Sitter här och tänker:OO här framåt småtimmarna på hur pass fantastisk den gråaktiga klump vi kallar hjärnan är...
Det som kan ta knäcken på vissa, stärker andra, när det gäller vissa upplevelser.
Ta alla stadier man passerar som barn till vuxen!
En del kan bli sk. maskrosbarn, som trots en hård uppväxt i tex en missbruksmiljö, växer upp och blir "normala", och klarar av att leva ett liv som sina föräldrar.
Detta då trots att de flesta kan ha PTS (Post Traumatisk Stressyndrom), det samma som soldater har efter ha hamnat i strid...
En del sjukdomar kan vara ärftliga, medans vissa får man bara.
Ta tex Schizofreni.
Man kan ha anlagen för det, men den bryter inte ut.
Medan hos en annan blommar den ut när han gör lumpen, pga av att det kan vara en traumatisk upplevelse.(Har för mig att lumpen är den mest vanliga orsaken för killar).
Det kan också vara att man blir mobbad eller något annat som upplevs traumatiskt.
Nä, man ska nog vara glad över att man har lite småkrämpor ibland som oftast går över...
jag jobbade på prao för ett tag sen på stadsdelsförvaltningen för särskolor, och jag fick mig en tankeställare.
Jag blev lite smått nere när jag tänkte på hur alla dessa människor hade sitt handikapp och aldrig kunde leva sitt liv fullt ut, men dom kunde inte göra något åt det eller hur?
Egentligen kan ju inte vi det heller, eller hur?
Maxtänkande för vanliga människor är vad vi kallar normalt.
Om vi nu kunde tänka och göra dubbelt så mycket saker? Lever vi ut vårt liv till max nu i sådana fall?
De som har sitt handikapp från födsel ser nog sin gräns och upplever den som maxgränsen och lever utifrån detta, precis som alla vi andra gör.
De som har sitt handikapp från födsel ser nog sin gräns och upplever den som maxgränsen och lever utifrån detta, precis som alla vi andra gör.
Det förutsätter nästan att de inte har någon sjukdomsinsikt. Annars så lider de av det, jag lovar. Jobbar själv med undommar med psykosociala handikapp.
En mindre grupp, cirka 10 procent, registreras för kriminella handlingar. 10 procent av alla med DAMP utvecklar svår psykisk sjukdom i vuxen ålder.
Statistik... :OO
Törs man fråga om hur många av de övriga ... dvs de som inte fått diagnosen Damp, begick kriminella handlingar och hur många som inte fått diagnosen damp som utvecklat psykisk sjukdom i relation med den gruppen du talar om? Mao, hur ser fördelningen ut totalt sett? Hur många av de kriminella har diagnostiserats som Damp och hur många av de psykiskt sjuka har fått den diagnosen? Känns väldigt relevant eftersom du som mer eller mindre självutnämnd expert, verkar peka ut personer med Damp som (givna) kandidater till ovanstående.
En mindre grupp, cirka 10 procent, registreras för kriminella handlingar. 10 procent av alla med DAMP utvecklar svår psykisk sjukdom i vuxen ålder.
Statistik... :OO
Törs man fråga om hur många av de övriga ... dvs de som inte fått diagnosen Damp, begick kriminella handlingar
En mycket relevant fråga. Jag kollade upp vilken statistik BRÅ (https://www.bra.se) har. Jag lyckades inte hitta någon statistik som avser totala andelen som någonsin har lagförts för något brott. Jag har iofs något minne av att det skulle röra sig om ca 10% även för hela befolkningen, men i avsaknad av statistik, får vi nog betrakta mitt minne som opålitligt. ;) Däremot hittade jag statistik över antal lagförda för brott under enskilda årtal. Den statistiken bortser alltså från personer som förvisso lagförs för brott någon gång i sitt liv, bara inte just det året.
