Nej! Det var inte meningen!

Att inse beroende är det första steget. Denna händelse kan vara den utlösande faktor som gör att Ni tillsammans kan ge din flickväns Mor det stöd hon behöver för att gå med i AA tillexempel.

Lasp; fick intrycket av att Nexus ville styra upp sitt förhållande och att det var det han frågade om råd om... Fast det du säger är helt rätt!

Nexus: Du kan ju inte ta tillbaka det du sagt, och jag kan ju kanske förstå att flickan din är lite besviken på dig. Men förklara för henne anledningen till att du pratade med den andra vännen (det finns säkert en bra förklaring till det) så borde hon förstå din situation, som jag misstänker, inte heller är så enkel.

Och som Lasp säger, ni två tillsammans kanske kan hjälpa flickans mor!

Lycka till!

Problemet är bara det att hennes mamma inte inser att hon är beroende. Det är bara hennes omgivning som gör det och dom påpekar det titt som tätt och hon nekar varje gång. Hon har redan varit inne på rehabilitering en gång men gick tillbaka till vinflaskan igen.

Även om detta också är ett problem man kan fundera över undrade jag mest över hur jag ska gottgöra min flickvän över att ha berättat att hennes mamma är alkoholist.

Be mamman om förlåtelse för att du pratat backom ryggen på henne. Då kanske dottern tycker att du var modig och rakryggad och förlåter dig i sin tur. Annars så vet jag inte.. Svårt läge.

nkrantz skrev:

Nexus: Du kan ju inte ta tillbaka det du sagt, och jag kan ju kanske förstå att flickan din är lite besviken på dig. Men förklara för henne anledningen till att du pratade med den andra vännen (det finns säkert en bra förklaring till det) så borde hon förstå din situation, som jag misstänker, inte heller är så enkel.

Jag vet, jag förstår henne också. Ibland önskar man verkligen att det gick att spola tillbaka tiden och ändra något. Och ska jag vara helt ärlig så har jag ingen bra förklaring till att jag sa det. Visst jag sa det ju inte sådär rätt ut typ "hennes mamma är alkoholist". Vi satt och pratade om partners och min kompis föreslog att jag skulle byta till hennes mamma (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och jag svarade "visst att jag skulle byta från henne som jag har varit tillsammans med i 8 månader till hennes 50-åriga mamma som inte kan hålla sig ifrån vin". Sedan kom jag på vad jag hade sagt och ångrade mig grovt.

Nu kanske ni förstår mitt problem bättre. Jag inte bara slängde mig själv i skiten utan grodde in den i mig också. :l

Kan bara gå till mig själv, eftersom även jag hade alkoholiserade föräldrar.

Jag skulle behöva lång tid att komma över det, för det ärt en så pass "smutsig byk", att man inte vill ha den offentlig, om man inte tar det steget själv.

För mig så skulle förhållandet troligen hålla, det hänger helt på hur man har det i förhållandet.

Vad man kan göra för att få det bättre...

Tror det bästa är att inte nämna det för andra igen, sedan vänta och se.

Ge henne tid att komma över det, hon behöver tid att komma på vad det är om har hänt, och hur pass skamligt hon tycker att det är.

Hjälp och stötta henne så gott du kan.

Om du vill prata om det som har hänt, presa henne inte till att prata om det, var tålmodig...

Hoppas det inte blev alltför otydligt och konstigt (skyller på den äckliga värmen).

lazat skrev:

Be mamman om förlåtelse för att du pratat backom ryggen på henne. Då kanske dottern tycker att du var modig och rakryggad och förlåter dig i sin tur. Annars så vet jag inte.. Svårt läge.

Det är nog ingen bra idé, hon är fortfarande i förnekelse.

obelix skrev:

För mig så skulle förhållandet troligen hålla, det hänger helt på hur man har det i förhållandet.

Det kommer nog hålla kan jag tänka mig men frågan är bara om det kommer vara lika bra som det har varit hittills.

obelix skrev:

Tror det bästa är att inte nämna det för andra igen, sedan vänta och se.

