Är det någon mer än jag som tycker att definitionen på konst ibland är hyggligt skum?
Att en Picasso är värd miljoner även om han bara dragit ett par streck men att en "vanlig människas" jättebra konstverk kanske säljs för en ynka femtiolapp, om han/hon ens får nåt?
Vad jag väldigt luddigt försöker fråga är: Vad definierar konst, egentligen? Är en get som är instoppad i ett däck konst? (finns på moderna museet i Stockholm) Är ett streck ritat av Picasso det, men inte om det är ritat av Anna Andersson????
Konst är en subjektiv upplevelse, således är även definitionen därav subjektiv. Den måste vara luddig, annars skulle konst vara meningslöst. Själv bryr jag mig inte ens om att tänka i såna banor, gillar jag det så gillar jag det, om inte, så inte. Jag skiter i om det är "konst" eller inte.
Att en Picasso är värd miljoner även om han bara dragit ett par streck men att en "vanlig människas" jättebra konstverk kanske säljs för en ynka femtiolapp, om han/hon ens får nåt?
Då är frågan, har den tekniska kvaliteten något att göra med om det är konst? Om en vanlig människas verk skulle värderas högre än Picassos verk, enbart för att det är tekniskt mycket bättre, då borde ju den vanliga människans verk rimligtvis kunna konkurreras ut av ett fotografi. Det avbildar ju ännu mer exakt. Visst kan man ha en sådan konstvärdering. Frågan är om den värderingen är särskilt intressant. Men det får ju var och en naturligtvis bedöma efter eget skön. :)
Toreakina skrev:
Är ett streck ritat av Picasso det, men inte om det är ritat av Anna Andersson????
Är ett sträck konst överhuvudtaget? Kanske, om detta sträck sätter tankar i huvudet på betraktaren, får betraktaren att tänka till. Om Picasso ritade ett sträck, skulle det få betraktaren att tänka till? Kanske. Skulle Anna Anderssons sträck få betraktaren att komma till någon insikt? Kanske, men inte särskilt troligt. Det skulle kunna sätta tankar i huvudet på betraktaren, om det vore så att Anna Andersson var först med detta sträck. Fast det förutsätter att hon har någon typ av plattform för att överhuvudtaget kunna nå ut med sitt sträck. Om hon inte är först, då är sträcket inget annat än en kopia av någon annan konstnärs verk.
Det tycks alltså som att vi har flera kriterier för vad som är konst:
Verket måste vara tankeväckande
Verket måste vara nyskapande
Konstnären måste vara någorlunda etablerad
Åtminstone den sista punkten kan säkert te sig som orättvis. Men vi människor är orättvisa. Vi funderar mer över de verk som har gjorts av konstnärer vi redan känner till. De som vill bli erkända konstnärer, måste därför ta i för att vinna erkännande, eller knyta de rätta kontakterna. De två andra punkterna däremot, tycker jag förklarar bra varför ett verk av Picasso är konst, medan målningar föreställandes älgar i motljus, gråtande barn, samt söta zigenarflickor, inte är något annat än hötorgskonst. De är inte nyskapande. De öppnar inte för några nya insikter.
Är ett streck ritat av Picasso det, men inte om det är ritat av Anna Andersson????
Är ett sträck konst överhuvudtaget? Kanske, om detta sträck sätter tankar i huvudet på betraktaren, får betraktaren att tänka till. Om Picasso ritade ett sträck, skulle det få betraktaren att tänka till? Kanske. Skulle Anna Anderssons sträck få betraktaren att komma till någon insikt? Kanske, men inte särskilt troligt. Det skulle kunna sätta tankar i huvudet på betraktaren, om det vore så att Anna Andersson var först med detta sträck. Fast det förutsätter att hon har någon typ av plattform för att överhuvudtaget kunna nå ut med sitt sträck. Om hon inte är först, då är sträcket inget annat än en kopia av någon annan konstnärs verk.
Intressant då det faktiskt finns en historia om ett gäng konstkritiker som fick en "Picasso" ställd framför sig, den skulle tydligen vara magnifik, den var nyskapande och den väckte enorma tankar och alla var helt hänförda över Picassos jätteintressanta och nyskapane underverk.....
Grejjen var bara den att "Picasson" var målad av en femårig flicka på dagis. Det var en testpanel som ville bevisa att Picasso kanske var lite väl överhypad, och jag tycker de lyckades rätt väl i sin bevisning.
Grejjen var bara den att "Picasson" var målad av en femårig flicka på dagis. Det var en testpanel som ville bevisa att Picasso kanske var lite väl överhypad, och jag tycker de lyckades rätt väl i sin bevisning.
