Såhär på kvällskvisten är det nu dags för informationsstund med Mr. N. :)
Ett fenomen som kanske inte så många känner till är sömnstörningen Nattskräck. Det är lite kort förklarat ett halvvaket tillstånd som drabbar personer när de sover, hallucinationer, stark ångest och rädsla är vanliga symptom, själva har de ofta bara ett svagt minne av att någonting har hänt under natten. Oftast börjar det med att de sätter sig ofta upp i sängen med vidöppna ögon och ser saker som ingen annan kan se, vanligen spindlar, ormar eller andra otäcka saker (mycket varierande, jag lovar). Problemet är att de inte är vakna, de är paralyserade, otröstbara och näst intill omöjliga att ta kontakt med. Då fenomenet oftast bara uppstår hos barn så blir det föräldrarnas problem att trösta ett panikslaget barn som inte går att prata med, barnet bara skriker eller mumlar uppskrämt.
Jag är en av de fåtal människor som fortfarande i "vuxen" ålder har kvar min nattskräck, i alla fall till viss del. Jag har ofta svårt att somna och jag kan vakna mitt i natten och titta på något i mitt rum som är helt förfärligt fel. Tänk dig att du lägger en dröm ovanpå verkligheten, verkligheten ligger där bakom, men det finns nånting mer där också. De klassiska småkrypen/spindlarna har jag drabbats av, överallt är de, jättestora, krypandes på golvet, på täcket och under täcket. Som varje sund person skulle göra hoppar man då naturligtvis ur sängen och springer ut ur rummet. När man väl har lämnat rummet går det oftast upp för en att det kanske inte var en enorm hord spindlar inne i mitt rum på riktigt. Man går tillbaka och kollar och givetvis är de borta. För personer som tittar på när allt detta sker, ter det sig förstås ganska lustigt. Men för den som drabbas är det helt verkligt, det är omöjligt att skilja på verkligheten och det falska låtsaslagret som lagts över den. Jag har flera gånger sett "strålar" som har gått genom rummet, och om jag skulle råka komma åt en stråle så skulle nåt hemskt hända. Jag har också sett plåtrör täcka taket på rummet och "bygga" sig neråt så det blev mindre och mindre utrymme i rummet. Lofberg känner till denna incident ;).
Det vanligast jag råkar ut för nuförtiden är att jag vaknar och tittar på en oformlig klump av t ex kläder, men när jag tittar på den är det ett ansikte eller en hel person som sitter nånstans. Men när man tänder lampan för att kolla närmare så är det borta, det lustiga är bara att jag hur länge som helst kan ligga och titta på det utan att det försvinner så länge jag inte tänder lampan. Jag kan blunda och det är kvar när jag öppnar ögonen.
Nuförtiden har jag (tror jag) en mer avslappnad inställning till mina syner. Jag vet att det är skräp i hjärnan och bryr mig inte, det händer dock ibland att jag kastar mig ut från mitt rum för att nånting skrämt upp mig.
Man skulle kunna säga att min nattsömn är allt annat än lugn. ;)
För den som vill veta mer har jag hittat en mycket bra sida här. Läs särskilt "Terror Tales", de flesta stämmer in oerhört bra på mig och ger bra exempel på hur nattskräck kan yttra sig.
Är det någon på webForum som har eller har haft nattskräck eller känner någon drabbats?
Nu ska jag gå och lägga mig, ska försöka hallucinera något trevligt den här gången...
Hej Mr N.
Jag har inte nattskräck så som du beskriver det. Däremot kan jag höra ljud mitt i natten och "vakna" och helt seriöst tro att det är utomjordingar i köket, inbrott på gång i vardagsrummet eller flygplan som bombar stan. Även om jag inte sover, tycks jag inte vara riktigt vaken heller eftersom jag inte tänker logiskt. Jag är dessutom mörkrädd och har rätt stor fantasi vilket inte gör saken bättre direkt. ;)
Jorå, jag drabbas ibland. Det där med en hög kläder känner jag igen...
För några år sedan hade jag en svart klocka hängande på väggen mitt emot sängen, och den fanns ofta i mina drömmar, fast då som ett huvud. Det jag funderat på är om man ibland sover med ögonen halvöppna och på så sätt får med omgivningen i sina drömmar.
Usch va läskigt. Alla år jag kännt dej, N, men visste inte du hade sådana konstiga upplevelser. Det här påminner mej dock om min sambos vän som, nu när du berättar om Nattskräck, troligtvis lider av detta.
Hon har berättat att hon flera gånger kan vakna mitt i natten och se människor runt omkring sig. Ofta sitter dom uppe på garderoben, den lilla lucka som finns ovanför garderoben och taket. Där sitter dom och ser ner på henne.
Det där låter ju inte alls skoj, blir man inte rädd för att sova tillslut? Låter lite som Freddie Kruger-skräcken faktiskt. (Jason, please come rescue me?)
Jag har inte mer än de vanliga mardrömmarna, som visserligen är återkommande och oftast väldigt klaustofobiska, där jag åker genom ett glasrör i någon slags kapsel med huvudet först och det går så fort att jag knappt kan andas. Samtidigt är jag utanför kapseln och ser ner på 'banan' i någon slags domarroll, där jag alltid ställer mig frågan "Undrar vem som dör den här gången". Jag har aldrig lyckats förklara exakt hur den gestaltar sig eller vad det innebär, för det är väldigt diffusa minnen.
