Jag sitter och läser artikeln Barns kojor rivs och blir en aning fundersam. Mycket handlar idag kring säkerhetstänk för barn och de får knappt vistas någonstans och ska de vara där så ska varenda leksak eller möjlighet till kreativitet vara säkerhetsklassad femtioelva gånger om av samtliga myndigheter inom EU. Typ. ;)
Så, frågan är då den samma som forskarna i artikeln är inne på; har det gått för långt? Är kojorna farligare nu än för 20 år sedan när man själv lekte och byggde eller har "vi" bara blivit överkänsliga?
Dilemma det där. Ingen vill ha en lekplats med bara kuddar (naturligtvis med nåt larm så ingen kan kväva sig). Men vem törs egentligen säga "nej, vi skiter i säkerheten på den här mojängen. Det gör inget om en unge per år lyckas strypa sej, så länge de flesta ungarna tycker att grejen är kul"? Ingen.
Att snacka, teoretiskt om det är ju inga problem, men att göra det......
Har själv alltid slitit av huvor på ungarnas kläder. Men å andra sidan bodde jag i Vietnam många år och sett hur "basic" faktiskt funkar....
Jag tror det är viktigt att försöka stävja alla säkerhetsimpulser som man själv och samhället har idag. Iom dagens informationsflöde så vet vi mer om vad som faktiskt kan hända, och därmed blir vi räddare och mer försiktiga.
Men för att inte bli en "curling-/hönsförälder" så måste man nog bita sig lite i kinden och lita på att ungarna ändå har en del förstånd själva.
Jag sitter och läser artikeln Barns kojor rivs och blir en aning fundersam. Mycket handlar idag kring säkerhetstänk för barn och de får knappt vistas någonstans och ska de vara där så ska varenda leksak eller möjlighet till kreativitet vara säkerhetsklassad femtioelva gånger om av samtliga myndigheter inom EU. Typ. ;)
Så, frågan är då den samma som forskarna i artikeln är inne på; har det gått för långt? Är kojorna farligare nu än för 20 år sedan när man själv lekte och byggde eller har "vi" bara blivit överkänsliga?
Att barnen har kojor hemma är en annan sak. Problemet är väl att skolor och dagis inte vill ta ansvar för barnen på potentiellt "farliga" lekplatser. Och det tror jag hänger ihop med nedskärningarna på skola/dagis. Förut var de bra många fler vuxna per barngrupp. Idag har en lärare/dagisfröken alldeles för många barn att hålla reda på, vilket det också skrivs om i tidningar med jämna mellanrum.
Hörde förresten att de rivit den jättehöga rutschkanan på min gamla skola av samma skäl. Vad jag vet är jag den enda som ramlat illa från den... (hamnade på rygg och tappade luften/svimmade) :OO
Hörde förresten att de rivit den jättehöga rutschkanan på min gamla skola av samma skäl. Vad jag vet är jag den enda som ramlat illa från den... (hamnade på rygg och tappade luften/svimmade) :OO
Fanns en bra (för ovanlighetens skull) kommentar som säger det mesta.
Jag har alltid otur... det började med att jag föddes! För...visst är det så... folk över de 30 borde vara döda! Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 60- och 70-talet inte ha överlevt. Våra barnsängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm. Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon rent faktiskt dog av det. Vi byggde egna kojor i skogen, utan övervakning av beskäftiga vuxna, och vi kom inte hem förrän det började kurra imagen av hunger framåt kvällen.
MEN!! Vi överlevde! Och blev vuxna också...
Barn ska ha skrubbsår och onda armar. Det hör till uppväxten. Visst kan man ha åsikter om att skolan är överbeskyddande och så är säkert fallet (oavsiktlig ordvits), men samtidigt får man se det från deras sida. Barns säkerhet under skoltid är deras ansvar. Skulle dock kommunen förbjuda alla kojor överlag är det en annan femma.
Jajamän. Problemet är ju att man inte kan formge leksplatser och leksaker så att "den här ger skrubbsår men aldrig någonsin nåt värre". Det finns alltså ingen universell, gudomlig apparat som hindrar ungar från att kvävas eller drunkna eller bränna ihjäl sej eller bryta nacken men som tillåter en utslagen tand eller brutet nyckelben.
Och om man då är ansvarig som tillverkare eller sköter andras ungar (eller egna) och står i valet och kvalet, så finns det ingen människa som medvetet kommer att välja en "farligare" väg på bekostnad av säkerhet. Som jag skrev ovan alltså: "Äh, om en eller annan unge stryker med gör väl inget så länge det stora flertalet har kul". Så finns det ingen normalt funtat människa som resonerar.
263 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
