Intergalaktiska liftarklubben

Jag erhöll nyss det senaste medlemsbrevet från IGLK och vill dela med mig till er alla av detta bidrag til mänsklighetens förkovran.

Här kommer några utvalda exempel ur det nya folkbildningslexikonet.

Fagersanna: Det korta, kärnfulla och eleganta matematiska bevis är.

Falun: En tung klump som sitter fast på en sladd. Oavsett den föregivna elektriska funktionen hos falunen är den framför allt till för att antingen dra loss sladdens kontakt ur den anslutna apparaten eller att dra ned sladden, eventuellt med apparaten fortfarande ansluten, på golvet. Genom att tillverka falunerna i utarmat uran kan man numer göra dem små och behändiga och ändå få dem att kunna dra ned en hel knädator från bordet.

Harsprånget: Det man tar då man plötsligt och oväntat finner sej mycket nära något mot vilket man har en välutvecklad fobi.

Hoting: Ett sånt där litet gul- och svartrandigt helt ofarligt flygfä som hänger alldeles stilla framför ens ansikte på rent jävelskap.

Järlåsa: Att avsiktligt få något att fastna på ett sätt som konstruktionen inte är avsedd för. En järlåsning resulterar ofta i en permanent sammanbindning, som då man med friskt humör drar i en skruv utan större hänsyn till hur den är orienterad i det gängade hålet.

Konstantinopel: En från början högst ordinär men nu mycket gammal bil som är välbevarad, inte på grund av något antikvärde eller ägarens mekarlusta utan därför att ägaren helt enkelt vägrar tro på bilars förgänglighet.

Lysekil: Den panikartade aktivitet som utbryter på källargolvet när man för första gången på några veckor tänder ljuset där nere.

Löberöd: Hudfärgen hos den som just undersökt hur långt förbi
säkerhetsspärren man kan vrida termostaten och ändå stå kvar i duschen.

Nödinge: Den avskilda plats som alla före dej också tyckt verkar lämpligast för uträttandet av vissa behov. Att hitta nödinget intill en rastplats utan toalett är enkelt, stigen dit är alltid tydligt snitslad med fladdrande pappersremsor. Nödingen i stadsmiljö är sällan visuellt uppmärkta, men då de ofta väljs för sin avsaknad av naturlig avrinning brukar de omges av en omisskännlig doftsignal.

Partille: Obskyr satsdel (eller kanske en böjning) som, trots att dess användning aldrig kunnat påvisas ens i latinet, lärs ut till elever för att de inte ska ha det lättare än vad deras lärare hade på sin tid.