅ var jag minst sagt svettig :l .. men jag gick där ifrån med flisan borta och ögat i behåll så det var ju väl ändå ;)

Enda gången jag fått åka ambulans var en gång då jag hade svimmat på en buss. Sen väntade jag fem timmar på att någon skulle komma och undersöka mig, men efter det orkade jag inte vänta längre utan åkte hem. Som tur var så var det inget allvarligt som låg bakom, men jag är ju rädd för att råka ut för något "riktigt" en annan gång och inte få hjälp.

obelix: Det du råkat ut för låter rätt otäckt, hoppas det löser sig!

Wegeners granulomatos heter det visst det jag har fått en "släng" av.

Det längsta jag väntat på ett sjukhus är ironiskt nog när jag fick en remiss på dagtid till öron-näsa-hals, satt på avdelningen i tre timmar (bland stimmande småungar :x) tills de stängde för helgen. :o
Då fick jag gå ner till deras avdelning på akuten för två timmars ytterligare väntan - då dök det upp en kanonläkare (av brytningen att döma från nån öststat) och sen blev det ett dygn på vårdavdelningen.

Öron-näsa-hals-vårdavdelningen på Ryhov i Jönköping rekommenderas - vilka nattsköterskor! :f :r

:stefan: skrev:

Öron-näsa-hals-vårdavdelningen på Ryhov i Jönköping rekommenderas - vilka nattsköterskor! :f :r

vänta bara tills de hota att hjälpa dig med att tvätta dig, överallt.

Då är man inte kaxig, tro mig :r

tror jag tar tillbaka lite av det jag har sagt...

Har ca 5-6 st läkare just nu iom att det är så många olika organ som påverkas av sjukdomen.

Och just nu är det två av dom som är oense om vilken dos jag ska ha.

Den ena sänkte vilket inebär att mina knän och andra leder sväller och värker så jag bla nite kan gå.

Min astma blir även sämre.

Den andra vill att jag ska ta en högre dos så jag mår bättre...

Så nu måste jag ta reda på vem som är min behandlande läkare och ha ett snack med denne...

Ja, det är skojigt när läkare är oense :OO Fast det kan ju bero på sjukdomen också ;)

Jag har synrubbningar men ingen huvudvärk vilket kan tyda på flera saker: ögonsjukdom, aura, låst kota i nacken. Grejen är att jag har alla tre :e

Neurolog-akuten sa migrän, eftersom de inte hittade nåt på röntgen (hade inte väntat mig nåt annat :e ). Behandla med Ipren.

Första ögonläkaren sa glaskroppsavlossning. Han tyckte jag skulle kommit tidigare. Fick broschyr att läsa.

Optikern sa översynthet och astigmatism. Jobbet sponsrar glasögon. La till lite så jag fick transitionals eftersom jag är ljuskänslig också.

Naprapaten sa låst kota. Behandlade med massage (jag har nackknäckningsskräck). Muskulärt blev det bättre, synmässigt sämre.

Tanten på vårdcentralen sa migrän/lågt blodtryck/dålig blodgenomströmning i nacken så jag fick lämna alla möjliga prover (blodsocker, sköldkörtelhormon, vitaminer osv). Sen skrev hon en remiss till neurologen så jag kan få riktig medicin och röntga nacken. Sa att jag är för ung för glaskropssavlossning.

Andra ögonläkaren sa också att jag är för ung för glaskroppsavlossning, så det måste vara neurologiskt. Hon ansåg alltså att hennes kollega hade fel, trots att jag påpekade att jag har flugseende (man ser mörka/ljusa krumelurer)...! Vidare ansåg hon att naprapati är båg :OO Skrev kompletterande remiss till neurologen. Tyckte de kunde gjort mer på neurologen.

Grejen är att jag kan inte skilja på vad som är orsakat av ögonen, auran eller kotan i nacken eller nåt annat... Dessutom är det ovanligt att man har aura längre än en timme. Tror nu att naprapatbehandlingen orsakade ett migränanfall. Återstår att se vad neurologläkaren säger. Kanske hinner det gå över innan jag hinner komma dit?

Hoppas du blir bättre obelix. :) Mina erfarenheter av den svenska sjukvården är bara positivt. *håller tummarna och kastar salt hit och dit* Har blivit väl mottagen, välbehandlad, vilket jag är oerhört tacksam för.