Nu när våren jobbar på för fullt så känner man sig som det sig bör för årstiden. Det vill säga deprimerat. Jag känner alltid för att gräva mig ned i den känslan jag har för tillfället, och i depression trycker inget ned en mer än ordentligt sorglig och lidelsefull klassisk musik, gärna med mycket orgel och stråkar.
Har någon något bra tips på sorglig/deprimerande klassisk musik?
(I likhet med t.ex. Albinonis "Adagio för orgel och stråkar")
Cantique de Jean Racine - Faure
Kyrie (Missa Papae Marcelli) - Palestrina
Ave Verum Corpus - Mozart
Jesus bleibet meine Freude - Bach
Ave Maria - Rachmaninov
Lux Aeterna - Elgar
Totus Tuus - Gorecki
Hear my prayer - Mendelssohn
The Lamb - Tavener
In paradisum (Requiem) - Faure
Miserere mei, Deus - Gregorio