I sverige åker dom runt 5 sek på 402.33m, i USA ca 4.80.. + att det är ca 40 bilar i startfältet & 300 000 i publiken jämfört med sverige där det som mest vart 8 bilar & 20 000 i publiken...
www.topfueltour.com skrev:
Top Fuel - så funkar det!
Tekniken i en Top Fuel-dragster är avancerad och låter sig inte förklaras i brådrasket. Dessutom finns det gott om hemligheter som teamen inte yppar för vem som helst.
Ändå så ger vi oss här på en kortare funktionsbeskrivning för den som inte varit i kontakt med dessa extrema projektiler tidigare.
Välkommen till nitrovärlden!
- Frontvinge
Vingarna i nosen är nödvändiga för att motverka övertryck under bilen i höga farter. Ett sådant övertryck leder ofelbart till en baklängesvolt av spektakulärt slag.
Frontvingarna genererar runt 900 kilos tryck över framhjulen.
- Framhjul
Hur tusan kan man styra en bil med så smala framhjul? Svaret är: det går inte. Efter att bilen lämnat startlinjen har framhjulen ytterst marginell kontakt med marken, däremot har de med sin höga höjd en utmärkt roderverkan. Precis som ett flygplan, alltså! Några bromsar finns inte i fram.
- Chassi och kaross
Ett Top Fuel-chassi byggs av ungefär 100 meter sömlösa rör i Chrome Moly, en mycket hård stållegering. Chassits uppbyggnad påminner om en liggande radiomast, alltså en fackverkskonstruktion. Chassits egenvikt ligger runt 270 kilo och bilens totala vikt enligt reglerna får inte understiga 953 kilo inklusive förare.
Reglerna begränsar den maximala hjulbasen till 300 tum (7,62 meter). Säkerhetskraven är extremt högt ställda vilket är ett måste vid de enorma slutfarter bilarna uppnår.
Karossen består av nio större delar i lättviktsmaterial som aluminium, magnesium och kolfiber. Dessa delar är lätt demonterbara för snabba servicearbeten mellan rundorna.
- Förare
Även om dragracing är till mångt och mycket en tekniksport skulle ingenting fungera utan en rutinerad förare. Föraren är den som ytterst kontrollerar situationen och med fingertoppskänsla spakar 6000 vilda hästar under den explosiva resan till mål. Ett delikat arbete för ett fåtal utvalda män och kvinnor!
Allt på bilen styrs av föraren. En dator finns ombord men den styr ingenting, den samlar endast in information som sedan analyseras av teamet och ligger som grund för fortsatta justeringar.
Föraren skyddas av en avancerad skyddsbur och sitter fastspänd i ett sexpunktsbälte. I den personliga skyddsutrustningen ingår bland annat hjälm och flamsäkra kläder.
- Motor
Motorn i en Top Fuel-dragster har sitt ursprung i Chryslers legendariska 426 Hemi även om inte en del finns kvar från originalet. Det rör sig alltså om en 90-graders V8-motor med lågt placerad kamaxel, stötstångsteknik och två ventiler per cylinder. Motorvolymen är av reglerna begränsad till 500 kubiktum, alltså 8,19 liter. Effektuttagen är bedövande, runt 6.000 hästkrafter, eller mer, vid behov!
Det som mest skiljer en Top Fuel från andra motortyper är bränslet. Istället för bensin används nitrometan (CH3NO2). Alla vet väl att bensin kräver en viss mängd tillsatt syre för att förbrännas effektivt. Nitrometan å sin sida för med sig två egna syreatomer per molekylenhet vilket gör det möjligt att mata in mycket stora bränslemängder i motorn. Egentligen har nitrometan avsevärt sämre energivärde än bensin men detta kompenseras alltså med råge av detta faktum. Nitron blandas ut med metanol, utgångsvärdet är 94% nitro vilket berikas vid högre atmosfärstryck.
Den extrema bränslemängden åskådliggörs bäst genom att berätta att en Top Fuel mumsar i sig ungefär tio liter nitro i minuten redan på tomgång. När föraren fäller ner pedalen fullt vräks runt 3,5 liter I SEKUNDEN in i maskinen! Bränslet matas av två mekaniska pumpar som flödar runt 220-235 minutliter vardera. Därpå reglerar en pneumatiskt styrd slidventil returflödet till tanken. Ju hårdare kopplingen låser upp, desto mer bränsle får motorn via strypt returflöde.