Jag har en 2-3 ggr under de senaste åren vaknat upp mitt i natten i tron om att nånting är totalt fel och känt skräck av nån okänd orsak, men efter en stund har jag fått koll på mina omgivningar och insett att det var en mardröm men det är uppenbarligen ingenting så starkt som vad du beskriver.
När jag var liten led jag av något vi kallade feberyra. Jag såg stora klot färdas mot mig väldigt fort. Det var också så att allt stort blev större och allt litet blev mindre. Jag hade då svårt att fysiskt greppa saker för jag tyckte inte sakerna hade rätt storlek.
Jag minns hur vi "experimenterade" någon gång jag kände så. Jag skulle ta tag i ett vanligt äpple. För stunden tyckte jag då att det var stort som en basketboll så jag greppade det med båda händerna.
Jag kan fortfarande få dessa symptom, framför allt när jag är väldigt trött. Jag kan dock hantera det på ett annat sätt nu. Jag vet att det försvinner om jag exempelvis försöker somna framför teven. Huvudsaken är att det inte får vara helt tyst och mörkt utan det måste hända saker runtomkring mig.
Det där låter ju inte alls skoj, blir man inte rädd för att sova tillslut? Låter lite som Freddie Kruger-skräcken faktiskt. (Jason, please come rescue me?)
Man tänker väl mest "Inte nu igen!", så somnar man om inom tre sekunder. Fast efter ditt inlägg om Kruger känns det inte lika säkert längre... :bla
Din rördröm hade lite Matrix-känsla över sig tycker jag. :)
Mr. N.: Vad tror du om att ha helt kolsvart i rummet? Tror du det skulle hjälpa om man inte ens kan skymta sakerna omkring sig?
Din rördröm hade lite Matrix-känsla över sig tycker jag.
Nja, det är inte direkt någon mysig tillvaro. De minnena jag har av det så är det liksom inte i någon slags miljö, utan snarare ute i ingenstans. Det går liksom så fort att man inte hinner uppfatta vad som är runt omkring. Det sjuka är att drömmen återkommer på exakt samma sätt hela tiden, det är alltid samma sak. Det verkar alltid vara hopplöst och meningslöst också. Äsch, jag vet inte. :l
När jag var liten led jag av något vi kallade feberyra. Jag såg stora klot färdas mot mig väldigt fort. Det var också så att allt stort blev större och allt litet blev mindre. Jag hade då svårt att fysiskt greppa saker för jag tyckte inte sakerna hade rätt storlek.
Jag minns hur vi "experimenterade" någon gång jag kände så. Jag skulle ta tag i ett vanligt äpple. För stunden tyckte jag då att det var stort som en basketboll så jag greppade det med båda händerna.
Jag kan fortfarande få dessa symptom, framför allt när jag är väldigt trött. Jag kan dock hantera det på ett annat sätt nu. Jag vet att det försvinner om jag exempelvis försöker somna framför teven. Huvudsaken är att det inte får vara helt tyst och mörkt utan det måste hända saker runtomkring mig.
Brusade det konstigt i hjärnan också? Seriöst?
Jag hade nåt liknande när jag var liten. Hörde ett konstigt brus
inom mig med..
Skumt det där.
Har råkat ut för det några ggr i vuxen ålder med. Oftast vid läggdax.
Påverkade även ljuden på nåt sätt tror jag. Det är lite svårt
att förklara.
Jag brukar ibland i drömmarna kunna bli medveten om att jag drömmer. Det är ganska häftigt, för då får man ju full kontroll och kan ändra på alla förutsättningar som man vill.
Oftast kommer jag dock inte ihåg något av drömmarna, för man brukar ju bara göra det om man vaknar mitt i, men jag ställer in mig innan jag somnar på hur länge jag ska sova, så när klockan ringer eller jag vaknar av mig själv har jag redan drömt färdigt.
En läskig sak jag var med om som ung var att jag drömde att jag vaknade och då var jag inte medveten om att det var en dröm, utan jag trodde jag hade vaknat på riktigt. Jag gick ut i köket och gjorde iordning frukost, men det var nåt som kändes konstigt. Jag minns inte vad det var, men jag vaknade strax efter.
Jag brukar ibland i drömmarna kunna bli medveten om att jag drömmer. Det är ganska häftigt, för då får man ju full kontroll och kan ändra på alla förutsättningar som man vill.
Oftast kommer jag dock inte ihåg något av drömmarna, för man brukar ju bara göra det om man vaknar mitt i, men jag ställer in mig innan jag somnar på hur länge jag ska sova, så när klockan ringer eller jag vaknar av mig själv har jag redan drömt färdigt.
En läskig sak jag var med om som ung var att jag drömde att jag vaknade och då var jag inte medveten om att det var en dröm, utan jag trodde jag hade vaknat på riktigt. Jag gick ut i köket och gjorde iordning frukost, men det var nåt som kändes konstigt. Jag minns inte vad det var, men jag vaknade strax efter.
Lucida drömmar har jag läst att det kallas. ;)
Man ska tydligen kunna lära sig att bli medveten i sina drömmar. Jag skulle vilja testa det (men det blir ju aldrig av), tänk vilka möjligheter man har då! I en artikel i Illustrerad Vetenskap fanns en lista på vilka punker man skulle följa för att få en lucid dröm. Jag måste nog läsa den i kväll. ;)
Det närmaste en lucid dröm jag har kommit var nog när jag, i drömmen, kom på att jag drömde och därefter vaknade. :)
