Jag fick inspiration till en liten dikt idag. Den går ungefär såhär:
*Kan du inte bara förstå, att ingen vill ha dig här,
ingen vill någonsin ha med dig att göra.
Kan du inte bara försvinna, och ta med dig din misär,
så att vi ett vanligt samtal kanske kan föra.
Du måste vara trasig, eller kanske klumpigt vaggad,
för du verkar sakna någon väldigt vital del.
Du borde söka hjälp, eller kanske bara bli uppraggad,
då din skalle verkar innehålla enbart fel.
Det finns hjälp, till och med för såna som du,
lösningen heter hagel och kommer i klump.
Det finns botemedel, men låt oss avsluta här och nu,
för det enda du lämnar är en meningslös textdump.*
