Tänkte bara ta upp något som jag funderar på från stund till stund, och det är nämligen på människan och dess sinne.
Jag brukar nämligen ofta ta upp i diverse diskussioner att människan i natur är väldigt egoistisk och lever kvar efter den primala instinkten att överleva och föra sina gener vidare genom generationer och det går före allt/alla andra, och det säger jag med missnöje.
Jag förstår att det är självklart att det är så, men kan inte det bero på att det är så vi fungerar i dagsläget, prioriterar och bedömmer vad som är viktigare än något annat.
Allt handlar ju om kärlek som är subjektivt beroende på hur mycket nöje/välbefinnande/whatever någon ger dig
Allt blir ett slags ge och ta förhållande.
Mamma o Pappa ger dig liv, den största förmånen du kan få vid liv ;) därför går dom före nästan allt.
En flickvän/pojkvän/fru/make ger dig mening med livet, därför ligger hon i klass med livsgivarna.
Bara några tankar som kanske mer förvirrar än sätter er in i hur jag funderat ibland men sällan vågar ta upp, jag har en del mer delar inom detta som jag funderat på men eftersom risken finns att jag blir stämplad som narkoman så nöjer jag med denna skrift.
Funderingen gäller alltså människans egoism och mänskliga prioriteringar, varför är vi inte öppnare och mer vidsynta, eller är vi det och det bara är jag som inte inser det?
Ursäkta en, i nåns tycke, tramsig fråga, men vart kommer tramset in?
Jag avböjer att svara seriöst på denna, i mitt tycke, überseriösa & intressanta fundering till annan annan dag mött min hornhinna.
Ursäkta en, i nåns tycke, tramsig fråga, men vart kommer tramset in?
Jag avböjer att svara seriöst på denna, i mitt tycke, überseriösa & intressanta fundering till annan annan dag mött min hornhinna.
Jag får då passa på att be om ursäkt för mitt rubrikval till denna tråd, anledning till att jag skriver trams på denna är för att jag aldrig vädrat tidigarenämnda synpunkter/funderingar då jag tar för vana att folk går till försvar då man nämner att människan i natur är egoistisk och ser till sitt eget, det brukar bli ganska jobbigt då jag ännu är övertygad om att det är så.
Sen har jag druckit en och en annan whiskey
Måste tillägga att det var roligt att se att du tyckte det var intrassant, men tråkigt att du avböjer att svara i tråden, om den är instressant och seriöst så tycker inte jag att en dum rubrik ska få avskräcka dig.
Vad menar du när du skriver "öppnare och mer vidsynta"?
Jag vet inte riktigt
Jag menade mer som en chansning tror jag, att ett annan okänd människas liv/framtid kan vara mer värt eller kommer att åstakomma mer under sin tid än någon annan som man känner, men trots det så bedömmer många (jag själv t.e.x.) personer efter första intrycket, och bestämmer sig för vilken typ den människan kan klassas som och lägger den under ett fack som inte är högt prioriterat.
Alla människor är lika mycket värda, men så ser man inte alltid på saker o ting, utan man dedömmer ofta folk efter dåliga handlingar vilket ses som självklart, men det är lätt att hamna snett, varför är någon som gjort något dumt inte lika mycket värd som andra? Hur svårt är det inte att trampa snett, att hamna på fel spår.
Mina ordval kanske inte är dom bästa, och inte heller min syn på samhället idag. Så min tråd blev dom den är.
