Jag har kommit på mig själv, det hela hände för över ett år sedan om jag ska vara ärlig.
Som person brukar jag hålla fast vid det jag tycker och tänker ganska så benhårt, det finns inte mkt som kan få mig att ändra tankebana när jag väl bestämt mig, det gäller i stort sett allt här i livet. Men den svaga länken är oftast en själv.
Ett av mina största intressen är musik. Musik för mig är som luft för andra, får man inte tillräcklig mängd klarar man sig inte. Detta gick upp för mig när jag var på en festival för 3 år sedan, den jag åkte med hade inte alls samma musiksmak som jag själv, och på festivalen spelades inte min sorts musik, utan deras. "No big deal",kan tyckas, så tyckte även jag. Men efter 3 eller om det var 4 dagar med 'fel' musik började humöret ge vika, man började irritera sig på musiken och på folket runt omkring, till och med på vännerna. Året därpå åkte vi till samma festival igen, denna gång tog jag med mig en egen liten stereo & egna skivor, och klarade mig genom hela festivalen utan att irritera mig på min omgivning eller dess musik. Nu vet jag inte om det berodde på just detta, men troligen var det som så, en annan förklaring kan vara att det festades lite mer :)
Åter till principerna.
Jag har i alla år vart mot kommersiell musik, man kan t.o.m. gå så långt och säga att jag föraktat den. Istället utvecklade jag ett intresse för en alternativ genre, dvs grupper som inte spelas på mtv, ztv osv. Efter ca +3 års lyssnande på alternativ musik har man vant öronen såpass mycket att man egentligen inte längre uppfattar alternativ musik som just alternativ, jag minns ett par fester där man fick släpa med sig en skiva var med blandad fest-musik. Det var då ingen som klarade av att lyssna på de låtar man så noga valt ut, trots att man tagit de mest 'trallvänliga' som erbjuds bland de alternativa skivorna. Besviken och smått irriterad på omgivningens trångsynhet vart resultatet... vilket party-recept!!
I år och dagar har jag medvetet hindrat mig själv från att tycka om grupper som Limp Bizkit, Staind, och allt vad de heter. Jag kallade och kallar fortfarande deras musik för rock-pop, metal-pop eller whatever, musik som är gjord för att sälja så mkt som möjligt. Musik som jag hatar, avskyr. Det krävs ingen vidare talang [relativt sett] för att bli musiker idag, det krävs tex inte ens en sångröst så länge man har utseendet på sin sida [säg hej till J.Lopez / B.Spears / osv].
I skrivande stund lyssnar jag på en låt av Linkin Park, faktum är att jag har båda deras skivor i min playlist.
JAPP, du läste rätt. Linkin Park. Jag som avskyr detta kommersiella smörjmedel kan väl inte lyssna på en sådan grupp, som syns överallt, spelas flitigt på mtv [tror jag, har ingen tv för tillfället], det går väl inte ?
Svar: Jo. Det är till och med så 'illa' att jag sedan det senaste året klassar just Linkin Park som en av mina absoluta favoritgrupper. Det hela började så lustigt med att jag såg en liten filmsnutt som några gamers knåpat ihop för ett spel som jag lirat sedan en längre tid tillbaka [unreal tournament], en av låtarna till filmens 'soundtrack' var en låt med Linkin Park och den passade så väl in. Texten, musiken, allt satt klockrent. Jag laddade ner låten, kollade upp hela låttexten, 6 månader senare köpte jag skivan. Det är så lustigt, jag som 'alltid' vart mot 'enkel' dvs kommersiell musik, köpte nu en av de mest kommersiella skivorna på marknaden. Min syster som tagit efter mig och mer eller mindre ser ner på pop-rocken skrattade retande åt mig och undrade om jag skämtade eller inte när jag berättade att jag tyckte om Linkin Park. Jag brukade säga "jag vet att det är skräpmusik, men jag tycker om den just nu, om 1 månad har jag tröttnat". Nu har det gått ett över ett år. Jag lyssnar fortfarande flitigt på gruppen, laddade förresten hem deras andra skiva i helgen efter att tidigare ha bestämt mig för att inte tycka om den. Detta efter att jag hört singeln "Somewhere I belong" som jag fortfarande tycker är lite för smörig och enkel för min smak. Nu ska jag köpa denna skiva också.
Jag tycker fortfarande inte att det är speciellt bra musik de gör, texterna är inte heller speciellt utmärkande, musiken känns syntetisk osv, men mot alla odds går denna musik förbi mina principer som därmed är värdelösa. Den kommersiella maskinen har lyckats producera ett koncept som efter mkt om och men lyckades tränga igenom ett av de mest envisa & täta försvar som en människa kan sätta upp. Jag har inte haft tv på över 1 år, radio lyssnar jag inte på så jag har inte präglats av media på samma sätt som de flesta andra, ÄNDÅ lyckas de sälja på mig deras koncept. Jag ser mig själv och mina principer besegrad av den stora ondskan.
