Har fått problem med en tand. En som egentligen skall rotfyllas men är tillfälligt lagad och har nu börjat värka igen. Det stora problemet är att jag lider av allvarlig tandläkarskräck. Får ångestkänslor bara av att prata med dom på telefon. Och jag blir så förbannad när vissa människor säger saker i stil med " det är bara att bita ihop" eller "det är väl inte så farligt". Detta har ju inte med logik att göra...det är en känslomässig reaktion som man inte lyckas kontrollera.
Är det någon annan som har problem med tandläkarskräck....seriöst alltså?
"Bara att bita ihop", vad dom är vitsiga. Folk fattar inte, dom tror att tandläkarskräck är det obehag de känner själva i stolen.
Hade problem med tandläkarbesök fram till vuxen ålder. För mig var det själva situationen att vara i händerna på nån. Smärtan var inte problemet, det var tvånget att låta tandläkaren fortsätta utan att jag skulle röra mig. Mötte noll förståelse. Kände nog förakt för det var vad jag svarade med.
Det hade räckt med en enkel överenskommelse med tandläkaren att han omedelbart bara lättade på borren lite när jag gav ett uppgjort tecken. De ville aldrig ge mig den möjligheten. För dem var jag ett övergående problem som de helst blev snabbt klara med.
Jag förstod inte då hur mycket träning det ligger bakom deras handgrepp. Nu känner jag aldrig panik i ett sånt underläge och det är inget problem att vara stilla och låta tandläkaren hållas.
Jag har i perioder tagit bort amalgamfyllningar och dragit visdomständer. Obehagligt men ångestfritt. Missade aldrig att avsluta ett besök med att lyssna hur de tänker när de behandlar patienter som känner ångest. En del föredrog sövning i svårare fall.
De bästa jag träffat har berättat att de med en sån patient pratar om behandlingen och beskriver vad som väntar medan de förbereder momenten. Under behandlingen fortsätter de informera om handgreppen i munnen för att patienten ska kunna följa vad som händer. De hade en spegel som som gick att se vad som hände i. *hu*
Än är det ingen som velat ge patienten förtroendet att ha litet kontroll över borren. Men ett par stycken har kunnat fundera på om det skulle gå. C:a tio stycken har jag haft behandling hos som vuxen.
Hur har dina tandläkare förhållit sig till tandläkarskräck?
Obehag är långt ifrån samma sak som äkta ångest och skräck...tyvärr är det som du säger att har man inte upplevt det kan man nog inte förstå.
Den senaste gången var det ett skräckexempel till tandläkare, men det två innan var bra. Detta har varit akutbesök.
Problemet är att det hjälper inte det minsta för mig att tandläkaren berättar vad som skall göras. Ångesten finns där ändå. Mycket av mina problem bottnar nog i att jag är svårbedövad och vid yngre år inte togs på allvar när jag sa att det gjorde ont. Man antog att jag bara var lite nervös och fortsatte borra.
När jag som nervös 8-åring bad att få ha min mamma med i rummet fick jag nästan en utskällning av tandläkaren....jag skulle inte vara så barnslig och inte bara så besvärlig.
En tandläkare för några år sedan konstaterade att mina rötter växer på ett ovanligt sätt, vilket innebär att man måste bedöva på fler ställen för att det skall ge full effekt. Sedan släpper bedövningen tydligen snabbare på mig än på genomsnittet.
Nu vet jag var min skräck kommer ifrån, och jag har inte upplevt smärta de senaste gångerna...men ångesten finns där ändå. Bara att sitta och vänta ute i väntrummet på att få komma in är en fruktansvärt jobbig sak.
Däremot har jag faktiskt upplevt det du efterlyser...när jag gav tecken slutade dom borra och jag fick lugna ner mig eller berätta att det börjat göra ont. Och vid behov fick jag mer bedövning. Denna behandling har gjort det lite lättare för mig...men jag är inte "botad" från min skräck ännu.
Jag skall imorgon ringa runt för att försöka få tag på en akut-tid...och denna gång skall jag begära lustgas för att se om det kan hjälpa.
Tips till Bendro>> Gyllenbåga vid torget är otroligt bra att ha att göra med när man har tandläkarskräck. Jag har det själv men klarar av att gå till honom då han vet att jag är som jag är. ;)
Man kan nog bara bli botad från ångest i samma utsträckning som man kan vara helt trygg i att inte återigen bli utsatt för det övergrepp man fått ängest för.
Det är inte alls säkert att den expert man får hjälp av inser det. :(
269 ms totalt · 4 externa anrop · v20260731065814-full.a51de22e