Det är nog ingen risk efter det här.

obelix skrev:

Ge henne tid att komma över det, hon behöver tid att komma på vad det är om har hänt, och hur pass skamligt hon tycker att det är.

Jag ska alltså låtsas som om ingenting har hänt?

obelix skrev:

Hjälp och stötta henne så gott du kan.

Det är vad jag har gjort alla gånger hon har ringt och sagt att hennes mamma är dum i huvet för att hon är onykter. Samma sak när jag har varit med och hon har gråtit. :l
Så det planerar jag med.

obelix skrev:

Om du vill prata om det som har hänt, presa henne inte till att prata om det, var tålmodig...

Jag vill helst glömma att jag sa något över huvud taget men det blir nog lite svårt om inte hon glömmer det också.

obelix skrev:

Hoppas det inte blev alltför otydligt och konstigt (skyller på den äckliga värmen).

Nejdå. Jag har börjat se det från hennes sida mer nu och låtsats att jag är hon och sedan funderat över hur jag hade gjort. Jag själv hade inte velat att hon kom och försökte förklara sig. Iaf inte mer än nödvändigt. Att prata om det litegrann kanske hade hjälp för då hade jag iaf märkt att hon ångrade sig. Efter det så hade jag inte velat att hon skulle prata mer om det. Så det är väl något sådant jag får ta och göra.

En fråga.

Hur pass medveten och öppen är hon om sin mors missbruk?

Dvs hur pass öppen och ärlig är hon?

Hur många andra vet om det, brukar ni tala om det, brukar hon prata med någon annan om det osv.

Vad jag vet är det jag och två av hennes kompisar som vet om (nu tre). Förmodligen hennes ex-pojkvänner också. Vi brukar inte tala om det sådär, visst det händer. Mest när hennes mor är onykter, någon gång annars. Förutom mig brukar hon tala med de där två kompisarna som visste om det. Och förmodligen hennes syster.

Du kan prova att prata med hennes syster, dvs om ni har en sådan kontakt och att hon är gammal nog (vet inte hur gamla dom är ;) )

Hör med henne och be om råd, förhoppningsvis så har hon så att fler känner till det i hennes umgängeskrets.

Det är ett tungt kors att bära, och om det är få som vet om det så blir det en dubbel börda.
För då är man oftast livrädd för att det ska komma ut.

För mig blev det lättare ju fler som visste om det, då fanns det ingen hemlighet att föröka dölja och bevara.
Men man måste ha det i bakhuvudet att det finns dumknu***de individer som kan använda det mot en i syfte att skada en.

Alla kan vi göra misstag.
Försök inte komma på något "perfekt sätt" att gottgöra din flickvän för det funkar inte. Prata med henne och berätta uppriktigt hur du känner.

obelix skrev:

Du kan prova att prata med hennes syster, dvs om ni har en sådan kontakt och att hon är gammal nog (vet inte hur gamla dom är ;) )

Hon är äldre men jag har ingen sån kontakt med henne.

obelix skrev:

Men man måste ha det i bakhuvudet att det finns dumknu***de individer som kan använda det mot en i syfte att skada en.

Där är äntligen något som talar till min fördel! Hon som jag råkade nämna det till är en väldigt pålitlig kompis som min flickvän har kännt i 1 år och jag ett halvt. Det finns ingen risk att hon skulle vända något sådant emot en. Ungefär lika stor som att hon skulle sprida den vidare. :)

Hur som helst, för att få henne på bättre humör har jag smidit lite planer. Först gå ut i tomten och plocka en ros (sorry morsan §e), cykla hem till henne, slänga upp den på hennes balkong och sjunga en liten trudelutt varpå jag sedan ber om ursäkt över min engångshändelse. :e

Låter det bra? (Det där med sjungandet kan med fördel bytas mot något annat eller helt tas bort).

En sak är då säker.. Gör hon slut med dig pga det så ska du nog bara skratta för då har du träffat totalt fel tjej!

Ge mamman det stöd hon kan tänkas behöva den dagen hon behöver det som mest. Det är nog mitt råd.

Nexus, jag har försökt se det ur hennes synvinkel och därigenom svara på din fråga.