Statistik från 2001
Totala antalet brott: 110 711
Brott begågna av folk mellan 15-20 år: 22 362
Vore det så att varje brottsling blev lagförd för endast ett brott, då skulle totala antalet brottslingar det året vara drygt 1%. Antalet brottslingar bland ungdomar skulle alltså vara ca 4-5% (om man räknar med 100 000 i varje årskull). Siffrorna för antalet lagförda, är förmodligen lägre eftersom somliga blir lagförda för mer än ett brott. Men detta gäller bara de som blev lagförda just året 2001. Det som obelix påstår, det gäller alla som någonsin har blivit lagförda överhuvudtaget i hela sitt liv. Dvs, om någon begick ett brott år 2000, eller år 2002, men ej 2001, då hamnar han inte i denna tabell. Man kan alltså utgå från att andelen människor som någonsin lagförs, är betydligt större än det denna statistik avser. Synd bara att jag inte lyckas hitta någon statistik som faktiskt besvarar denna fråga. Men jag skulle nog påstå att 10% låter som en rimlig siffra för antalet någon gång lagförda brottslingar av hela Sveriges befolkning.
En mindre grupp, cirka 10 procent, registreras för kriminella handlingar. 10 procent av alla med DAMP utvecklar svår psykisk sjukdom i vuxen ålder.
Statistik... :OO
Törs man fråga om hur många av de övriga ... dvs de som inte fått diagnosen Damp, begick kriminella handlingar och hur många som inte fått diagnosen damp som utvecklat psykisk sjukdom i relation med den gruppen du talar om? Mao, hur ser fördelningen ut totalt sett? Hur många av de kriminella har diagnostiserats som Damp och hur många av de psykiskt sjuka har fått den diagnosen? Känns väldigt relevant eftersom du som mer eller mindre självutnämnd expert, verkar peka ut personer med Damp som (givna) kandidater till ovanstående.
Om jag inte missminner mig helt åt skogen, så har jag för mig att dom lärda tror/vet att majoriteten av våra busar som sitter på våra fängelser har en psykisk ohälsa av någon sort...
...nä den är inte så dum, den gråaktiga klumpen ;)
"Om jag inte missminner mig helt åt skogen, så har jag för mig att dom lärda tror/vet att majoriteten av våra busar som sitter på våra fängelser har en psykisk ohälsa av någon sort..."
Vet de lärda att det är så, så är det väl sant....kan jag tro.
Jag tror att "wannabee-psykologer" gör stor skada i samhället med sina svävande utsagor om "hur det är".
De som fått diagnos och placerats i något av bokstavfacken skulle må bättre om de slapp se gång på gång att de är predestinerade för ett liv i brott och misär.
En positiv grundsyn och mindre skitsnack vore trevligt.
Jag tror att "wannabee-psykologer" gör stor skada i samhället med sina svävande utsagor om "hur det är".
De som fått diagnos och placerats i något av bokstavfacken skulle må bättre om de slapp se gång på gång att de är predestinerade för ett liv i brott och misär.
En positiv grundsyn och mindre skitsnack vore trevligt.
Det finns andra problem än DAMP m.m.
Dessutom så är det att vissa måste medicineras för att kunna fungera normalt i samhället, med en positiv grundsyn kommer du inte långt med när någon får en psykos...
Ivissa fall, så kan man nog komma långt med det, men man ska inte ta det för givet, då är man illa ute.
Vad är mindre skitsnack?
Om man får en diagnos och blir placerad i ett "fack", så är chansen och möjligheten större att man kommer tillbaka till ett normalt liv större, än om man ska gå omkring med ett funktionshinder, som i obehandlat tillstånd ställer till en massa elände för en själv och andra...
Skitsnack är bl.a. sådant som självutnämnda förståsigpåare som du, obelix, håller på med. Du har faktiskt inte en aning om vad du snackar om just nu...
Skitsnack är bl.a. sådant som självutnämnda förståsigpåare som du, obelix, håller på med. Du har faktiskt inte en aning om vad du snackar om just nu...
Du som slänger ur dig ogrundade påståenden har bevisbördan, inte jag.
Har du t.ex. några källor eller vedertagen forskning att luta dig tillbaka på? Sluta snacka om vad du kanske eventuellt har läst att de lärde tycker och tänk efter lite innan du kastar ur dig mer skit.
278 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.6fe65c25
