Men hänsyftning till trådrubriken; vad är det man ska tänka på när man spelar piano, förutom "handen ska inte röra på sid i onödan"? Har väl spelat ett knappt år nu, och jag har kommit på mig själv att ha en ganska dålig fingersättning - vissa fingrar använder jag mer än andra. Är fortfarande ställd i kö på musikskolan, och eftersom jag nu kommer flytta till Norrland så blir det väl inga lektioner för mig överhuvudtaget. :x
Träna på enkla melodier och skalor och var noga med att fingersättningen blir helt korrekt.
Om vi tar en C-durskala till exempel så använder du ju tummen, pekfingret och långfingret på C, D och E. För att komma till F för du tummen under pekfingret och långfingret och använder tummen på F, pekfingret på G, långfingret på A, ringfingret på H och lillfingret på C. Sedan vänder du åter och när du har tummen på F för du pekfingret och ringfingret över tummen och tar ringfingret på E, pekfingret på D och tummen på C.
Hur man använder fingrarna när man spelar melodier beror lite på hur långt man ska och hur långa hopp man gör. Spelar du en melodi som bara sträcker sig mellan C och G i samma oktav så blir det ju precis ett finger per tangent. Spelar du inom ett större område, säg en hel oktav, men på bara ett fåtal tangenter så får man sträcka ut fingrarna lite mer så att det fortfarande är inom handen. Säg till exempelvis att du ska spela lite arpeggio på C, E, G och höga C fram och tillbaka. Då är det ju lämpligt med tummen på C, pekfingret på E, långfingret på G och lillfingret på C. Så har du ringfingret i beredskap för tangenterna A, Bb och H.
Fingersättningen är väldigt mycket en träningsak. När jag började spela piano hade jag ju noter där fingernummer stod utsatta och läraren var noga med att man spelade med rätt finger, men ju mer man tränade, ja desto mer naturligt blev det vilket finger man skulle ha och till slut tittade man inte på fingernumrena längre.
Stå i kö till musikskolan låter inte kul. Du kanske kan titta efter någon som kan ge privatlektioner i stället. Hade du bott i Västerås hade jag kunnat ställa upp.
Om vi tar en C-durskala till exempel så använder du ju tummen, pekfingret och långfingret på C, D och E. För att komma till F för du tummen under pekfingret och långfingret och använder tummen på F, pekfingret på G, långfingret på A, ringfingret på H och lillfingret på C. Sedan vänder du åter och när du har tummen på F för du pekfingret och ringfingret över tummen och tar ringfingret på E, pekfingret på D och tummen på C.
Jo, det där har jag redan lärt mig, så ibland går fingrarna "av sig själva" när jag spelar en melodi.
tydal skrev:
Hur man använder fingrarna när man spelar melodier beror lite på hur långt man ska och hur långa hopp man gör. Spelar du en melodi som bara sträcker sig mellan C och G i samma oktav så blir det ju precis ett finger per tangent. Spelar du inom ett större område, säg en hel oktav, men på bara ett fåtal tangenter så får man sträcka ut fingrarna lite mer så att det fortfarande är inom handen. Säg till exempelvis att du ska spela lite arpeggio på C, E, G och höga C fram och tillbaka. Då är det ju lämpligt med tummen på C, pekfingret på E, långfingret på G och lillfingret på C. Så har du ringfingret i beredskap för tangenterna A, Bb och H.
Jag förstår vad du menar. Hur skall man då göra med exempelvis BDGB? Det fingret som inte spelar blir alltid stel och tenderar att "följa med" när man trycker ner tangenterna. (Mellan min tumme och lillfinger får det, som max, plats med en oktav + en ton, om det ger dig en bättre uppfattning av hur långt jag kan ta.)
tydal skrev:
Fingersättningen är väldigt mycket en träningsak. När jag började spela piano hade jag ju noter där fingernummer stod utsatta och läraren var noga med att man spelade med rätt finger, men ju mer man tränade, ja desto mer naturligt blev det vilket finger man skulle ha och till slut tittade man inte på fingernumrena längre.
Pianospel handlar helt om avslappning och kontroll och musikalitet och teknik måste gå hand i hand. Sedan går det att gå in hur mycket som helst i detalj.