Intressant, är det onekligen. Men jag anser inte att det beror på att Picasso var "överhypad". Han var verkligen en bra konstnär. Däremot säger det något om betraktarna, som uppenbarligen är beredda att acceptera något de annars hade hållit för skräp, enbart för att någon har sagt att det målades av en stor konstnär. Jag undrar lite över i hur stor utsträckning detta gäller andra saker än konst (bortse från att även musik och film kan anses vara konst). Nog har väl vi alla exempel på hur en musiker som vi tidigare har beundrat, plötsligt släpper ifrån sig ett verk som inte svänger för fem öre. Inte gillar vi det verket bara för att vi tidigare har gillat saker från denna musiker. Skulle man kanske kunna betrakta en målning på samma vis?
Konst kan också vara... just ingenting.
Konstnären Dan Wolgers skulle ha en utställning/installation på Liljevalchs.
Hans bidrag var att bära ut och sälja de bänkar som fanns stationärt i rummet. När besökarna kom fanns det bara ett tomt rum.
Det räknades som konst.
Att han sedan sålda pappret domen var skriven på är en annan konsthistoria.
Så konst är inte enkelt. Men spango ligger nära. Konsten ligger i betraktarens öga.
Fast priserna det är en annan sak.
Tycker också Picasso gjort helt fantastiska verk. Men tycker nog att det hela är lite hypat i.a.f. Var på Picasso-utställningen på Moderna för ett antal år sedan, och de hade verkligen hängt upp allt han rört vid. Typ krogservetter där han kladdat några streck på fyllan, och som jag personligen är helt övertygad om aldrig var avsedda att visas upp offentligt.
Det är ju självklart så att namnet Picasso ökar värdet på ett verk, oavsett kvalitet. Har för mig att han själv var ganska självkritisk och att han en gång tog med en vän till sin atelje, pekade på ett antal av sina tavlor en efter en och sade något i stil med: "den, den och den är förfalskningar" (kommer inte ihåg var jag läst det). Tavlor han själv målat. Tyder väl på att han själv inte tyckte att allt han skapat var värt att hänga upp på väggen. :)
Tyder väl på att han själv inte tyckte att allt han skapat var värt att hänga upp på väggen. :)
Det är väl ganska naturligt att man inte är nöjd med allt man gör. Vi kan vara övertygade om att alla kreativa människor kasserar mycket av det de gör. En fotograf kanske slänger minst 90% av alla fotografier. Musiker slänger också mycket. Sedan när de dör, släpps allt detta av skivbolagen som vill tjäna en hacka på tidigare outgivet material. De skivköpare som går på blåsningen, tvingas inse att det fanns en förklaring till att materialet var outgivet.
Konst är inte det enda begreppet som är svårt att definiera. För många begrepp ändras vad som klassas som att höra till ständigt utan att vi för den delen får svårt att använda dem. Varför skulle konst därför behöva definieras på ett otvetydigt sätt? Ska samma krav gälla spel eller musik? Inte ens matematiska begrepp klarar alltid att behålla sin första definition. Boken Proofs and Refutations av Imre Lakatos speglar det bra.
Sen kryper det i kroppen på mig när andra sågar konst med åsikten att de själva skulle kunna gjort det lika bra. Påminner det inte lite om de som tror att bara de har Dreamweaver så kan de göra hemsidor lika bra som en utbildad webdesigner? Är du mycket kunnig inom ett område, spelar ingen roll om det är konst eller något annat, så kan du både förenkla och bryta mot regler på ett effektfullt sätt. Bara för att resultatet ser enkelt ut så betyder inte det att vem som helst kan.
Konst för mig (eller ur mitt perspektiv) handlar om en personlighets egna sätt att uttrycka sig, inget annat. Det en konstnär skapar kommer alltid från denne själv och speglar således också dennes egna sätt att tänka.
Om nu Picasso gjorde jävligt fula tavlor, så gjorde han väl det. Men det var ändå han som gjorde dem och det var det han fortsatte göra. Michelangelo smulade stor sten till mindre sten, Mozart satte ett gäng notor i en speciell ordning efter varandra och Oscar Wilde tog livets (?) självklarheter och kunde väva in dem i silkeslent språk och i dikter och i prosa. Alla dessa verk och alla dessa kreatörer gjorde fortfarande bara vad som kom från dem själva; konst.
Fuck off if you don't like it, det är min egen skapelse. Det är min tavla, min sång, min text, mitt ordspråk, min staty eller min tårta. Om jag gillar att ha getter instoppade i traktordäck och sen ställa ut det, so be it. Men se till att det finns en mening med det, att det betyder någonting. Någonting som antingen du vill förmedla till andra som du vill att andra själva ska kunna skapa sig en uppfattning av och sedan förmedla vidare. Att länge fundera över vad exakt en konstnär menar med sina målningar är bland det mest stimulerande som finns. Det bästa dock; är att skapa något som får folk att fundera.
Det finns vissa "snitt" och kompositioner som tilltalar människor,som det gyllene snittet.Den gammla Tv skärmen är designad i de måtten tex.
Så regler för tilltalande konst och kompositioner finns.