Allt bränsle tillsätts inte på samma ställe. Bland annat för att få en möjligthet att styra temperaturen i kompressor och insug tillsätts 20% av bränslet i injektorn och 20% i insuget. Resterande bränsle skjuts in i insugskanalen, precis före insugsventilen.
För att få i sig så mycket luft, och därmed syre, som möjligt tvångsmatas motorn av en kompressor. Kompressorn påminner om en turbo men är mekaniskt driven direkt från vevaxeln och snurrar 30-40% snabbare än motorn. Komprimeringen utförs av två motroterande spiralvridna rotorer. Skruvkompressorer tillåts ej i reglerna.
Ovanför kompressorn sitter injektorn med en spjällarea begränsad av reglerna till max 65 kvadrattum. En 0,3 millimeter stor springa vid spjällen räcker för tomgången, men den höga gashastigheten kan ge upphov till isbildning vilket minskar springan. Då kan chefsmekanikern, efter en burnout, styra tomgångsvarvet genom att plocka bort plastpluggar ur injektorn. En plugg ger 50 varv/minut. Tomgångsvarvet ligger normalt runt 2.600 varv/minut. Blir varvet för högt börjar centrifugalkopplingen dra och föraren kan inte hålla bilen på startlinjen längre.
Det krävs rejäla tändsystem för att få liv i dessa stora bränslemängder. På en Top Fuel-motor används magnettändning, två separata system med varsin gigantisk tändspole och dubbla tändstift per cylinder. Eftersom nitrometan brinner långsamt kör man med extrem förtändning, runt 50-60 grader. Nitrometanens långa brinntid är det som ger upphov till de höga lågor som slår ut ur avgaspiporna vid körning, bränslet har helt enkelt inte brunnit klart vid avgastakten utan pumpas ut brinnande ur motorn.
Släckta cylindrar är ett stort problem. Om förbränningen avtar på en cylinder och inte återupptas igen kommer inte allt oförbränt bränsle hinna evakueras genom avgasventilen. Efter ett par arbetstakter kommer då cylindern att innehålla större vätskemängd än vad som ryms i kompressionsutrymmet och motorn "hydrar". Vätska går som bekant inte att komprimera utan måste ta vägen någonstans, alltså ger något vika för trycket och vi har ett rejält motorskott att se fram emot. Därför kräver reglerna fångremmar och kevlarmattor runt motorn som hejdar utfarande delar och vätskor.
- Koppling
En Top Fuel har ingen växellåda, bara ett backslag som på en båt. Istället förlitar man sig på en koppling av centrifugaltyp som låser upp i olika steg. Detta sker via en kopplingskanon som styrs av en pneumatisk timer som aktiveras vid fullgas. Kanonen backas tillbaka under körningen tills kopplingen är helt låst vilket normalt sker efter ungefär 2/3 av strippen. Kopplingen inryms i en skottsäker kåpa av titan.
- Bakvinge
Den enorma bakvingen sitter där för att ge bakhjulen så mycket tryck att de inte börjar spinna. Med runt fyra graders vinkel är trycket vid mållinjen respektingivande tre ton och däröver. Vingstöttorna har en egen vingprofil för att inte skapa onödigt luftmotstånd.
- Bromsar
Jodå, en Top Fuel-dragster har bromsar också. I bak hittar vi vanliga skivbromsar som regleras med en spak i förarutrymmet. Bromsarna används mest för att bromsa efter burnouten, hålla bilen på startlinjen och för att bromsa i lägre hastigheter.
När bilen dammar över mållinjen i närmare 500 km/h räcker dock inte skivbromsarna långt. Då släpper istället föraren ut de två stora bromsskärmarna som bromsar bilen med en kraft av över 5G. Då gäller det att ha spännt bältet ordentligt...
- Bakhjul
Bakdäcken på en Top Fuel-dragster är cirka 18 tum breda och närmare 118 tum i rullomkrets (tre meter!). Däcken är av slicks-typ, alltså utan mönster och utan den bärande stomme som vanliga radialdäck har. Istället är däckssidan mjuk för att kunna vrida sig i startögonblicket.
Däckens omkrets växer av centrifugalkraften vilket minskar anliggningsytan och rullmotståndet samtidigt som det ökar toppfarten genom ändrat utväxlingsförhållande. Lufttrycket i ett slicks är väldigt lågt och däcket kläms fast på fälgen med en ring, så kallad beadlock, för att inte snurra på fälgen.
Så.. Vi ska inte till USA & leta raggarbilar ;)