Våren har varit ganska tom på innehåll. Det känns som om man kunde ha gjort något utöver det vanliga, men så blev det alltså inte.
Sommaren var suverän. Fick åka till Hongkong och träffa släktingar, trots hettan. Eftersom jag då fick mycket tid över, eller något, så började jag fundera på meningen med livet. Jag insåg att; när man dör så släcks de kemiska reaktionerna på en hjärna, och i och med detta så släcks själen. Sedan kom jag fram till att det är nervcellerna som inbildar en att ens själ finns - man är bara en klump kött och ben som tyvärr kan tänka (som spango uttryckte det). Jag kom alltså fram till att det inte finns någon mening med livet under sommaren.
Under hösten började man första terminen i årskurs 9. Nu gäller det att få bra betyg. Jag har då berättat om vad jag hade tänkt på under sommaren, lite mer kortfattat, för några kompisar. En sa då "Nä, men då får man väl göra sitt bästa för att få livet så värdefullt som möjligt", och det var då som jag insåg att det är en själv som bestämmer meningen med sitt liv.
Sedan åkte jag ju till Auschwitz och upptäckte där att jag är en ganska annorlunda person. För det första så är jag en tystlåten ensamvarg som gärna sitter vid ett hörn och är tyst. Snacka musik och sånt som det allmänt anses "vara inne" är inte min grej. Jag upptäckte även att jag på något sätt är känslokall. Alla tyckte att det var hemskt att besöka till Auschwitz, men den känslan fick jag alltså inte. Visst, jag vet att det var hemskt för -dem- som var där under kriget, men jag kan inte känna något medlidande.
När jag kom tillbaka till Sverige låg man efter i skolarbetet (bara en vecka!) och det var kämpigt att komma ikapp alla andra, samtidigt som hade upptäckt brister på sig själv.
I och med att stämningen och miljön i vår klass har försämrats så mycket har jag också förlorat viljan att gå till skolan - den vilja som jag hade förut. När man vaknade på morgonen så tänkte man "åh, nej... nu börjar en dag med en massa lidande i skolan - bara en massa stök och mobbning". Man kan säga att jag inte kom ikapp skolarbetet alls, men jag hade lämnat in alla uppgifter i tid. Min förlust av skolmotivationen märktes antagligen av lärarna, och jag blev ganska besviken när jag till slut bara fick fyra MVG och resten VG.
Årets slutsats: Grundskolan är ett rent helvete, speciellt när alla är så jävla omogna. Fan vad skönt det ska vara att äntligen få börja gymnasiet. Och jag kan inte bli pilot. :(
Shit vad skönt det är att få skriva av sig. 2004 var nog det värsta året någonsin i mitt liv.
r\ Nu när jag läser det här inlägget så verkar det väldigt egocentrerat. :OO