Jag och marja var på kräftskiva ikväll och inatt när vi gick hem så, cirka två-tre minuter från porten till vår trappuppgång, så såg vi båda två vad som tycktes vara ett stjärnfall (kl 02:24). Tja, det kan ju varit en satellit som for förbi men frågan är om ljusfenomenet gick lite för fort för att vara en satellit.
Skådespelet på himlen var över på två sekunder och det var en klart mäktig upplevelse. Det fina var att vi några hundra meter innan just gått och spekulerat i hur facinerande rymden är, alla stjärnor, planeter och allt annat och så vidare eftersom det var en fin kväll med skaplig stjärnsikt (vi spekulerade också i om det var Mars vi såg skina skarpt i söderläge). Det slutliga stjärnfallet (?) var bara en kanonfin slutpunkt på en fantastisk kräftkväll!
Hoppas alla andra fick en trevlig lördag! :bire
Förrsten, grattis marja till den sista fina biljardstöten som gjorde att du spöade mig och min kollegea i 9-ball. :x :birp :r ;)
Det tyder på ett stjärnfall, för det kan inte vara en satellit :P
Jag fattar ingenting. På filmer säger dem att så fort man ser ett stjärnfall så ska man önska sig något (som kommer att gå i uppfyllelse), men de flesta stjärnfall syns ju bara i några få sekunder och hur i hela friden ska man kunna hinna önska sig något? :o
Satelliter kan man mycket väl se med blotta ögat om det är tillräckligt mörkt runtomkring. :)
Minns en kväll ute i Stockholms skärgård där vi satt och glodde upp i stjärnorna (som blir MÅNGA när de inte drunknar i allt ljus som städerna genererar) och vid flera tillfällen såg vi små snabba ljuspunkter som rörde sig tvärs över himlen. Mäktigt värre! :)
Om de rör sig från horisont till horisont så att säga är det med all sannolikhet satelliter, men om de bara syns på en del av himlen var det nog ett "äkta" stjärnfall (för hur ofta ramlar stjärnorna ner? ;)).
Det här var ingen satellit, det kan jag nästan svära på, så här i efterhand. :). Det var ett alldeles för starkt ljussken för det och vi gick i en skapligt upplyst miljö, det gick också alldeles för fort för att vara en farkost. Dessutom började ljusskenet nästan mitt på himlen och pågick under två sekunder innan det med försvagat sken försvann bakom ett moln.
Det är riktigt mäktigt att spana upp på en natthimmel. Man blir förbluffande frågvis och man känner sig ohyggligt liten med tanke på hur stort det är "där ute". :)
269 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.1dc6f849