Det finns ingen egentlig mening med inlägget, ville bara skriva av mig lite. :)
Eventuella stavfel i texten ovan kan ha smygit sig med eftersom jag inte använder word, av principiella skäl ;)
Först av allt så flyttar jag tråden från Caféet till Musik & Media. :)
"Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig." är ett citat som jag tycker passar utmärkt här. Ser inget fel i det, snarare en styrka att kunna hitta nya vägar. :)
Har själv "vant" mig vid musik som jag från första början inte gillade, även om du verkar vara snäppet mer extrem. En gång i tiden (när jag var ung och dum ;) ) tyckte jag exempelvis att Bon Jovi var skräp, idag är det ett av de mest spelade banden här hemma och deras gamla låtar är hur sköna som helst. Jag har dessutom varit på två feta konserter med dem. Idag är det en självklarhet för mig, men jag hade aldrig kunnat ana det för tio-elva år sedan.
Det är intressant att det är just metal/rock som sätts i fokus i ditt inlägg. Jag är lite intresserad av vad några band heter som du lyssnar på. Namedroppa lite.
Själv lyssnar jag på den musik som jag tycker är bra och som jag själv gillar. Jag lyssnar bara på 'kommersiell' musik.
Faith No More, Tomahawk, Mr. Bungle, Fantômas, Alice In Chains, Mad Season, Opeth, Finger Eleven, Ill Nino, Tool, A Perfect Circle & då självklart[;)] Linkin Park är det som spelas mest i mina lurar och högtalare.
Faith No More har jag lessnat lite på, lyssnade nästan enbart på dem under en 5års period, har 60-70 skivor med dom så det är kanske inte så konstigt.
Fantômas klarade jag inte av att lyssna på under det 1a året jag ägde deras debutskiva, men när jag såg dem live på Arvikafestivalen år 2000 , uj uj. Musiken är knappt lyssningsbar men det är fortfarande den bästa spelningen jag vart på i hela mitt snart 25-åriga liv.
Andra grupper som spelas lite då och då är Korn, Pearl Jam, Nirvana, Hole, Tiamat, Stone Temple Pilots, Silverchair, Adema, Incubus & Audioslave.
Som man kan se i listan ovan är det nästan bara metall/alternativ metall / rock eller vad man ska kalla det, men jag lyssnar på annat också, men inte alls i samma utsträckning. Klassisk musik har sina stunder, även vissa poplåtar. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa pop-skivor, numer köper jag bara skivor med de band jag vet att jag kommer lyssna på ett tag framöver. Skulle priserna vara lägre skulle man självklart köpa fler skivor men faktum kvarstår, ~200 kr för en skiva är inget man vill punga ut med om risken finns att man lessnar på dem efter säg 1 månad.
--- Man är väl inte sämre än att man kan ändra sig.
Så sant, så sant. Men det känns lite smålustigt att gå emot det man så länge vart mot.
Dessutom har nästan alla mina kompisar band, som mer eller mindre aktivt kämpar för skivkontrakt, det känns lite som att man svikit dem genom att köpa det som eventuellt hindrar dem från att få ett kontrakt. [I och med att man köper det skivbolagen vill att man ska köpa satsar de inte på att bredda utbudet]
Hmm, det här har ju med uppfattningen av ordet kommersiell att göra. Med kommersiell musik tänker jag främst på popstars-band, Backstreet Boys osv, band som sätts ihop av skivbolag för ett enda syfte; att kamma hem så mkt $$$ som möjligt.
Ta tex A Perfect Circle, de är inte kommersiella på samma sätt, faktum är att det är ett sidoprojekt för samtliga medlemmar i bandet.
Skulle det komma fram att A Perfect Circle i själva verket var ihopsatt av deras skivbolag, skulle man då ändra uppfattning om deras musik ? Knappast troligt. Varför skulle man, det är ju fortfarande samma musik som strömmar ut.
För något år sedan såg jag ett program på tv som handlade om kristen dödsmetall. Musiken lät väldigt snarlik satanisternas dödsmetall, ändå kunde de inte tycka om den sortens metall. Varför ? Jo, på grund av deras åsikter. På samma sätt som jag hade mina fasta principer och åsikter.
Om en invandrare skulle höra & tycka om bandet ABC123, vilka spelar vanlig pop, men det visar sig att medlemmarna är nazister, inte skulle denne person då fortsätta tycka om bandet, eller ? Trots att det är samma musik.
Vad har åsikter med smak att göra och varför spelar de så stor roll som de gör ? [om de gör det]
Personligen skulle jag absolut inte tycka om Alice In Chains lika mycket som jag gör om det inte vore för deras texter. Samtidigt som en låttext kan göra en låt bättre kan den sänka en annan och i den 3:e spelar texten absolut ingen roll !?
Mkt tankeverksamhet här nu :)
258 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.86ec41c2
