Asylsökande barn och ungdompsyk...

Det är inte på något vis svårt att se att många barn i asylsökande familjer, förmodligen lever under en hård press. Således går det att hitta naturliga förklaringar till denna överrepresentation av flyktingbarn inom BUP. Samtidigt slogs jag av några texter i rapporten:

Vad som gör det extremt svårt att arbeta med denna grupp är … att de inte har något att vinna på att börja må bättre. Tvärtom kan man ana att de hoppas på att själva asylprocessen och möjligheterna att få stanna ökar eftersom de inte mår bra. Patienterna kan således ha en relativt sett svag motivation då det gäller att kämpa för ett tillfrisknande (…) Vi försöker därför skriva ut barnen snabbt (…) även om de skulle ha många kvarstående symptom.(Malmö, akutavd)

Även om vi gör olika behandlingsinsatser så lindrar det endast – ej botar. Bidrar vi med vår behandling till familjens hopp att få stanna? Vad är vi med och upprätthåller? Måste familjen visa upp hur dåligt de mår för att stanna? Det blir ett moment 22: (Örebro, Gryningen)

Som framgår av citaten, är det möjligt att det kan finnas andra inte fullt så politiskt korrekta förklaringar till överrepresentationen. Ska man kunna få någon klarhet i detta, är det viktigt att vi inte ser allting i svart eller vitt. Det finns både legitima förklaringar, och andra inte fullt så snygga förklaringar.

Kanske är trots allt den borgerliga varianten rättvisare? Att vi sänker skatterna och drar ned på omsorgen, så får var och en köpa den omsorg de själva vill ha? Kanske är detta bättre än att man betalar världens högsta skatter, och ändå inte får den vård man behöver?

Problemet är ju de otroligt segdragna asylprocesserna som får de berörda personerna att må förjävligt. "Detta visar att problemen till största delen är effekter av migrationspolitik och myndighetsutövande. Den svenska asylpolitiken förefaller ha låst fast sig i ett system som producerar psykisk sjukdom." Att i det här sammanhanget börja diskutera huruvida vården skall betalas med skatter eller ur egen ficka känns bara fel. Den diskussionen är visserligen intressant, men den har ingenting att göra med varför barnen mår så dåligt som de gör.

När det gäller asylsökande så borde dom ha en egen avdelning utanför den "Svenska" vården.

Jag tror att deras behov är något annorlunda än vad våra Svenska barn har, som ett exempel så kan dom komma från ett krigsdrabbat område, vilket de Svenska inte gör.

Sedan tror jag att det är en sorts eftereffekt från vissa landstingspolitikers snedvridna syn på psykvården.
Det är tyvärr så att en del inte ser psykiatrin som riktig vård, och tar pengar om skulle dit och placerar i somavården istället.

Matti skrev:

...Att i det här sammanhanget börja diskutera huruvida vården skall betalas med skatter eller ur egen ficka känns bara fel. Den diskussionen är visserligen intressant, men den har ingenting att göra med varför barnen mår så dåligt som de gör.

Fast problemet blir att vi som bor och arbetar i landet, och som betalar världens högsta skatt, får stå utanför BUP med våra barn under lång tid, samtidigt som asylsökande i vissa fall tar upp mer än hälften av platserna. Tycker för min del inte att detta är riktigt, och då kan ett alternativ vara att man som borgarna vill, sänker skatten och låter var och en betala själva för den vård de behöver.

A-kassa, socialbidrag, barnbidrag, bostadsbidrag, sjukvård, omsorg och andra förmåner i all ära, men detta fungerar inte om dessa socialförsäkringar och sociala fördelar ska bli globala.

Självmord är idag den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar, och det tar upp till ett till två år för deprimerade ungdomar att få hjälp av PUB. Att då låta majoriteten av vårdplatserna tilldelas asylsökande, samtidigt som föräldrar som arbetat och betalt världens högsta skatt under lång tid, ínte får någon vård till sina barn på grund av platsbrist känns inte riktigt.

Detta är detta problem som jag funderar över, och som även till viss mån kommer fram i rapporten. Sedan håller jag fullständigt med dig om att asylärendena måste gå snabbare, vilket både samhället och de asylsökande skulle vinna på.

Tycker för min del inte att detta är riktigt, och då kan ett alternativ vara att man som borgarna vill, sänker skatten och låter var och en betala själva för den vård de behöver.

Ska de asylsökande barnen - som blir sjuka(re) på grund av den politik som förs i Sverige - betala för den vård de behöver? Jag som trodde att jag var cynisk. Återigen, det är asylpolitiken som är problemet.

”Varför förekom inte detta före 2003? Varför drabbas inte ensamkommande barn? Varför är det särskilda regioner som de här barnen tycks komma ifrån? Och varför drabbas endast barn i den svenska asylprocessen?"
http://www.corren.se/archive/2005/1/20/i0hssphfz76niyz.xml?category1=1097835189-26&category2=1097835189-28&

Matti skrev:

Ska de asylsökande barnen - som blir sjuka(re) på grund av den politik som förs i Sverige - betala för den vård de behöver? Jag som trodde att jag var cynisk. Återigen, det är asylpolitiken som är problemet.

Fast man kan se det tvärtom. Vi betalar världens högsta skatt för att få psykvård för våra barn, men får ofta ingen vård, mycket på grund av att asylsökande i många fall tar majoriteten av platserna. Tycker detta är olyckligt och att det kan tära på folks skattemoral, då även jag blir tveksam till det höga skattetrycket om man inte får del av resurserna.

Matti skrev:

”Varför förekom inte detta före 2003? Varför drabbas inte ensamkommande barn? Varför är det särskilda regioner som de här barnen tycks komma ifrån? Och varför drabbas endast barn i den svenska asylprocessen?"
http://www.corren.se/archive/2005/1/20/i0hssphfz76niyz.xml?category1=1097835189-26&category2=1097835189-28&

Sverige är ett land som är mycket generöst med uppehållstillstånd, och är man allvarligt sjuk och vården inte finns i hemlandet så påverkar detta möligheterna att få uppehållstillstånd. Resultatet av detta gör att många sätter sitt sista hopp till psykvården. Är man tillräckligt sjuk så hoppas man få uppehållstillstånd. Detta är känt sedan tidigare, och många kunniga i ämnet har tagit upp detta problem, då det allt som oftast drabbar barnen, då de blir en bricka i spelet om uppehållstillstånd.
Detta nämns även i rapporten, och citerades även av UlfT, där det framkommer att asylsökande är svåra att behandla då de ofta inte har något att vinna på att bli friska. Eller som det ordagrannt står i rapporten: "..Tvärtom kan man ana att de hoppas på att själva asylprocessen och möjligheterna att få stanna ökar eftersom de inte mår bra. Patienterna kan således ha en relativt sett svag motivation då det gäller att kämpa för ett tillfrisknande ."