Till att börja med, jag kan förstå att din flickvän reagerar. Det är sannerligen inget att skryta med att ha en alkoholiserad mamma. Det finns säkert personer som kan börja titta snett på familjen av det skälet. Så när du för ut denna "hemlighet", då blottar du något som säkert känns jättejobbigt för din flickvän. Vilket också innebär att du inte sätter din flickväns känslor i första (eller ens andra) rummet. Du generar henne (indirekt) inför dina kompisar. Även om det inte var med flit och även om du ångrade dig direkt, så är den signal du har sänt till henne att hon inte betyder mer för dig än att du mycket väl kan såra henne inför dina kompisar. Du är inte en person hon kan lita på (ur hennes perspektiv, just nu).

Hur vet du detta om hennes mamma?
* Har du träffat henne och märkt det själv?
* Har du träffat henne, börjat undra och din flickvän har bekräftat det?
* Eller är det något du först fick reda på i förtroende av din flickvän?
Det är inte helt oväsentligt...
------
Om det är ett förtroende inblandat, så har du inte bara generat henne, du har visat att du inte är att lita på. Hur ska hon våga berätta något mer för dig då? Ur hennes perspektiv kan det ju föras vidare nästa gång du tar en öl med kompisarna... Och hur länge kan ett förhållande överleva utan att man litar på varann? I så fall kan jag aldrig tänka mig att du kan komma ur det så lättvindigt som att låtsas som det inte hänt. Du blir tvungen att börja om från noll (eller ännu lägre) för att bygga upp hennes möjligheter att lita på dig igen. Och huruvida det går eller ej, beror väl mycket på vad ni har gemensamt, hur bra ni hade det, hur fast er relation var före detta... Men jag tror att om du vet detta om hennes mamma via din flickvän, då måste du inse att det tar tid att komma tillbaka till den förtrolighet ni hade och du måste vara beredd att låta det ta tid.

Be om ursäkt, säg att du förstår att du generat henne och svikit hennes förtroende, att det inte ska hända igen, och att du förstår att hon inte kan lita på dig igen i en handvändning. Pressa henne inte att komma med nya förtroligheter, vänta tills de kommer självmant. Och om du lyckas med det så hänger ert förhållande säkert på att du faktiskt aldrig mer gör en sådan här tabbe. Något du måste hålla i minnet för tid och evighet. Även om det här förhållandet spricker är det troligtvis sant även för nästa...

---
Om du har märkt det helt själv, är du väl i en bättre situation dock. Dels har du inte svikit ett förtroende, dels är situationen så pass grav att vem-som-helst borde känna till den, vare sig du berättar det eller ej. Dock har du ju fortfarande råkat genera henne inför dina kompisar, så att bara låtsas som om inget hänt tror jag inte funkar.

Be om ursäkt, säg att du förstår att du generat henne, att det inte ska hända igen, att du är hemskt ledsen och insåg sekunden efteråt att du sagt något väldigt dumt. Att du skulle tagit tillbaks det om du kunnat och att du förstår att hon känner sig besviken på dig... (Precis vad du säger till oss med andra ord.)

obelix skrev:

.... Vad man kan göra för att få det bättre...

Tror det bästa är att inte nämna det för andra igen, sedan vänta och se.

Ge henne tid att komma över det, hon behöver tid att komma på vad det är om har hänt, och hur pass skamligt hon tycker att det är.

Hjälp och stötta henne så gott du kan.

Om du vill prata om det som har hänt, presa henne inte till att prata om det, var tålmodig...

Kloka ord tror jag.

red: Läste inte ordentligt.

Jag ska ta och prata med henne idag. Förmodligen är hon inte lika sur nu efter att hon sovit på saken, utan mest ledsen (vilket inte heller är bra men då kanske hon lyssnar bättre än om hon hade varit sur också). Tack så mycket allihop! Speciellt asaah och obelix. Det finns många kloka ord i denna tråd och jag ska göra mitt bästa för att lyda dem. :bire

r/ Jag markerar asaahs svar som slutgiltigt eftersom man inte kan markera flera. Annars hade det nog suttit en markering på de allra flesta inlägg i den här tråden. :)

Hoppas det gick bra för dig!