Min sambo har under ett par veckor haft oregelbunden hjärtklappning, vi fick en tid hos hennes läkare i torsdags och svängde förbi där innan jobbet. Det första EKG´t visade en 'hoppig kurva' och vi fick en akut-remiss till Huddinge för en extra koll där. Jag ringer jobbet och säger att jag kommer in nån timma senare, väl på Huddinge går EKG´t bra och dom tar några blodprov också för att säkerhetsställa att allt står bra till.
Läkaren kommer tillbaka och säger att allt ser bra ut.. med hjärtat.. dock slår blixten ner från klar himmel - min sambo har diabetes.
Hon läggs på störten in på akutvårdsavdelningen då hennes socker ligger på 22, detta ca 4h efter måltid. :x
Nu sitter man här ensam i lägenheten, jag fick inte sova hos min älskling i natt heller.. försöker vara där så mycket jag bara kan nu då hon är rätt ledsen o nere. :(
Vad har jag att vänta mig den närmaste framtiden?
Någon som varit i min situation, kan jag få några bra tips?
Min brors flickvän och hennes bror har diabetes, liksom en kusin till mig. Jag kan inte säga att jag vet hur det känns att få besked att man har fått diabetes, men jag har fått värre besked än så, även om jag till fullo förstår att det känns tungt.
Tänk positivt istället.
Det var ju faktiskt jättebra att det inte var något fel på hjärtat - nu vet ni ju t o m hur din sambo ska behandlas för att må bra (jag antar att hjärtklappningen var en följd av sockervärdet).
Att leva med ovisshet är många gånger värre än att få ett klart besked, faktiskt även om det skulle råka vara ett negativt besked.
Det skulle säkerligen vara bra att tala med någon som har diabetes, som kan tala om vad det faktiskt innebär.
Människan går snabbt tillbaka till vardagen, även efter de svåraste besked - tro mig.
Ett tips framför allt:
Sök inte en massa information på internet som inte är avsedd för dig. Om du börjar leta kommer du att hitta saker du inte vill läsa, och det gäller oavsett om det handlar om diabetes, cancer, epilepsi eller en vanlig förkylning.
Det är bättre att fråga någon som har varit i samma sits själv eller någon kunnig sjukvårdspersonal.
Vad det gäller din sambo så kommer de försöka få ned hennes sockerkurva på en normal nivå genom insulininjektioner/tabletter. Hädanefter är det också viktigt att hålla koll på kosten så har ni inte ätit nyttigt tidigare så kommer ni definitivt att börja med det nu.
För din del kommer det att ta längre tid att ställa om dig om man jämför med din sambo. Hon får nu all hjälp hon kan få så hon lär sig att både förstå som att leva med sin sjukdom - som faktiskt inte nödvändigtvis behöver bli ett stort hinder för framtiden. När hon kommer hem kommer hon att behöva kolla sitt blodsocker själv genom ett stick i fingret på bestämda tider. Nu vet jag ju inte om hon får en insulinpump eller om det blir sprutor. Vad jag däremot vet att så länge man sköter sin kosthållning så funkar det bra. Det blir också extra kontroller om hon blir gravid.
Du däremot kommer att få svårt att sova. Kanske du blir rädd om nätterna för att hennes socker ska sjunka, alternativt stiga, så hon inte vaknar. Detta är helt normalt för anhöriga att känna. Jag antar att även du blir kallad till sjukhuset så du får information om vad det innebär att ha diabetes.
Det går att leva normalt bara man vet med sig hur sjukdomen fungerar *lovar*
Det är många som lever ett normalt liv med diabetes. Har de bara koll på sockernivåerna, går det bra. Men det innebär ju naturligtvis en del omställningar. Jag upptäckte en gång att det är bra om diabetiker låter andra få veta något om deras sjukdom. Vi var ute några kompisar på Storsjöyran. På vägen hem därifrån, började en av kompisarna skaka, som om han hade kramp eller något. Vi förstod först inte vad det var frågan om. Jag hade dock något svagt minne av att han hade tagit insulinsprutor ibland under festivalen. Då började vi fundera över om det eventuellt kunde ha med diabetes att göra. Vi gav honom lite socker, och anfallet gick över. Det där var en varm dag med kanske 25-30 grader, och vi hade åkt bil ganska många mil, så det var väl en extrem situation där det inte var så lätt för honom att förutse att besvären skulle komma just då. Annars brukar det räcka med insulin vid jämna mellanrum för att han ska klara sig från sådana attacker.
