Varje natt är det samma sak, fasansfulla mardrömmar fyller min oroliga sömn. Jag vaknar av att jag ligger i fosterställning, kallsvettig och gråter.
Det är alltid samma scenario i drömmen. Jag befinner mig mitt ute i den mörkaste av mörka skogar, kylan är outhärdlig och snön är meterdjup. Inte ett ljud hörs, inte ett ljussken kan skymtas åt något håll. Allting är bara svart. Jag rör mig desorienterat omkring i natten. Tillslut ramlar jag in i ett militärtält, där jag blir tilldelad en eldpostlista. Endast mitt namn står på listan. Jag tittar på kaminen, jag sneglar på eldpostlistan, jag stirrar på vedhögen. Timmarna går. Veden börjar ta slut. De svettiga armékläderna stinker brottarbralla, stanken är obeskrivlig, men ingen bryr sig. Ingen går att väcka. Jag sitter kvar, hårt hållandes mitt vapen. Natten går vidare.
IHHHHH!