Mitt första råd är att inte låta dig bli lurad av hur någon säger att det måste vara, inkl det jag säger. Det finns så otroligt många pianolärare som ger sina elever s.k. Hanon-övningar och ber dem att nöta skalor upp och ned med båda händerna samtidigt en timme om dagen. Lärare som hävdar att det är rätta vägen till bra teknik och kontroll. Jag tycker att det är helt fel väg att lära sig teknik och dessutom tidsödande och helt genomtråkigt. Du bör känna till alla skalor, ackord, arpeggios o.s.v. och ha en utarbetat fingersättning för samtliga och kunna spela dem i alla möjliga variationer med lätthet och helt utan spänningar, men att få "självständiga fingrar" och en ren teknik kan uppnås mycket effektivare och på roligare sätt. Nämligen att redan från början göra musik och skapa egna övningar av det som är svårt. Vad du än ger dig in för att lära dig så försök hela tiden att spela så vackert och musikaliskt som du kan. Gör musik även när du övar. Att tanklöst sitta och repetera en skala med båda händerna samtidigt upp och ned är helt bortkastad tid med mycket litet resultat och ingen match alls för hjärnan att klara av. Nästa tips är att ALLTID öva det som är svårt var hand för sig och långsamt om det behövs. Att direkt börja öva någonting i fullt tempo med båda händerna är dödsdömt om du inte redan har skickligheten. Kan du inte spela en fras långsamt med en hand så kan du säkerligen inte spela det med två händer långsamt och allra helst inte två händer i fullt tempo. Korta hellre ned i små segment och öva en hand i taget och byt hela tiden händer för att få ut mesta effektivitet. Ibland kan man behöva gå ned i så korta segment att man bara klarar av att spela två-fyra toner efter varann med en hand. Men det fina med detta är att du med så lite material kan öva i fullt tempo och t.o.m. över fullt tempo utan att "spela fel". Att kunna öva i fullt tempo direkt utan att staka sig hela tiden är såklart väldigt bra, men variera tempot då och då. Att spela snabbt är också bra för att lära sig memorera snabbare, men att spela långsamt är bra för att se till att man verkligen har memorerat det och allt inte går på muskelminne (om nu målet är att memorera). Att bara öva långsamt när man lär sig ett stycke som en del lärare hävdar anser jag är fel. Det finns mycket fördelar med att spela långsamt som jag inte har nämnt, men det finns sätt att lära sig saker snabbare och effektivare med till och med bättre resultat än att gradvis öka tempot tills man kan spela det man vill. Men sammanfattnngsvis så är det bästa tipset att öva var hand för sig och först efter du kan det försöka att sätta ihop dem. Du kommer att spara enormt med tid i slutändan med den metoden. Och för att säga vad det värsta är så är det den intuitiva metoden att bara sätta sig ned och spela igenom ett stycke 3000 gånger tills dess att man kan det. Det kommer inte att ge dig utarbetad teknik för stycket. Det kommer troligen inte att ge dig full memorering av stycket utöver muskelminne. Och det kommer absolut inte att vara effektivt.
Om det är en passage som är svår. Bryt ned den till delar som du kan spela enklare och sätt ihop dem först efter att du kan dem alla. Dessa små delar kan du egentligen öva hur snabbt som helst. Det sägs att det behövs mellan 1000-3000 repetitioner för en del svåra förflyttningar innan man känner att man har kontroll. Bara lite siffror, men att öva en svår passage enskilt och "cykla" den 1000 gånger tar inte speciellt lång tid mot att spela igenom hela stycket 1000 gånger. Och ger dessutom mycket bättre resultat.
Ytterligare ett tips är att memorera direkt när du börjar öva på något. Det är alltid kul och nyttigt att kunna spela utantill. Speciellt om man kan börja stycket var som helst och kunna var hand för sig. Bara DÅ kan du säga att du verkligen kan stycket utantill.
Ang. fingersättningar så är det bästa att bestämma redan från början vad som känns bra. Att ändra en riktigt inövad fingersätning kan vara ett rent helvete.
Men lita inte blint på att fingersättningar som står i noterna är de som passar dig. Försök att så ofta som möjligt kunna relatera fingersättningen efter de skalor och ackord som du förhoppningsvis lär dig.
Finns hur mycket som helst att skriva, men ett tips för teknik.
Om det känns stelt och hackigt när du spelar ibland så beror det troligen på att fingrarna inte är tillräckligt självständiga. Vi är som bekant skapta så att de tre ytterfingrarna hänger ihop. En bättre och effektivare lösning för att frigöra fingrarna än att lira skalor är att spela varje finger mot varandra väldigt snabbt och göra små övningar av allt som tar emot. Alltså bara ett par toner, oftast två-fyra. Alltid var hand för sig. Väldigt snabbt och många upprepningar, fast återigen med lätthet och kontroll. Byt hand hela tiden och bli aldrig helt trött eller dra på dig skador.
Det var några tips. Ska grilla och dricka öl nu!
Var i norrland ska du flytta? Kan finnas bra lärare i närheten.
Häpp Vicket proffsigt inlägg av bassebhu.
Det är väl därför man hänger här på wF. Så många duktiga människor som kan (och vill) dela med sig av kunskap och erfareneht.
Tänk om det fanns en sådan här värld när jag växte upp. Och tänk om jag hade tagit del ;-)
258 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849
