Ok, det här med tjejer är en ganska känslig fråga verkar det som och jag förstår som vanligt inte hur folk alltid får just sådana här specifika problem, även om jag en gång varit i samma knipa. :OO
Det finns bara en lösning på sådana här problem. Prata. Visst, det låter meningslöst, men man kan inte dra ett skohorn i bakhuvet på nån eller frossa loss i datordelar så fort förhållandet knakar i fogarna.
Jag och min flickvän har nog det nuvarande mest diplomatiska föhållandet på jorden och det är helt enkelt framförhandlat genom långa och många samtal. Vi pratar väldigt mycket och har som mål att lyckas behålla den där vänskapen som man har som vänner. (Vi har varit tillsammans en gång för 3 år sedan, innan vi blev tillsammans nu igen. Gammal kärlek rostar aldrig. :r) Och vänskapen är något som är mycket viktigt i ett förhållande.
Jag skrattar inte så mycket med någon av mina vänner som jag gör med min flickvän, vi har skitkul ihop, för vi har kvar vänskapssinnet och inte bara den där hyperseriösa förhållandekänslan som ganska snabbt frammanas av att ett par stegar upp en nivå på förhållandestegen. Och det är en viktig del av oss tillsammans, för jag vet att vi inte hade varit samma par om vi inte kunde har skrattat tillsammans hela tiden. Kort sagt; var vänner, för vänner bråkar inte. Eller hur? Par bråkar, men inte vänner. Vänner pratar om sina problem med varandra. Prata. :)
Angående uteliv, intressen och ekonomiska slöserier, det är alltid en lika svår fråga. Skapa egentid, avsatt tid för dig och dina intressen. Någongång, någonstans har man alltid tid att vara med sin älskade dator eller sitta och pilla naveln framför text-tv:n med en fet skål med chips. Min flicka sade redan från början i vårt förhållande; 'Om du kväver eller håller tillbaks mig, så sparkar jag bakut.'. Det låter jättehemskt, men jag kan relatera, och det borde du också kunna verkar det som, för jag (och du?) har ett behov av ensamtid, alltså för mig själv. Jag skriver väldigt mycket, programmerar en del, läser ännu mer och pular gärna med min lägenhet på fritiden. Och när jag vill göra det, så säger jag att jag vill det. Då är det inget snack om saken. Och när hon vill sy lite (hon syr kläder :D) eller kanske lyssna på musik eller läsa, då håller jag mig undan. Och det funkar utmärkt.
Förhållande i måttliga doser, kan man kalla det. Man har ändå hur mycket tid i världen, tänk så istället.
Oj, vad mycket det blev. Jaja, hoppas det hjälper dig, för det har sannerligen hjälpt mig och min Erica.
MVH
Stefan