Annars brukar det räcka med insulin vid jämna mellanrum för att han ska klara sig från sådana attacker.
Insulinkänning får man när man tagit för mkt insulin, så att ge en person med lågt blodsocker insulin är som att ge en person med hjärnblödning blodförtunnande :)
Din kompis hade säkert käkat lite dåligt, kanske tagit lite för mkt insulin (eller inte sänkt dosen tillräckligt), och på storsjöyran så antar jag att man inte är spec stillasittande ;) När man rör sig mkt så behöver man inte lika mkt insulin.
Palle:
Hur gammal är din sambo? Har hon fått typ1 eller typ2 diabetes?
Typ1 (barn och ungdomsdiabates) gör att man måste behandla med insulinsprutor direkt. Det är bukspottkörtelns insulinproducerande betaceller som förstörs, och därför måste man injecera insulin
typ2 (åldersdiabetes) Brukar uppkomma efter 35-40 års ålder.
Hos dessa personer kan kan ofta bukspottkörteln producera eget insulin och med hjälp av tabletter ökar man frisättningen av insulin. Tabletterna i sig innehåller inte insulin.
Fast en del av typ2 diabetikerna måste ändå behandlas med insulinsprutor.
Helt naturligt kommer det vara jobbigt i början, när allt är så nytt.
I framtiden kommer dock din sambo vara lite utav sin egen "läkare" för att kunna hantera sin sjukdom på ett bra sätt.
Ni kommer säkerligen behöva lägga om era matvanor, men tänk på att alla borde äta som en diabetiker. Varierat, och på någorlunda bestämda tider.
Se till att vara där för din sambo, och sen om du har mkt frågor så ställ frågorna till hennes läkare. Försök fixa så ni kan sitta ner allihopa.
Berätta gärna hur det går, och likaså vilken typ av diabetes hoin har fått.
Och kom ihåg, sen när ni fått fart på behandlingen och allt börjar återgå till det mer normala, tänk: din sambo har en sjukdom, men hon är inte sjuk.
Själv sitter jag och funderar på att sticka och kolla om jag har diabetes då det finns tecken på att jag kan ha eller kommer få.
Nu vill jag inte sno tråden men det känns inte värt att skapa en egen för detta. Så en snabb fråga ni kan besvara via PM; hur går jag till väga? ska jag ringa sjukhuset här och boka en tid eller är det bara att sticka dit? Jag hittar inget telefonnummer till sjukhuset.
Själv sitter jag och funderar på att sticka och kolla om jag har diabetes då det finns tecken på att jag kan ha eller kommer få.
Nu vill jag inte sno tråden men det känns inte värt att skapa en egen för detta. Så en snabb fråga ni kan besvara via PM; hur går jag till väga? ska jag ringa sjukhuset här och boka en tid eller är det bara att sticka dit? Jag hittar inget telefonnummer till sjukhuset.
Varför tror du att du har diabetes? Om du har diabetes, säg typ1, så dricker du sjuka mängder vatten, och pissar väldigt mkt, och då menar jag verkligen VÄLDIGT mkt. Går ner en del i vikt, blir väldigt trött.
Det du kan göra först, innan du drar till sjukhuset är att köpa urinstickor på apoteket, vet dock inte om de är receptfria. "Keto-diabur test" heter stickorna. Då samlar du lite av ditt morgonurin, och doppar stickan i det, elelr pissar helt enkelt på stickan.
Så ser du om du har socker i Urinet, samt ketonkroppar. Är du frisk ska du varken ha socker eller ketonkroppar i urinet.
Annars ska din vårdcentral ha blodsockermätare, du sticker dig i fingret och på några sekunder får du reda på ditt blodsockervärde.
Kolla gärna in dom olika forum som finns för diabetiker typ https://www.diabetiker.se och https://www.diabetes.se brukar va inne och kolla på dom med jämna mellanrum då ja själv är diabetiker finns mycket läsvärt där
Nu känns det relativt bra.. det har väl sjunkit in, både för henne och för mig, att det kommer blir lite annorluna för oss i framtiden.
Just nu försöker vi få hem henne från sjukhuset då den vård hon fått är under all kritik, och som det ser ut så kommer hon att få komma hem idag. :)
Svar till sigges:1. Hon är 28 år.
2. Typ1Det positiva är att vi inte behöver lägga om vår kost särskilt mycket. Vi äter redan sund mat och på bestämda tider, så det känns skönt.
Tack för stöd och tips! :bire
267 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
